KATEGORI: Svensk mentalitet i ett nötskal Bitcoinbedragare har fått annonsera helt fritt på FB. Mängder med varningar från andra har gått ut, ändå trillar vissa dit.

Denna kvinna (se bilden) får stå som exempel på ett mindre smickrande inslag i den svenska mentaliteten. Den att man kan leva hela sitt liv UPA (utan personligt ansvar).Jag har inte för avsikt att hänga ut henne specifikt. Ändå blir väl resultatet förmodligen det ändå, eftersom hon själv valt att gå ut och berätta sin historia i SVT:

– När jag klickade på en länk var det en kille som ringde upp strax därefter. Han var ju såklart mycket sympatisk, berättar Inger om första mötet.

Nja. Så här gick det tydligen till, enligt vad hon tidigare berättat för Expressen. Det var tankarna på att kunna gå i pension tidigt och oron för ekonomin som pensionär som gjorde att hon fastnade för en annons på Facebook.

– Det såg tryggt ut. Jag tänkte att jag skulle investera lite och betalade 250 euro, cirka 2 600 kronor, till det angivna kontot, berättar Inger Fjeld.

Dagen efter kontaktades hon av en man som pratade engelska och förklarade att han arbetade i Holland.

Hon har alltså fått kontakt med en bedragare som utger sig för att handla i Bitcoin. Snabba cash! Hon lånar 3,6 miljoner på olika låneinstitut för att investera i något som hon inte förstår ett smack av. Hon blir naturligtvis blåst på allt.

Så långt är jag med, och det är naturligtvis en tragedi. Men det är fortsättningen jag inte kan köpa. För nu anser hon att hon inte har något som helst eget ansvar utan att allt är hennes banks fel:

– De lät mig skicka 861 000 kronor till ett okänt konto i ett okänt utland utan att lyfta på ögonbrynen. Det var inga problem.

Really? De lät henne skicka stora summor till en okänd bank i ett okänt land? Själv lyfte hon tydligen inte heller på ögonbrynen eller såg det som ett tänkbart problem?

Nej, varför skulle hon göra det? Hon bor ju i Sverige och är därmed helt utan eget personligt ansvar för alla galenskaper hon tar sig för. Hon räknade väl med att någon annan skulle ta smällen om hennes miljondrömmar gick åt helvete.

Hon verkar inte behöva förmyndare eftersom hon är fullt kapabel att driva processer mot flera av de banker där hon lånat. Hon ägde ett hus, så någonstans under livsresan måste hon ha förstått det här med att ta lån, låna med huset som säkerhet och att man förväntas betala tillbaka de pengar man lånar. Men nej, nu säger hon att hon tvingats ”ge bort sitt hus till banken”.

Det såldes för 2,5 miljoner 201018, enligt uppgift på nätet. Således fattas 1,1 miljon som någon annan får stå för. Alltså en bank eller annat låneinstitut. Troligtvis har hon tagit en massa SMS-lån in blanco. Hon kommer nu att få leva på existensminimum resten av sitt liv. Det är trist eftersom hon lät sig luras.

Men ansvaret för detta vilar helt på bedragarna och henne själv. Ingen annan. Det är inte klädsamt att en fullt kapabel människa försöker skylla ifrån sig och lägga ansvaret för det inträffade utanför sig själv. Men det är kanske den svenska mentaliteten i ett nötskal. Risken är stor att man blir sådan om man levt för länge i Sosseland. Där allt alltid är någon annans fel.

Birgitta Sparf är utbildad socionom. Hon har varit verksam i 22 år i olika utanförskapsområden i Storstockholm. Nu egenföretagare och konsult inom socialtjänsten.