Idag är det pingst. Hittade ett fint vykort från början av 1900-talet med en ollonborre som tar av sig hatten för att hälsa på en tomte. Konstnären är okänd. Pingsten kallas ofta ”hänryckningens tid” efter inledningsorden dikten ”Nattvardsbarnen” av Esaias Tegnér:
Ann Linde, Sveriges utrikesminister, har inte önskat oss glad pingst. Hon önskade oss inte heller glad Kristi himmelfärdsdag den 13 maj. Då önskade hon istället landets muslimer en välsignad fastebrytningsfest i ett inlägg på Twitter.
Fast hon skrev inte ”välsignad fastebrytningsfest”. Hon använde det arabiska uttrycket ”eid mubarak”. Hon exkluderade därmed till exempel de turkisktalande muslimerna som inte använder ordet eid utan säger ”bajram”.
Man kan, om man vill travestera vänsterns retorik, säga att ministern i sin strävan att omfamna landets muslimer, få dem att känna sig som hemma (och sannolikt också få deras röster), bidrog till att ”befästa föreställningen om arabisk överlägsenhet”.
På Twitter var det flera som kritiserade Ann Linde för att hon valde att uppmärksamma den främmande högtiden eid, men ignorera den inhemska, svenska högtiden Kristi himmelsfärd. Då svarade hennes försvarare: ”Har du varit i kyrkan idag?”
Saken är den att Kristi himmelsfärdsdag, trots namnet, inte bara är en kyrklig högtid. Det är också en dag då man firar vårens ankomst.
Detta skiljer den från islams eid, som enbart och uteslutande är en religiös högtid utan någon som helst koppling till årstiden.
Det är därför mer berättigat att fråga Ann Linde om hon fastat i ramadan än att fråga dem som önskar glad Kristi himmelsfärd om de varit i kyrkan.
Kristi himmelsfärdsdag kallas också ”metaredagen”. Man brukade säga att fisken inte nappade före denna dag.
På morgonen är det tradition att ge sig ut i naturen på en så kallad ”gökotta”. Folk brukade gå ut för att lyssna på vårfåglarna, särskilt lyssnade efter gökens galande. Man tog med sig kaffe och bullar.
Ann Linde hade kunnat visa en bild på sig själv när hon håller fram ett fat bullar och en kanna kaffe och önskar glad Kristi himmelsfärdsdag och kanske även en kommentar om göken. Men det kanske är för töntigt?
Det där är också en attityd jag märker av hos alltför många svenskar: främmande seder är respektingivande och intressanta, medan de svenska är töntiga.
Enligt svensk folktro kunde göken förutspå framtiden. Det väderstreck varifrån man hör den första göken gala på våren skulle förutspå hur året skulle bli: södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök och norrgök är sorggök.
Evert Taubes visa ”Vals i gökottan” från 1936 börjar så här:
Fjärden ligger blank som ett nybonat golv,
solen går ur havet och häggarna doftar
och bofinken i busken, som sov klockan tolv,
vaknar nu och kvittrar, kvitt, kvitt, kvitt, kvitt.
Nu går vi i båten och skjuter ifrån.
Vi ska ro till Ängholmars blommande stränder
med frukost för oss bägge och med grammofon
ska vi fira gökottan ni och jag.
Ann Lindes försvarares sarkastiska kommentarer riktade till oss som värnar de svenska högtiderna i stil med ”ni går ju inte i kyrkan, så varför bryr ni er?” missar att de svenska högtiderna, till skillnad från de islamiska, inte är enbart religiösa. Detsamma gäller pingsten som vi firar idag.
Pingsten är självklart en kristen högtid, man firar att Jesu lärjungar blev uppfyllda – och hänryckta – av den heliga ande. Men det är också en sommarfest. Det är också en kärlekens och fruktbarhetens fest. Många firar bröllop vid denna tid. Månaden har fått sitt latinska namn efter den romerska gudinnan, Juno, kärlekens gudinna.
Det gamla svenska namnet är ”sommarmånad” eller ”midsommarmånad”.
Det finns en gammal svensk sed att vid pingst klä en flicka till brud. Hon kallades pingstbrud. Det anordnades sedan låtsasbröllop. Ungdomarnas hade en pingstfest som kallades ”kransgille”. Man band blomsterkransar och dansade.
Karlfeldts dikt ”Blomstervisor” slutar med följande strof:
Och här är pingst och sol och paradis,
en helig vind går fram i löv och ris;
här välver livets brunn sitt blomsterflarn,
och saligheten undfå vi som barn.
Jag har firat eid i moskén när jag var muslim. Firandet består av att lyssna till en imam som predikar om Koranen och profeten Muhammed, sedan går man hem och äter.
Tyvärr är Ann Linde inte ensam i sin ”oikofobi” det vill säga sin tendens att sätta det främmande före det svenska. Vänsterregeringen vill inte lyfta fram rikedomen i vårt svenska arv, samtidigt som den gärna påtalar hur berikade vi blir av massinvandringen från Afrika och Mellanöstern.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie) eller bli månadsgivare på Patreon.
Mohamed Omar/Eddie Råbock finns på Facebook, VK, GAB, Mewe, Twitter och Instagram
DET GODA SAMHÄLLET 