PATRIK ENGELLAU: Spetsforskning

För två och ett halvt år sedan uppmärksammade jag ett, som jag tyckte, ganska kreativt sociologiskt projekt vid Chalmers. som handlade om att klimatskeptiker, konservativa, invandringsskeptiker, folk som vill att det ska finnas en flygplats i Sälen (jag lovar!), #metoo-motståndare och en hel del andra slags anti-PK-ister är vita män över 40. Vidare är de högernationalister och ofta kopplade till konservativa tankesmedjor.

Jag skrev att det låg mycket i det där ty det är helt förenligt med mina egna erfarenheter. Till exempel stämmer det på mig. Jag vet inte om jag är precis högernationalist men jag anar att de kreativa akademikerna på Chalmers avser folk som gillar Selma Lagerlöf och Anna Maria Lenngren och då är det som klippt och skuret för mig. De kreativa göteborgarna hade bildat ett internationellt nätverk – Centre for Studies of Climate Change Denialism (CEFORCED) – för att forska efter hur människor världen över – med politiska uppfattningar som skiljer sig från göteborgarnas egna – klustrar ihop sig och organiserar sin klimatförnekelse och andra anti-PK-istiska uppfattningar. Göteborgarna vill helt enkelt på skattebetalarnas bekostnad forska på sina fiender.

Det visade sig att Energimyndigheten hade satsat sex miljoner kronor på att driva det här projektet i tre år. Jag föreslog att Energimyndigheten kunde spara sina pengar och i stället ringa till mig så skulle jag förklara men det var aldrig någon som hörde av sig.

Av nyfikenhet gick jag nyss tillbaka till Chalmers för att se om projektet kommit någonstans sedan jag var där sist. Det hade det. Ett stort framsteg var att forskarna blivit feminister och skapat begreppet Mantropocen för att närmare könsbestämma den geologiska epoken Antropocen som normalt anses sträcka sig från 1700-talets industriella revolution till våra dagar.

Många har säkert inte förstått hur mycket bättre man förstår människan när man kan könsindela historiska tidevarv. På YouTube ligger en video med titeln Klimatkrisen och Manligheten i regi av den feministiska organisationen MÄN med bemärkta talare som Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter och Martin Hultman, professor i Chalmers-projektet. Hultman är väl insatt ty han har skrivit boken Ekologiska Maskuliniteter. Videon har fått 382 visningar, varav två är mina, på bara två år och några månader. Hur många svenska forskningsprojekt väcker sådan uppmärksamhet?

Men jag undrar fortfarande om de principer enligt vilka folk delar in sig i samtidens mest betydande ideologier, alltså PK-ismen och anti-PK-ismen. Hur kommer det sig att jag som är vit man så självklart är anti-PK-ist, klimatskeptiker, misstänksam mot miljöpartiet och motståndare till den statliga svenska Värdegrunden och till den svenska varianten av mångkulturalism? Finns det någon inre sammanhållande gravitation i dessa på ytan så osammanhängande idéer som ger paketet som helhet särskild dragningskraft (och motsvarande, fast tvärtom, för PK-ismen)?

Jag tror att jag vet och ursäkta att jag sagt det förut men ibland får man upprepa självklarheter hur många gånger som helst för att de ska fastna. Tänk bara på hur prästerna titt och tätt läser Fader vår trots att bönen borde sitta rätt väl efter 2 000 år.

Det som är gemensamt för alla inslag i det PK-istiska idépaketet är att de handlar om att politiken ska flytta fram positionerna och göra något som kräver att politikerna får mer makt och mer pengar till exempel för att starta just det internationella nätverket CEFORCED i syfte att kartlägga och förstå fiendens – anti-PK-isternas – tankebanor. Eller för att säkerställa hur många kön det finns och att därefter, i samråd med det Nationella sekretariatet för genusforskning (som också, praktiskt nog, ligger i Göteborg) fastställa hur många individer av varje kön det borde finnas i landet och på den grunden lägga upp en plan över hur landsstingsregionerna med hjälp av könskirurgi kan upprätta en mer rättvis könsfördelning i Sverige. Jämfört med virusvaccineringen är detta rimligtvis ett jätteenkelt projekt.

Det typiska för anti-PK-isterna är att de är nettoskattebetalare till skillnad från PK-isterna som nästan uteslutande är nettoskattemottagare. De förra försörjer alltså de senare. Det räcker gott för att det ska bli misshälligheter.

Ibland säger folk att de inte tror på den teorin eftersom den är för enkel. För enkel? säger jag som om jag inte har förstått frågan. Finns det något mer fundamentalt i samhället än vem som försörjer vem? Har du hört talas om Karl Marx, mannen som kom på att det enda man behövde inse för att förstå hans tids samhälle var att det fanns ett gäng som han kallade proletärer som försörjde ett annat gäng som han kallade kapitalister? Det räckte för proletärernas samhällsförståelse och fick dem att lösa medlemsavgift i exempelvis det socialdemokratiska partiet.

För att lugna dem som tyckte att teorin var för enkel skrev Karl Marx en bok i fyra band om ungefär 4 000 sidor text inalles, detta trots att allt folk behövde veta fanns i Kommunistiska manifestet på 20+ sidor. Boken heter Kapitalet och är nästan oläslig. De som klagade läste förstås aldrig denna grundläggande läroskrift men blev trygga av att veta att läran vilade på så stabil grund.

Ska jag också behöva skriva 4 000 sidor för att förklara? Förresten har jag nästan gjort det. En och en halv sida om dagen i sex år blir en bit över 3 000 varav det mesta handlar om kampen mellan PK-ism och anti-PK-ism och om ideologiernas materiella grund.

Patrik Engellau