Cecilia Benkö, vd för Sveriges Radio, förklarar i en debattartikel i Svenska Dagbladet (11/5 2021) att det för henne är ”principiellt helt uteslutet att medverka till något slag av extern utredning av våra redaktionella processer”. Bakgrunden är kravet på en oberoende utredning av ett antal inslag i Sveriges Radio som rests av debattören Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys.

Det första av de två skäl Benkö tar upp för att hindra en extern utredning är att Sveriges Radio inte är en myndighet och därför inte behöver acceptera en granskning.

Det är ett påstående och en slutsats som är diskutabla.

Statsradion, som väl är en mer korrekt term än det långsökta ”Public Service”, ägs av en av staten bildad förvaltningsstiftelse med en av regeringen tillsatt styrelse, som i sin tur utser styrelsen för Sveriges Radio. Verksamheten finansieras numera via skattsedeln.

Enligt Regeringsformen, som utgår från organisationsform, inte verksamhetens uppgift, så är till exempel aktiebolag och ideella föreningar inte myndigheter även om staten kontrollerar verksamheten. Då Sveriges Radio drivs som aktiebolag har Benkö därför formellt rätt.

Men man kan fråga sig om detta är ett rimligt sätt att klassa Sveriges Radio.

Verksamheten är på många sätt mer lik till exempel statliga högskolor eller muséer, som dock betraktas som myndigheter eftersom ägandeformen är en annan.

Det kan också diskuteras hur fristående en verksamhet är som finansieras av en statlig skatt (kallad Public Service-avgift), och styrs av en förvaltningsstyrelse som tillsatts av regeringen.

Det är alltså svårt att se SR som ett medieföretag bland andra. Snarare är det en statsradio, som genom en ensidig nyhetsbevakning, genom att mörka och vinkla nyheter och propagera för politiskt korrekta åsikter fungerar som en stödfunktion åt våra nuvarande makthavare.

Statsradion SR är kanske formellt inte en myndighet men är det avgjort i realiteten. Om inte SR:s verksamhet eller incidenter som den inträffade kan granskas utifrån anar man att det lär befästa organisationens slutenhet. Det är i vart fall svårt att se att formaliteter kring ägandeformen skulle hindra en granskning av SR:s handläggning av en rapportering som förefaller ha påverkats av den nära relationen mellan den kvinnliga SR-journalisten och en man från Mellanöstern, som klassats som säkerhetshot.

Carl Johan Ljungberg är Ph D i Politics och fri kulturdebattör.