Det väckte visst uppseende, också i Sverige, att i Frankrike ett tjugutal generaler och flera tusen officerare och soldater i ett offentligt upprop varnade för ett inbördeskrig mellan republikens försvarare och islamister.   

Roland Mentré, brigadgeneral i flygvapnet, commandeur de la Légion d’Honneur, Médaille de l’Aéronautique, Croix de la Valeur militaire (palme), Chevalier du Mérite agricole, Commandeur de l’Ordre National du Togo, Officier de l’Ordre National du Gabon, har kallats att inställa sig i för att svara för sitt undertecknande av uppropet. Han har svarat, uppkäftigt och försmädligt, på detta sätt: 

Han säger alltså att han inte kommer att inställa sig till en stalinistisk rättegång i vilken domarna redan från början är fastställda. Gör er plikt, säger han. På samma sätt som polisen gjorde 1942 (då den samarbetade med nazisterna)… I en katastrof finns det två slags personligheter, motståndarna och samarbetsmännen. Jag har valt mitt läger och kommer inte att ifrågasätta mitt val. 

Detta första upprop stöddes, enligt en opinionsundersökning, av 58 procent av fransmännen. 

Nu har ytterligare ett upprop publicerats i samma publikation som den förra, i Valeurs Actuelles.  

Kärnan finns i denna mening: ”Men visst, återigen, inbördeskriget pyr i Frankrike – och ni är fullständigt medvetna om det (…mais oui, de nouveau, la guerre civile couve en France et vous le savez parfaitement). 

Båda dessa upprop har gjorts i vår. Det första den sjätte maj och det andra den tionde maj. Har de något att säga oss? Kanske. 

The wire, TV serien om hur narkotikan invaderar och korrumperar en stad, Baltimore, började sändas i Sverige 2003. Den sändes i 60 avsnitt och fem säsonger. 

Jag såg den tidigt, fascinerad, trots att jag tänkte: Så djävligt har vi det ändå inte och kommer inte heller att ha det… 

Jag hade fel. Alla de sätt genom vilka narkotikan korrumperade och förråade Baltimore används nu också i Sverige: skjutningar, rekryteringen av ligornas barnsoldater, polisens tillbakadragande från gettona, försvårandet och omöjliggörandet av skolans arbete, de hotade och till tystnad skrämda vittnena… Det enda som inte – ännu – har kommit i dagen är hur lokala politiker lyder knarkbaronerna (detta är ett påstående med modifikation – men ännu har bara någon enstaka dömts, så vitt jag vet).  

Man skall kanske inte vara för säker, men jag är övertygad om att erfarenheten från The wire kommer att upprepas. Frankrike har haft många fler terroristdåd, de flesta utförda av islamanhängare av lika kulörer. Frankrike har också en gammal surnad relation med Nordafrika, främst Algeriet, och en stor invandring just därifrån.  

Vi har inte denna historia, men också vi har många invandrare från dessa områden som försett båda länderna med islamanhängare lätta att rekrytera till terrorism.  

The wire blev ett exotiskt inslag i Sverige 2003. Hur länge dröjde det innan utvecklingen gått lika långt i Sverige? Tio år, 15 år? 

Jag tror inte det kommer att ta tio år innan vi kommer att få samma lågintensiva inbördeskrig som det Frankrike redan tvingats uppleva. Hoppas jag har fel. 

Det är inte bara jag som är oroad av utvecklingen. En majoritet av väljarna har länge varit emot den invandringspolitik som utgör grunden för en utveckling likartad den i Frankrike. 

Å andra sidan spelar det ju inte någon roll vad jag eller alla andra i befolkningen anser. Vi har politiker som under årtionden varit medvetna om befolkningens motstånd utan att låta sig rubbas. De vet ju vad som är bäst för oss. Varför skulle de ändra sig? 

BILD: Mentré efter sin sista flygning 1980.