Jag har nyligen här på Det Goda Samhället skrivit om ”En stat i staten” och hur de politiskt korrekta nätverken Hilda och Ruben infiltrerat rättsapparaten i Sverige . Men det finns även andra nätverk och organisationer som kidnappat Sverige och utgör, som engelskan uttrycker det, ”The Deep State”. Dessa nätverk går in i varandra och dess medlemmar växlar mellan olika S-dominerade skattefinansierade organisationer, myndigheter, kyrkan och olika muslimska sammanslutningar. Johan Westerholm på www.ledarsidorna.se har skrivit mycket om detta här (bakom betalvägg).

Socialdemokraternas Tro och Solidaritet (f d Broderskapsrörelsen), är ett sådant nätverk. De är, trots sin ringa storlek med ca 3 000 medlemmar, en av de mest inflytelserika delarna av arbetarrörelsen, mycket mer än LO med sina dryga 1,2 miljoner medlemmar. Inne i Tro och solidaritet finns det en ”stat i staten”, nämligen föreningen Hjärta. Denna har sin formella partihemvist i Stockholms Arbetarekommun men är samtidigt Tro och Solidaritets Stockholmsavdelning. Hjärta är i sin tur intimt sammankopplad med kvinnonätverket Rebella i Stockholms Arbetarekommun. Rebella blev känt när föreningens dåvarande ordförande muslimen Omar Mustafa blev tvungen att välja mellan Socialdemokraterna och Islamiska Förbundet i Sverige. 

En annan muslim som satt i Hjärtas styrelse fram till 2013 var Rashid Musa, tidigare ordförande för föreningen Sveriges Unga Muslimer, SUM. Såväl Mustafa som Musa satt i Hjärtas styrelse fram tills 2013 och Mustafa var dess ordförande. Denna organisation förlorade 2019 rätten till att uppbära statsbidrag från Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor.  

Ytterligare en person involverad i dessa kluster är Sara Gunnerud. Hon sitter i föreningen Hjärtas styrelse och är författare till boken ”Ordets makt i politiken”. Gunnerud var kampanjledare för Lena Sommestad när denna utmanade Nalin Pekgul – känd för sin kritik av det Muslimska brödraskapet – om ordförandeposten i den socialdemokratiska sidoorganisationen S-kvinnor. Efter det att Pekgul förlorat mot Sommestad blev Gunnerud inledningsvis ombudsman på S-kvinnor, gick sedan över till studieförbundet Ibn Rushd för att 2020 gå över till ABF Stockholm. 

Ordföranden för Tro och Solidaritet är sedan 2020 muslimen Sara Kukka-Salam och vice ordförande Jesper Eneroth, son till infrastrukturminister Tomas Eneroth. De efterträdde professor Ulf Bjereld respektive Egyptenfödda Mariam Osman Sherifay, den senare rektor för Kista folkhögskola som ingår i Muslimska brödraskapets svenska kluster. Andra medlemmar är biståndsmyndigheten Sida:s generaldirektör Carin Jämtin samt näringsminister Ibrahim Baylan. Socialdemokraterna hade 2014 ett trettiotal riksdagsledamöter som var medlemmar i Tro och Solidaritet. Sidoorganisation har även varit representerad i regeringskansliet som opolitiska tjänstemän. Den tidigare ordföranden Peter Wejderud anställdes som kansliråd på UD:s enhet för konflikthantering av f d utrikesminister Margot Wallström. Wejderud gjorde sig känd 2011 när han menade att socialdemokraterna skulle ha överseende med muslimers hat mot homosexuella och att homofobi bland muslimska socialdemokrater kunde vara acceptabelt eftersom dessa inte hunnit lika långt i sin politiska utveckling som andra medlemmar.  

Omar Mustafas kurskamrat från Bommersviksakademin är Equmeniakyrkans diakon Anna Ardin. Hon är känd/ökänd som en av Julian Assanges ”älskarinnor” (hon anmälde Assange för sexuella övergrepp) men även för Tro och Solidaritets och Föreningen Hjärtas bok ”Politisk och profetisk diakoni”. Ardin har ett brett stöd i Svenska kyrkan; bl a av f d ärkebiskop KG Hammar, för sin omdaning av diakonins roll i trossamfunden. Hon har vidare, tillsammans med Svenska kyrkans och Miljöpartiets Joakim Kroksson, velat profetförklara Greta Thunberg. Ardin sitter i såväl Hjärtas som Tro och Solidaritets styrelse. 
 

Det finns ytterligare kända namn i de två organisationerna, t ex tidigare styrelseledamöter som Helle Klein – präst, debattör, chefredaktör för Dagens Arbete. Hon var den kristna kyrkans tankesmedja Segloras mest kritiska person mot initiativet “Mitt Kors”, startat av bl a prästerna Annika Borg och Helena Edlund. Seglora kom att anklaga de som var engagerade i kristnas rättigheter i Mellanöstern för rasism. 

Bland medlemmarna i Seglora märks även bl a konvertiten Helena Hummasten Benaouda, tidigare ordförande för Sveriges Muslimska Råd och aktiv församlingsmedlem i Stockholms moské. Hon är svärmor till Munir Awad som dömdes för förberedelserna av ett terrorattentat riktat mot danska Jyllandsposten. Vidare finner man Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och Kristina Persdotter, tidigare statssekreterare åt statsminister Stefan Löfven, idag statssekreterare hos utbildningsminister Anna Ekström. Persdotter var ledande under det s.k. Hijab-uppropet 2013 som leddes av den muslimska aktivisten Fatima Doubakil, medlem i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, MMRK. Denna organisation är att anse som en av Muslimska brödraskapets nätverksorganisationer och Doubakil är en av dem två som stämt det tidigare s-kommunalrådet i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson för förtal när hon menade att Doubakil var politiskt extrem. Hermansson friades i tingsrätten men Doubakil har överklagat domstolsbeslutet till hovrätten (ej avgjort ännu). Seglora smedja driver även frågan om att göra den muslimska högtiden Eid till svensk högtid och helgdag. 

Den kanske viktigaste länken mellan Hjärta och Tro och den socialdemokratiska partiledningen är statsministerns hustru Ulla Löfven. Hon var, fram tills Stefan Löfven blev vald till partiordförande, f d partisekreterare Carin Jämtins närmaste medarbetare som politisk sekreterare med ansvar för kontakten med de religiösa samfunden. Ulla Löfven sitter idag som förtroendevald i Kyrkomötet. 

Sammanfattningsvis kan man säga att Tro och Solidaritet, Hjärta och Seglora nu manövrerat ut det avsevärt mycket större LO som maktbas i det socialdemokratiska partiet. Man ser även att det är kommunicerande kärl och personalunioner mellan Socialdemokraterna, sidoorganisationerna och Svenska kyrkan. De bildar den maktbas som alla i partiet måste förhålla sig till, en maktbas som dessutom har en lång historia med det Muslimska brödraskapet. Sidoorganisationerna är de absolut viktigaste språngbrädorna för en vidare politisk karriär och de kommer att fylla funktionen som rekryteringsbas för nästa generations generaldirektörer, ambassadörer, kansliråd, statssekreterare och politiskt sakkunniga i regeringskansliet.  
 
Ovanstående visar på hur Socialdemokraterna skapat den djupa staten – en skrämmande utveckling som kommer att bli svår att förändra vid ett eventuellt maktskifte.