Mira Aksoy har läst Olof von Dalins “Tal till Fruentimret angående Könets goda ryckte” från 1732. Med glimten i ögat hävdar Dalin att det egentligen är kvinnorna som styr världen eftersom män i grunden lever för att ställa sig in hos kvinnor. Är inte detta en bra beskrivning av vår märkliga samtid? Accepterar inte många män idag att ge avkall på traditionellt manliga dygder för att de tror att kvinnor förväntar sig att de ska göra just det? Där kvinnorna finns (fysiskt och åsiktsmässigt), dit går männen.

God dag, svenska fruntimmer! Jag önskar er verkligen en god dag.

Jag lånar denna inledande hälsning till kvinnan från Olof von Dalins (1708-1763) text “Tal till Fruentimret angående Könets goda ryckte” som han skrev och publicerade i tredje volymen av Sveriges första veckotidning “Then Swänska Argus”, som Dalin själv gav ut mellan 1732 och 1734. Att vända oss till vår historia är bra när vi vill förstå oss själva. I denna text, skriven med glimten i ögat, riktar sig Dalin till kvinnor för att få lite marknadsföringshjälp. Han ber dem liera sig med honom mot männen. Men varför vänder han sig till kvinnorna? Jo, det är kvinnorna, säger Dalin, som egentligen styr världen.

Wåra Lärda synas oförsiktiga i det de antingen skrifwa det I icke förstån, eller ock gå Ehr aldeles förbij, liksom den Satzen intet woro sann, at den som står wäl hos Ehr, kan uträtta hwad han wil. Edert kön tycks undertiden styra och beherska hela jordklotet och Eder Gunst är mångens lycka, antingen han är lyckan wärd eller intet; Derföre är jag nu så slug, at til Ehr ställes ett af mina första ark.

Den mångsysslande och adlade kulturprofilen Dalin menade att hela samhället går dit kvinnorna går, och att kvinnornas godkännande krävs för att lyckas. Jag vill påstå att ingenting på den fronten hafva förändrats sedan frihetstidens Sverige.

Kvinnor har en högre ställning i samhället än vad dagens feminister vill ge sken av. Trots att kvinnor tidigare i historien mestadels har konspirerat i bakgrunden är det befängt att låtsas som om vi inte haft eller har makt i samhället. På många sätt följer männen kvinnorna; så även i vår digitalsociala tidsålder där kvinnorna med sin naturliga känsla för relationer har större social makt. Och social makt stannar sällan på kafferepet (sojalattefikat?) utan sprider sig gärna till både politiken och näringslivet. Ett typexempel på detta är att högerns politiker alltför ofta niger inför vänsterns attacker.

Den västerländska mannen är vår tids syndabock. Traditionell och naturlig manlighet kallas giftig och kvinnorna gör allt för att männen ska feminiseras. Men inte heller då duger de – för den kvinnliga instinkten söker sig ändå till det maskulina. Man tvingar männen att lämna ifrån sig sina bollar men kräver ändå att de har stake. Ett ouppnåeligt ideal. Att klaga på män har blivit de missnöjda kvinnornas favoritprojicering när de egentligen borde rannsaka sig själva.

Dit kvinnorna rör sig dit går också männen. Se bara på alla män som särskilt under 2010-talet låtsades vara feminister för att få till det. Se bara på alla män som låter sig feminiseras in absurdum för att kvinnorna, såväl mödrar som flickvänner och fruar, motarbetar varje tecken på traditionell manlighet.

Varför är det då så här? Varför ser det likadant ut idag som under Olof von Dalins 1730-tal? Som vanligt finner vi svaret i vår natur, och det blir nästan överflödigt att sätta ord på det. Männens naturliga drivkraft är att skapa små arvtagare och att engagera sig i aktiviteter som leder till det. Således måste de anpassa sig efter kvinnorna (och idag vet man att kvinnor är mer kräsna än män i valet av partner). Samtidigt upplever många män att det är svårt att hitta en kvinna för att bilda familj. Kvinnor undviker att binda sig på grund av sina orealistiska mansideal eller för att de helt enkelt bara motsätter sig det omhändertagande kvinnliga och allt som inte gynnar egot. När männen sedan söker sig till andra länder för att hitta en kvinna med traditionella värderingar gnäller den svenska kvinnan även på det. Aldrig är hon nöjd. Och aldrig ligger felet hos henne själv.

Många kvinnor är alldeles förblindade av västvärldens nya destruktiva normer. Kvinnor har mer makt i samhället än män och det finns knappt något glashus kvar efter alla stenar som kastats. Det är dags att inse att både femininitet och maskulinitet behövs för att maktbalansen i samhället ska vara hälsosam. Dit kvinnorna går, dit går också männen.

BILD: Olof von Dalin porträtterad (beskuret) av Johan Joachim Streng. Tavlan finns på Nationalmuseum.

Mira Aksoy är en ung konservativ och nationalistisk opinionsskribent och journalist. Hon är utbildad modekommunikatör och hyser ett stort intresse för kultur, mode och stil.