Ernst-Hugo Järegård var en av Sveriges mest folkkära – och för den delen mångsidiga – skådespelare. Idag, mer än tjugo år efter hans död är det svårt att förstå att han en gång i tiden misslyckades med att komma in på Dramatens elevskola…

Ernst-Hugo Järegård föddes i Ystad den 12 december 1928. Hans far var bankdirektör och var, enligt Ernst-Hugo själv, en man som enbart intresserade sig för pengar. Därför kom sonens liv att präglas av en stor osäkerhet och en ständig iver att bli sedd av fadern. Men när det gällde skådespelarkarriären hyste han ingen osäkerhet. Han var hela tiden säker på att han skulle slå igenom och inte ens det faktum att han fick avslag på sin ansökan till Dramaten slog ner honom. Istället sökte han till Malmö Stadsteaters scenskola, och där såg man vilken talang han var och gav honom en gedigen utbildning.

1949 gifte sig Ernst-Hugo med Karin, som kom att förbli hans hustru ända till hans död 1998. Karin var redan då en klart lysande stjärna på Malmö Stadsteater, men efter giftermålet valde hon att ge upp sin karriär och stanna hemma med sonen Johannes.

Vid sidan av teatern medverkade Ernst-Hugo genom åren i ett tjugotal långfilmer och ett fyrtiotal TV-produktioner. Det var dock teatern som var hans verkliga hem, och bland hans mest kända och uppskattade roller kan nämnas Estragon i Samuel Becketts ”I väntan på Godot” och Hjalmar Ekdahl i Ibsens ”Vildanden”. 1975 fick han – högst välförtjänt – O’Neill-stipendiet för sin insats på teaterscenen.

Ernst-Hugos filmdebut skedde 1962 i filmen ”Raggargänget”, en film som i allmänhet betraktas som en så kallad kalkonfilm, skådespelarprestationerna till trots. Därefter medverkade han i mer ansedda filmer, såsom ”Het snö” och ”Kådisbellan”.

Hans roller i olika TV-produktioner har dock varit mer uppskattade, som hans insats i ”Tartuffe” (1966) och ”Kvartetten som sprängdes” (1973). I mitten av 1980-talet medverkade han i tre TV-filmer som berör uppmärksammade mordfall i Skåne, ”Skånska mord”. Hans geniala och mångfacetterade porträtt av tre av Sveriges mest ökända brottslingar (Nils ”Esarparen” Andersson, Martin Svensson från Veberöd och massmördaren och tillika polismannen Tore Hedin) visar tydligt hans bredd och har lämnat djupa avtryck i den svenska filmhistorien.

Det som förenar de tre männen i ”Esarparen”, ”Veberödsmannen” och ”Hurvamorden” är våld och ond bråd död. Karaktärsmässigt är de dock helt olika varandra. Som den karaktärsskådespelare Ernst-Hugo var lyckades han med konststycket att gestalta deras skilda personligheter med stor närvaro och skärpa.

Karin Järegård medverkar i två av filmerna, ”Hurvamorden” och ”Veberödsmannen”. I den sista spelar hon Martin Svenssons hushållerska och älskarinna Emma, och samspelet mellan dem är fantastiskt. Tveklöst är Ernst-Hugos insats i dessa tre filmer något av det absolut bästa han gjort.

En annan av Ernst-Hugos stora roller är den som den danskhatande läkaren Stig Helmer på sjukhuset Riket i Lars von Triers TV-serie med samma namn. Ernst-Hugos samarbete med von Trier startade med en biroll i filmen ”Europa”, och Lars von Trier blev så förtjust i Ernst-Hugos förmåga att agera att han faktiskt specialskrev rollfiguren Stig Helmer åt honom. Med tiden blev de båda mycket goda vänner, och flera av Stig Helmers repliker skrevs av Ernst-Hugo själv. Serien blev en succé i både Sverige och Danmark, och Ernst-Hugo tilldelades det prestigefyllda danska filmpriset Robert för sin insats.

Ernst-Hugo var också en mycket duktig röstskådespelare. 1981 gjorde han rösten till Elaka Måns i den tecknade filmen om Pelle Svanslös, en roll där han verkligen fick utlopp för sin kvickhet och sitt tekniska sinne.

Ernst-Hugo Järegård avled 1998, till följd av myelom, cancer i blodcellerna. Han hade valt att hålla sin sjukdom hemlig för allmänheten men hans hustru och son fanns vid hans sida då han dog. Idag vilar han på Lidingö kyrkogård, och är hågkommen som en av Sveriges och Nordens mest betydelsefulla och inflytelserika skådespelare på scenen såväl som på vita duken och i TV.