En läsare frågade och det är en fråga gärna svarar på eftersom det är en viktig fråga. Det trista är att jag inte vet. Om jag är upptagen och vill trassla mig ur frågan så brukar jag säga att jag är agnostiker vilket är just en person som inte vet om han tror att Gud finns.

Det var det korta svaret. Ett något längre svar måste börja med en fundering över Guds natur. Många menar att han är allvetande, allsmäktig och allgod. Därmed har de lagt en snubbeltråd för sig själva eftersom ingen kan lösa teodiceproblemet och presentera ett övertygande svar på frågan hur en sådan gud kan tillåta allt lidande som finns på jorden. Om han vore allsmäktig och allgod, säger de, så skulle han ju eliminera lidandet och därför finns han inte.

Det tycker jag är ett barnsligt resonemang. Barnsligheten upptäckte jag för några år sedan när jag skrev en bok om Gud i syfte att redovisa hans avsikter med människan. Jag insåg att han skulle kunna utplåna lidandet om han ville, men han vill inte. Han vill inte ty han anser att människan själv ska utplåna lidandet. Guds plan med människan är att hon ska bli gudomlig och göra sådana underverk som han själv kan göra.

Den italienske 1400-talsfilosofen Giovanni Pico della Mirandola var, vad jag vet, den förste som artikulerade denna tanke. Han menade att Gud redan hade skapat ett antal varelser, djuren, som inte kunde lyfta sig ur sin förprogrammerade natur när han, Gud alltså, kom på att han skulle frambringa ett väsen som kunde övervinna sina medfödda begränsningar. Det blev människan. I Bibeln finns många bekräftelser på denna föreställning. Det första som hände när Gud skapat Adam och Eva var att de hoppade över skaklarna och bröt mot hans förbud att äta frukten från kunskapens träd. Det hade Gud inte anat vilket är ett bevis på att han inte är allvetande. Han blev rasande. Så småningom kommer Jesus och visar människorna hur man gör underverk, helar sjuka och väcker döda och förvandlar vatten till vin på ett bröllop där drickat tagit slut. Han skäller ut lärjungarna när de inte lyckas göra några mirakel. Det är ju detta Gud förväntar sig. Nu har han skickat Jesus till jorden för att lära människorna hur de ska lyfta sig ur sina begränsningar och göra jordelivet till den lustgård där de ursprungligen placerades.

Guds stora problem är att människorna inte tror sig själva om att kunna bli gudomliga. Gud har i både gamla och nya testamentet gett olika tips om hur detta skulle kunna gå till, men människorna lyssnar inte ty deras hjärtan är förhärdade och deras hjärnor är förkrympta som praktiskt taget alla profeter med skärpa – och helt förgäves – framhållit för dem. I stället för att själva lösa sina problem med svält och krig och sjukdomar har människorna, ivrigt men utsiktslöst, ägnat sig åt att be Gud att inskrida till deras räddning. Här har Gud hamnat i något som liknar välfärdsstatens dilemma. Så länge det finns minsta hopp om att någon annan ska lösa människans problem så vägrar hon att själv försöka.

Till slut suckade Gud, skakade på huvudet i misströstan och sa att planen att människan själv skulle börja utnyttja sina magiska förmågor var hopplös så länge de trodde att han fanns och närde något slags förlåtande faderskärlek för dem och därför kunde förmås att inskrida till deras hjälp. Han förstod att han måste utplåna sig ur deras sinnen för att de skulle väcka sina egna krafter till liv. Han fick dem, på 1500-talet eller däromkring, att gradvis ifrågasätta hans existens och till slut helt och hållet upphöra med sin gudstro.

Människan insåg att om problem i tillvaron skulle lösas så fick hon göra det själv. Vetenskapen utvecklades och sedan kom den industriella revolutionen och till slut, efter andra världskriget, kulminerade det hela i västerlandets allmänna välstånd. Livet blev en Edens lustgård. Kom inte och säg att människan inte kan göra underverk! Vad är i så fall penicillinet, pacemakern, vattentoaletten, månraketen Columbus och Google?

Tror jag då på Gud? Det är klart jag gör, jag har ju beskrivit hans karaktär och hans metoder i detalj. Men det är ju bara en saga, invänder du. Vadå saga? fräser jag tillbaka. En berättelse som i allt väsentligt överensstämmer med observerbara fakta! Var inte jordelivet tidigare en jämmerdal för alla? Tappade inte Gustav Vasa tänderna redan i ungdomen? Har vi inte välstånd nu (framför allt i västerlandet)?

Var det Gud eller människan som grejade allt detta? Inte så lätt att svara på. Därför är jag agnostiker. Men jag är tacksam mot Gud för allt han gjort för oss.

I ovan nämnda bok kallade jag Guds självutplåning för hans tredje strategi efter hans första och andra som redovisades i gamla respektive nya testamentet. Döm om min förtjusning när jag sedermera upptäckte samma tankefigur hos den portugisiske 1400-talsprinsen Henrik Sjöfararen som också menade att Gud tillämpat tre strategier: ”Faderns”, som beskrivs i gamla testamentet, ”Sonens”, som redovisas i nya testamentet, och ”Den helige Andens” som enligt Sjöfararen inleddes under hans egen tidsålder. Om jag har gjort samma upptäckt som prins Henrik, pappan till Portugals världsvälde, kan jag inte helt vara ute i ogjort väder, sanna mina ord.

Faktiskt tror jag att de lidanden som återstår, sedan människan gjort vad hon kunnat med sina vetenskapliga trollkonster, till stor del beror på vår egen ondska som vetenskapen inte rår på men väl skulle kunna bekämpas om människorna tog till sig Jesu budskap.