Nyligen skulle jag ringa till min vårdcentral och boka tid för vaccinering mot covid-19 i fas 3. Jag och min man tillhör nämligen riskgrupper och jag hade redan innan fått bekräftat via chatt med vårdcentralen att vi kunde ringa och boka. Jag trodde med andra ord att det var just det jag skulle göra när jag slog numret till vårdcentralen. Istället hamnade jag i en totalt meningslös evighetsdiskussion med en människa som vare sig lyssnade eller förstod vad jag sa och som dessutom uttryckte sig som om jag hade varit en liten lort som skulle veta min plats.

-Ja du vet, du kan inte boka tid här, då måste min chef ringa dig först.

-Men jag fick veta att jag kunde ringa och boka tid.

-Nej det går inte, om du är i riskgrupp du blir kallad.

-Men det är därför jag ringer. Jag vet inte om vare sig min man eller jag är med på listan över riskgrupper eftersom det var ganska längesen någon av oss besökte vårdcentralen.

-Om du är i riskgrupp så du blir kallad.

-Men jag vet inte om vi är listade som tillhörande riskgrupper hos er och jag skulle vilja kolla det.

-Om ni inte är listade ni blir inte kallade.

-Det är därför jag ringer, för att vi ska bli listade eftersom sjuksköterskan jag chattade med sa att vi tillhör en riskgrupp som vaccineras i fas 3.

-Okej, jag kan sätta er på lista, då vi återkommer okej?

-Fast jag är inte klar. Du behöver våra personnummer om du ska sätta oss på listan.

-Ja får jag era nummer, så där, jag skriver in. Men bara så du vet va, ni är inte ensamma va.

-Ursäkta, vad sa du nu?

-Jag säga bara ni är inte ensamma. Du ringer och vill ha tid, men du är inte den enda som vill ha vaccin, många många tusen står i kö.

-Du, det där behöver du inte tala om för mig. Jag förstår mycket att jag inte är den enda i hela regionen som vill ha vaccin. Varför säger du ens en sån sak?

-Det jag säger bara för att du måste förstå det är inte lätt att få tider, många många som vill ha, ni kan inte gå före på listan.

-Det har jag aldrig bett om, jag bad att du skulle skriva upp oss på listan för fas 3.

-Ja jag skriver den men du kan inte räkna med kallelse.

-Varför kan jag inte räkna med kallelse om jag finns med på listan?

-Därför det är svårt och jag vet ingenting när det kommer vaccin, du kan inte räkna med det.

Så där höll det på en stund till tills jag fick nog och istället kontaktade verksamhetschefen som gjorde just det som sköterskan som ringt till mig inte gjorde, nämligen bemötte mig som en vuxen människa och hjälpte mig med mitt ärende.

Det här är inte första gången det blir kaos när man ringer till vårdcentralen, och det händer även i andra sammanhang där man bemöts av invandrare som inte lärt sig behärska det kulturella språket. Jag har mött det i kundtjänst hos min hyresvärd, i telefonköer till kommunen och i andra liknande situationer. Människor som använder betoningar och uttryck som går hem i den egna kulturen men som i den svenska kulturella kontexten blir alldeles fel.

Jag säger det kulturella språket för det här handlar inte, som man så ofta påstår, om en språkförbistring. Det handlar om kultur. Således har jag mött receptionister, kundtjänstpersonal och andra i liknande yrkesgrupper som haft märkbar brytning, och ibland även vissa svårigheter att förstå svenska, utan att det har varit några som helst problem, helt enkelt eftersom de är medvetna om hur vi talar till varandra här i Sverige.

Att tala om språkförbistring är alltså att bagatellisera problemet. Sannolikt använder man det uttrycket för att helt enkelt slippa tala om hur oerhört viktigt det är att de som kommer hit faktiskt också anpassar sig och tar till sig svenska seder och bruk. I åratal har ju våra politiker hävdat att det inte finns någon svensk kultur överhuvudtaget och kanske är det därför så många invandrare helt struntar i att överhuvudtaget anpassa sig. De har ju kommit till ett land som ingen kultur har, det vet de ju, för det har till och med statsministrar och andra uppsatta politiker talat om för dem.

Det här måste naturligtvis få ett slut. Arbetsgivare måste se till att människor som arbetar i yrken där de kommer i kontakt med allmänheten också beter sig så som man ska bete sig, enligt svenska värderingar. Det är inte vi som ska anpassa oss till dem – det är de som ska anpassa sig till oss. Och då måste de också lära sig det kulturella språket. En god början skulle vara om politikerna faktiskt skärpte till sig och slutade tramsa om att det inte finns någon svensk kultur.