BITTE ASSARMO: Det gamla fotoalbumet

Så var Valborg över och vi är inne i maj. En härlig tid ligger framför oss, oavsett hur pandemin utvecklar sig, för ingen pandemi i världen kan stoppa häggen och syrenen från att blomma och sprida sin väldoft över nejden.

Valborgsmäss tillbringades i lugn och stillhet med den närmaste familjen. Och med familjealbumet faktiskt. Valborgsmässoafton är inte bara en vanlig festdag i vår familj, det är också mina föräldrars bröllopsdag. Och trots att båda är borta sedan länge tänker vi lite extra på dem just denna dag.

Mina föräldrar gifte sig 1952 och då som nu var vissa kyrkor mer populära än andra för bröllop och liknande festligheter, så trots att mamma bodde i Kristinehamn och pappa i Karlskoga valde de att gifta sig i Nysunds kyrka i det lilla samhället Åtorp i östra Värmland.

Nysunds kyrka är en vacker korsformad kyrkobyggnad, byggd av timmer och täckt med bruna träspån. Den invigdes som kyrkorum 1641 och bestod från början av ett långhus med torn i väster. Ungefär hundra år senare byggdes den om och fick den korsform som den fortfarande har.

Både altare och predikstol tillverkades under 1690-talet av Kristinehamnsfödde skulptören Bengt Svensson. Han är numera sorgligt bortglömd av de flesta, men verken i Nysunds kyrka är i sanning ett bevis på hans skicklighet. Ändå är det förmodligen kompletteringarna som gjordes av bildhuggaren Isak (eller Isaac) Schullström, som är de mest kända inredningsdetaljerna i kyrkan.

Isak Schullström var verksam under 1700-talet och var en erkänt duktig och mycket produktiv bildhuggare. Han tillverkade sin första altaruppsats 1735; den kan fortfarande beskådas i Östra Fågelviks kyrka i Karlstads stift. Därefter snidade han altartavlor i många kyrkor runt om i Sverige, kanske främst i Dalsland och Värmland, bland annat i Gräsmarks kyrka i Sunne, Fröskogs kyrka i Åmål och i Mikaelikyrkan i Arvika.

I Nysunds kyrka snidade han inte bara utsmyckningarna på altartavlan utan kompletterade även Bengt Svenssons predikstol. Han har också huggit den vackra dopängeln som hänger ner från taket i koret.

Altaruppsatsen konserverades i början av 2000-talet, och överhuvudtaget har Nysunds kyrka behållit det mesta av sin gamla inredning. Kyrkans ljuskronor är från 1600- och 1700-talet och takmålningarna, som målades av Karlstadsmålaren Petter Mård 1747, är unika i sitt slag och har aldrig målats över eller ändrats på något sätt.

I början av 1950-talet – kanske ännu tidigare – hade allt fler i östra Värmland med omnejd upptäckt vilken fantastiskt fin kyrka det var och det hade blivit mycket populärt att gifta sig just där. Och när en av mammas svägerskor föreslog att mamma och pappa skulle följa trenden så tyckte de det var en bra idé.

Bröllopsfotot, det fina som togs i en fotoateljé i stan, har jag i en ram på väggen. Det är ett fantastiskt vackert foto, så där stiligt som bara äldre svartvita bröllopsfoton kan bli, på två unga, vackra människor med allvarsamma och högtidliga ansiktsuttryck. Men i mammas och pappas gamla album finns även de andra bilderna, de som släkt och vänner tog utanför kyrkporten och under bröllopsmiddagen. Där ser man bättre de lyckliga leendena och de glittrande ögonen, den uppsluppna stämningen och den där värmen som de alltid utstrålade.

Mamma och pappa förblev gifta tills döden skilde dem åt 2007. De skapade ett gott liv åt sig själva och åt mig och min bror och fast de inte alltid hade det så lätt så var kärleken och vänskapen mellan dem starkare än alla bekymmer. Mitt hem präglades av värme och kärlek och jag är för evigt tacksam över att ha haft så underbara föräldrar.

Bitte Assarmo