Gud har utsett mig att förklara saker. Om jag tror att jag begripit något är det min skyldighet att varsamt och pedagogiskt förklara det för dig. Om du inte gillar mina pretentioner så behöver du inte läsa. De flesta svenskar väljer att inte göra det.

En del av mina budskap är inte så mycket förklaringar som observationer, ibland rätt alldagliga men ändå inte nödvändigtvis betydelselösa. En sådan observation är att amerikaner även i allmänt tal skiljer på ”rights” och ”entitlements” medan vi svenskar klumpar ihop dem och kallar båda för rättigheter, ibland mänskliga rättigheter. (Föralldel, det finns statsvetenskapsnördar i Sverige som laborerar med de otympliga begreppen negativa rättigheter och positiva rättigheter vilket motsvarar rights respektive entitlements.)

Rights är de ursprungliga mänskliga rättigheterna som har artikulerats sedan 1700-talet eller ännu längre tillbaka. Dit hör äganderätten, näringsfriheten (att man har rätt att försörja sig hur man vill utan att be om tillstånd från exempelvis något skrå), yttrandefriheten, föreningsfriheten med mera.

Entitlements uppfanns på 1900-talet och är ett barn av den allmänna rösträtten. (Den gängse formeln är: rösträtt + rights + entitlements = demokrati. Jag återkommer till den formeln eftersom den inger mig en del obehag.) Wikipedia, som visar sig vara statsvetenskapsnörd, formulerar sig så här:

Med en negativ rättighet [right; PE] menas att man har rätt att slippa något (till exempel att bli dödad, misshandlad, bestulen). En negativ rättighet kräver ingen aktiv handling från någon annan, den kräver enbart att andra avstår från att göra något, till exempel att bruka våld eller att stjäla andras egendom.

En positiv rättighet [entitlement; PE] är en rätt att få något (till exempel mat, boende, utbildning, arbete). En positiv rättighet kräver en aktiv handling från någon annan (till exempel arbete och skattebetalande, politiska beslut), vilket innebär att en persons positiva rättighet innebär någon annans skyldighet att tillhandahålla föremålet för den första personens rättighet.

Att entitlements hänger ihop med den allmänna rösträtten beror på att det alltid finns en majoritet som per skalle har mindre pengar än en minoritet och att det är först när majoriteten tar makten, vilket den definitionsmässigt gör i ett system med allmänna val, som det går att inrätta reformer som i första hand ska finansieras av minoriteten.

Entitlements är sådant som barnbidraget, hyresbidraget, den allmänna tjänstepensionen, försörjningsstödet, utjämningsbidraget, sjukpenningen och så vidare. Sådana rättigheter var knappt ens påtänkta på 1700-talet. De debuterade, faktiskt redan innan den allmänna rösträtten infördes, i form av ett embryonalt socialförsäkringssystem i regi av den tyske rikskanslern Otto von Bismarck (bilden).

Idén om entitlements vidareutvecklades på flera håll, inte minst i Sverige, men kanske framför allt under Franklin D. Roosevelt vars änka Eleanor ledde idéns första internationella framträdande i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna år 1948. Entusiasmen var gränslös. I tjugofjärde artikeln förklaras att alla i hela världen har rätt till semesterersättning på någons bekostnad. I den tjugofemte fastslås att alla också ska ha rätt till mat, kläder, bostad, hälsovård, utbildning och en del övrigt, också på någon annans bekostnad. Sedan dess har praktiskt taget alla västländer utvecklats till ett slags liberala demokratier enligt formeln rösträtt + rights + entitlements.

Men in på banan kliver nu nya spelare, till exempel Polen och Ungern, och hävdar att de visserligen gillar demokrati, men inte liberal demokrati utan ”illiberal demokrati”. Med demokrati menar de rösträtt men vad betyder illiberal demokrati? Är det rösträtt + rights eller rösträtt + entitlements?

På den frågan har varken Gud eller Viktor Orbán gett mig något klart svar och jag är ungefär lika arg på båda. Jag fruktar att det är rights som ungrare och polacker valt att begränsa, till exempel att de gett sig på rättsstaten (om de nu gjort det) och krånglat med domstolarna och dessutom inskränkt yttrandefriheten genom att sätta munkavle på pressen vilket enligt min uppfattning är fel hur bigott pressen än kan vara.

Jag tror nämligen att rights är själva fundamentet i demokratin. Enbart rösträtt utan rättsstat, äganderätt och yttrandefrihet och övriga rights ger ingen stabil ordning. Om samhället däremot startar med en full uppsättning rights så kan nog rösträtten uppstå av sig själv när folk har rätt att tala fritt, bilda partier, tänka ut konstitutioner samt förhindras att mörda varandra.

Dock kan Viktor Orbán utan att det stör mig sluta finansiera pressen med allmänna medel (om han nu gör det). Presstöd är ingen right utan en entitlement och entitlements är inte fundamentala byggstenar i demokratin på det sätt som rights är. Rösträtt + entitlements blir inte demokrati men rösträtt + rights blir demokrati. Sedan är det klart att det kan bli revolution om en regering skulle vilja begränsa hyresbidraget.

Jag frågade min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro om rights och entitlements var en levande distinktion i Brasilien. Visst, sa hon efter kort betänketid, direitos och benefícios, de finns och uppfattas som helt olika djur. Det betyder nog något viktigt att vi slarvar med åtskillnaden i Sverige.