Gästskribent BIRGITTA SPARF: Vem ska hjälpa Sverige?

Jag hade ett mycket givande samtal med en god vän i telefon häromdagen. Vi kom in på vad invandrare sägs bidra med som vi själva gjorde så mycket bättre långt innan de flyttade hit.

Några exempel:

En rektor på en skola inför ordning och reda. Uppför sig inte ungjävlarna så blir det konsekvenser, både för barn och föräldrar. Som genom ett trollslag förbättras skolans resultat några procent. Barnen trivs och börjar till och med lära sig ett och annat.

Detta är vad varje rektor i Sverige gjorde redan för 50 år sedan. Nu ses det som något helt fantastiskt. Ja, närmast ofattbart och nyskapande.

Rektor Hamid Zafar från Afghanistan hyllas som en hjälte, får utredningsuppdrag på skolverket och en ny tjänst som barn- och utbildningschef i Mullsjö. Han får sommarprata i P1 och blir vald till Årets Svensk. Får till och med vara med i På Spåret.

Tills allt kraschar och det visar sig att han på kvällar och nätter skrivit djupt antisemitiska, rasistiska, sexistiska och kvinnofientliga inlägg på nätet. Ridå och tablå.

Ett annat exempel är polisen som blev föreläsare och författare. Invandrad från Afghanistan med sin familj. Ingen kan som han förklara den svenska kulturen. Ingen vet så mycket om Sverige som han, som kom hit som 11-åring 1997.

Mustafa Panshiri är muslim. Inte bara det, han är dessutom smart. Han förstår att svenska kommunanställda behöver honom som välbetald föreläsare för att förklara den svenska kulturen även för dem. Och här tror jag faktiskt att han har gjort ett gott arbete med de kommunanställda som lärt sig att förneka sin egen kultur.

Men han är som sagt muslim. Och ränderna går aldrig ur. Han går i taket vid debatter om hijab och blev helt hysterisk när ett eventuellt förbud för omskärelse av sex dagar gamla gossebarn var på tapeten för några år sedan.

Då förklarade han, med darr på rösten, att svenska skolbarn skulle bli angivare av sina omskurna klasskamrater. Omskärelserna skulle fortsätta, men förlagda till mörka källare med smutsiga knivar.

Varför denna tvivelaktiga hantering av spädbarn skulle bedrivas i mörka källare och nödvändigtvis med smutsiga och inte rena knivar framgick aldrig klart.

Den siste hjälten i denna berättelse är en invandrare från Iran. Navid Modiri. Som helt oemotsagd får påstå att han har uppfunnit ”Samtalet” och därför startar en podd på det temat.

Prominenta svenska intellektuella och debattörer står i kö för att få delta i hans offentliga sessioner. Där han själv sitter som Samtalets Överstepräst vid sitt skrivbord och modererar de av honom nyligen uppfunna samtalen, så att de inte går fel.

Hemskt ledsen. Men vi hade samtal redan på 1280-talet i Sverige. Ta Alsnö Stadga som ett exempel, instiftad av Magnus Ladulås. Dessa nya, och för landet fortfarande viktiga lagar, efterlevdes just genom samtal. Överförda genom generationer av svenskar till ett allmänt rättsmedvetande. Fram till nutid.

Varför behöver vi en massivt inflöde av invandrare för att tala om för oss vad vi redan vet? Som ska lära oss vad vi redan kan? Och ska förklara för oss vad vi ska göra med Sverige, som fram till för 40 år sedan var ett av världens mest homogena, tryggaste, rikaste och bästa länder att leva i?

Birgitta Sparf är utbildad socionom. Hon har varit verksam i 22 år i olika utanförskapsområden i Storstockholm. Nu egenföretagare och konsult inom socialtjänsten.

Birgitta Sparf