När storföretag hyllar regeringar finns det anledning till skärpt vaksamhet. Det behöver förstås inte tyda på några ugglor i mossen men för det mesta handlar det om att de fjäskar eller räknar med att få, eller redan har fått, förmåner som de inte borde ha tilldelats.

När amerikanska storföretag kommer ut som PK-ister kan man emellertid både ana ugglor i mossen och räkna med begravda hundar. Och det är just vad de gör. Till exempel har både Coca-Cola och Delta Airlines läxat upp sin hemstat Georgia för att delstaten – i likhet med nästan alla andra republikanska delstater – bestämt att sedan det kritiserade valet i höstas strama upp sitt valsystem. Unga PK-istiska människor bland bolagens kunder uppfattar reformen som ett attentat mot svartas rättigheter. Svarta företagsledare har bett om storföretagens hjälp att stoppa reformen. I själva verket handlar de nya vallagarna om sådana tidigare missade självklarheter som att en väljare i framtiden kommer att behöva visa ID-kort när han ska rösta. 

När Amazons huvudägare Jeff Bezos (bilden) hyllar president Joe Biden kan det se ut som normalt fjäsk från en storföretagare som vill ställa sig in hos makten, men när Bezos särskilt framhåller Bidens plan att höja bolagsskatten börjar misstänksamma människor naturligtvis leta efter andra motiv. Sådana finns. I en annan del av Bidens skattepaket finns kraftiga subventioner till grön energi som stora elkonsumenter kan dra nytta av.

BlackRock är världens största fondförvaltare med nio tusen miljarder dollar i förvaltade medel, nästan tjugo gånger Sveriges BNP, och har satsat hårt på fonder som investerar i miljöprojekt och annat politiskt korrekt. För sådana placeringar tar BlackRock mer betalt än för vanliga fonder och vill därför ha draghjälp av staten. En metod kan vara att den amerikanska finansinspektionen inför regler om att alla fonder blir skyldiga att offentliggöra hur mycket politiskt korrekta investeringar de innehåller. (Om jag hade varit kund hos BlackRock skulle jag kräva rabatt för att satsa i politiskt korrekta fonder men alla människor är inte lika liberalt renläriga som jag utan är villiga att betala lite extra för att känna sig goda.)

Det är förstås likadant i Sverige. Det mest flagranta exemplet på fjäskighet för staten som jag kan komma på är nog när Svenskt Näringsliv sparkade Leif Östling för att han frågade ”vad fan får jag för pengarna” apropå skatterna, en helt befogad fråga som varje skattebetalare borde ställa sig oftare.

Det var nog vinsterna i välfärden som spökade. En del av Östlings skattekronor går ju till välfärdsföretag inom exempelvis offentligt finansierad vårdskolaomsorg som kan göra vinster som i vissa fall delvis delas ut till ägarna. Det kändes nog säkrare att offra Östling än att behöva ta den känsliga debatten. ”Titta, vi petade ju Östling!” kunde välfärdsföretagen säga för att visa sin lojalitet mot de offentliga uppdragsgivarna.

Hur mycket man än uppskattar marknadsekonomin och kapitalismen finns det alltid anledning att vara misstänksam mot företag. Företag och marknadsekonomi är inte samma sak. Det förekommer att företag sätter konkurrensen och marknadsekonomin på spel, ibland i samarbete med statsmakter och politiker. Just nu är jag uppmärksam på det här med coronavacciner. Vad händer när alla inom kort blivit vaccinerade? Läkemedelsbolagen har byggt upp en enorm produktionsapparat för att snabbt kunna vaccinera miljardtals människor. Och sedan? Marknaden bara upphör. Om jag vore chef för ett vaccinföretag skulle jag samla ihop mina konkurrenter och varna dem för faran och föreslå att vi tillsammans borde övertyga världen om att coronat är den farligaste sjukdom som någonsin drabbat mänskligheten och att vi därför måste vaccinera alla människor även i framtiden i varje fall en gång om året men helst två för trygghetens och folkhälsans skull.