PATRIK ENGELLAU: Förvirringsmedia

Det pågår en påkostad kampanj med syftet att få medborgare som du och jag att känna oss utanför. Kampanjen kostar ungefär åtta miljarder kronor om året. Genomförandet har uppdragits åt statsmedia.

Jag har kommit på det här lömska anslaget mot medborgarna genom att då och då titta på nyhetsprogrammet Rapport klockan 19.30. Jag upptäckte att jag för det mesta inte riktigt kunde ta till mig andra nyhetsinslag än vädret (som även det ofta är illa presenterat vilket emellertid inte gör så mycket eftersom det finns bra väderinformation på nätet, yr.no till exempel).

Som vanligt när saker inte riktigt funkar till belåtenhet börjar man undersöka om problemet ligger hos en själv. Det kan ju vara så att jag börjar bli döv och därför inte snappar upp budskapet från teven. För att undersöka den hypotesen gick jag helt vetenskapligt tillväga. Först gjorde jag en hörselundersökning hos en audiolog. Audiologen förklarade att om det inte var syrsor jag tänkte lyssna på så var det inga problem med örat. Då prövade jag i steg två att skruva upp ljudvolymen men det hjälpte inte heller. Det tredje vetenskapliga experimentet var att lyssna på Rapportprogrammet från den 21 april på nätet där det är textat och man kan stanna, backa och lyssna igen om man inte fattar. Just det där att kunna repetera sekvenser gjorde det lättare att syna resonemangen.

Först var det ett inslag om att regeringen skulle lägga ned Bromma flygplats. Det verkade som om Miljöpartiet var särskilt engagerat i ärendet. Bromma flygplats, förklarades det, var dels inte lönsamt och dels synnerligen lämpat som mark för bostäder. Men det fanns avvikande åsikter. Någon menade att Brommas bristande lönsamhet beror på coronat och att folk med tiden kommer att börja flyga igen. Mats Knutson sa bland annat att flygplatsmyndigheten Swedavia också hade bedömt att Bromma var olönsamt fast man (jag) inte förstod om Swedavias bedömning gällde tillfälligt under coronat eller var mer strukturell. Några moderater fick säga att Arlanda måste byggas ut för okända belopp om Bromma ska läggas ned.

Sammanfattningsvis begrep jag inte så mycket. Bortser Miljöpartiet från verkligheten i form att tillfälliga resultatsvackor på grund av coronat och tar varje chans att nypa till flyget? Ligger det något i argumentet att Bromma bara behövs för kommungubbar från Ängelholm som lika gärna kan flyga till Arlanda eller ha sitt möte på Zoom? Sedan kom det fram att beslutet egentligen inte var att lägga ned Bromma utan i stället att tillsätta en utredning.

Sedan kom ett nebulöst eller möjligen, tyvärr, glasklart inslag om det svenska elnätet. Regeringen vill att elnätsbolagen ska investera i ökad kapacitet och att ”de ökande elnätsavgifterna ska hejdas”. Därför ska det stiftas lag. Anders Ygeman, den ständigt lika rävaktige energiministern, säger att ”målet är att elnätskonsumenterna ska få lägre priser” och att det ska investeras mer. Redan här, tjugo sekunder in i inslaget får jag förståelseproblem. Att ”ökande elnätsavgifter ska hejdas” är något annat än att konsumenterna ”ska få lägre priser”. För var och en som studerat sin elnätsräkning känns skillnaden betydelsefull. En professor säger att lagen bara kommer att leda till att elnätsbolagen kan öka sina vinster. När jag ser programmet igen på nätet och backar och ser om igen så inser jag att ökade vinster hos elnätsbolagen är förenligt med att ”ökande avgifter ska hejdas” och att den senare formuleringen är innehållslös eftersom den kanske bara betyder att ökningarna blir 32 i stället för 33 procent. Professorn och andra intervjuade säger att den nya lagen är ett slag i luften. Inslaget fick mig att ana att elen kommer att bli dyrare trots Ygemans löften om motsatsen. När jag såg det igen så framstod Ygeman tydligare än vanligt som en skojare men det hade jag redan tidigare på känn.

På detta följde ett inslag om att det hade varit ungdomsdemonstrationer för Navalny i Moskva. En korrespondent sa att det är ”lite skakigt” i Kreml eftersom Putin har så mycket att tänka på med ”USA, Nato och EU och så” och att det därför blir ”lite besvärligt”. Skojar statstelevisionen med mig?

USA har anklagat Kina för folkmord på uigurer och Rapport hade skickat ett reporterteam för att ta reda på hur det verkligen ligger till. Tvingas uigurerna att arbeta på bomullsfälten? Men teamet blir bortmotat från bomullsodlingarna och får nöja sig med att filma en kamel. (”Vi stannar för att ha något att filma”.) Kamelen tillhör mjölkbonden Cheng. Cheng tycker om uigurer. Det har blivit bättre nu, säger Cheng. Jaha, tänker jag. Begriper jag uigurernas belägenhet bättre nu eller var syftet med reportaget bara en intressant resa för teamet?

Sedan kommer en intervju med en (vit) amerikansk polis som säger att domen mot Derek Chauvin var bra för att den kan lägga grunden för en ny start i rasrelationerna. Ska jag tro att polisen verkligen menar det eller ska jag tro att det är ett föreskrivet tjänsteutlåtande? Själv skulle jag gissa att amerikanska poliser i allmänhet är synnerligen bekymrade eller rentav förtvivlade.

Vid det laget började jag undra om Rapport för ovanlighetens skulle tänkte strunta i feminismen men det var en ogrundad förmodan ty nu kom jämställdhetsminister Märta Stenevi och krävde att ”hotfulla män med kontaktförbud också ska bära fotboja”. Hon får lite skäll av en reporter för att hon inte genomfört denna reform tidigare.

Därefter handlade det om den 56-årige medarbetaren på RFSL som fått fyra års fängelse för att han våldtagit fyra asylsökande män på sitt kontor. Det var ett intressant inslag för att det var så svårt att gissa ursprungskön på de intervjuade funktionärerna på riksförbundet.

Efter lite reklam för ett program som skulle visas efter Rapport förklarades att det kommit besked om att ”intensivvården är hårt pressad” på grund av coronat. Vissa regioner har ”nått sin maxkapacitet”. Ursäkta att jag säger det, men den nyheten känner jag igen från jag vet inte hur många Rapportprogram. Den är kanske sann den här gången också.

Därpå meddelas att EU antagit en klimatlag. ”Det är en historisk dag som kommer att få mycket stor betydelse” förklarar en svensk EU-parlamentariker som verkar ha jobbat med ärendet. Vilken blir betydelsen? Ska just detta miljömål, till skillnad från andra klimatmål, faktiskt förverkligas? Varför skulle man tro det? En annan EU-parlamentariker, miljöpartisten Per Holmgren, tycker att lagen är helt otillräcklig. Hur och varför förstår man inte.

Sista inslaget handlade om att ”EU klassat skog som en hållbar investering under vissa villkor”. Först hade EU inte räknat skog som något hållbart men svenskar och finnar hade lobbat för en ändring vilket lyckats. Det kommer tydligen pengar någonstans ifrån, oklart hur, om skog räknas som grönt. Både skogsägarna och miljörörelsen är missnöjda. Miljörörelsen är besviken för att EU inte ”skiljer på bra och dåligt skogsbruk”. Skogsägarna klagar för att de inte får ”avverka snabbare än det växer nytt”. Varför får de inte det? Är skogen grön bara om den totala volymen skog hela tiden ökar? Det verkar kineseri på mig. En hållbarhetsexpert från LRF förklarar att skogsägarna ”kommit ganska långt”. Med vad?

Så berättas det att 13-åriga Alice, som inte kunnat gå i skolan under hela pandemin på grund av ”en sjukdomsbild” och nu fått en robot som placerats i klassrummet och genom vilken Alice kan kommunicera med lärare och kamrater. En riktig solskenshistoria, det förstod man av nyhetsankarets minspel. Vad ska jag lära mig av detta? Att Sverige är ett snällt och modernt land som gör allt för sina eftersatta?

Jag känner mig själv för det mesta helt eftersatt när jag sett Rapport. Mycket förstår jag inte och resten känns som propaganda. Tilltalet avvisar mig. Här, säger programmet till mig, är en värld som inte använder sig av det sunda förnuft du efterfrågar. Du fattar inte och därför passar du inte in. Lägg dig i korgen och var tyst.

Patrik Engellau