MOHAMED OMAR: Barnens hälsa måste gå före föräldrarnas islamiska tro

När SVT tar upp nyheten om en flicka som är ledsen för att skolan inte vill att hon fastar under ramadan, känns som det som att syftet är att framställa henne som offer för svennarnas ”intolerans”.

I inslaget ”Shahed uppmanades av skolan att inte fasta under ramadan” från den 19 april berättas om 10-åriga Shahed som så gärna vill fasta.

En svenne förstörde dock hennes ramadanlycka:

Men dagen innan den muslimska fastehögtiden ramadan skulle börja fick hennes föräldrar ett sms från en lärare på Bjurhovdaskolan som upplyste om regeln att inte fasta i skolan.

Lyckan förbyttes i sorg:

När Shahed läste meddelandet kände hon sig ledsen och arg.

Jag klarar det. Skulle jag bli hungrig så är det inga problem att äta, det är ingen som tvingar mig, säger Shahed.

För henne är fastan något roligt och viktigt.

Man går upp tidigt på morgonen och äter frukost. Sen kryper man ned i sängen igen och sover lite till, säger Shahed.

Det är inte bra för lilla Shahed att bli väckt mitt i natten för att äta. Det är heller inte bra att avstå från mat och dryck under dagen. Hennes föräldrar förtjänar klander eftersom de sätter sina religiösa föreställningar framför sitt barns hälsa och utbildning.

Jag misstänker att föräldrarna uppmuntrar sina barn att fasta under ramadan. Om Shahed är ett offer är det inte för svennarnas ”intolerans” och ”fördomar”, utan snarare för sina föräldrars trosuppfattningar.

I SVT:s artikel får vi veta att Shaheds pappa har fyra barn:

Hennes pappa har totalt fyra barn. Det var första gången han fick ett sådant meddelande från en skola. Därför blev han fundersam. Han hade inte hört talas om något förbud mot att fasta i skolorna tidigare.

Jag tolkar detta som att flera av hans barn – kanske alla fyra – fastar under ramadan.

SVT har, i vad som verkar vara ett försök att ”hjälpa” Shahed och straffa skolan, vänt sig till Diskrimineringsombudsmannen, men denne kunde inte svara på om det skulle kunna vara diskriminering för religion eller trosuppfattning att förbjuda fasta under ramadan i skolor.

Om SVT:s avsikt var att tvinga den ”intoleranta” skolan till reträtt, så lyckades man:

Bjurhovdaskolan i Västerås säger till SVT att de inte har något generellt förbud mot fasta eller ramadan. De kommer att prata med alla sina lärare för att förhindra att något liknande händer igen.

Det är alltså numera okej för barn att gå en hel dag i skolan utan mat och vatten. Åtminstone om de är muslimer. Om en svennefamilj behandlade sina barn på samma sätt, skulle sannolikt socialtjänsten ingripa.

Det som provocerar mig med sådana här aktivistiska nyhetsreportage är att SVT-journalisterna som ligger bakom dem sannolikt inte skulle vara okej med att deras egna barn gick hungriga och törstiga i skolan. De sätter sin ”antirasistiska” agenda före medkänslan med barnen. Ungefär på samma sätt som muslimska föräldrar som påverkar sina barn att fasta under ramadan låter sina religiösa idéer går före omsorgen om sina barn.

Om Shahed är ett offer, är hon ett offer för sina föräldrars dogmatiska islamiska tro och för SVT-journalisternas vidskepliga tro på ett lyckligt och mångkulturellt samhälle – och deras ”antirasistiska” agenda.

När jag har sett barn och ramadan diskuteras i sociala medier sägs det ofta att barn, enligt sharia, inte måste fasta. Det är en sanning med modifikation. För det första, hur definierar sharia ett barn? Jo, man upphör att vara ett barn när man når puberteten.

När har en flicka, enligt sharia, nått puberteten? Det sker antingen när könshår först blir synliga eller vid den första menstruationen. Flickor börjar menstruera vid olika ålder, vissa så tidigt som vid nio års ålder. Dessa nioåringar är alltså påbjudna att fasta.

Betänk att Shahed enligt sharia är giftasvuxen. Sharia tillåter att man gifter bort 9-åriga flickebarn.

Dessutom, att små barn inte behöver fasta betyder inte att de inte uppmuntras att fasta. Enligt min erfarenhet ser många troende muslimer det som något gott att små barn fastar. Man vill att de ska börja så tidigt som möjligt. Dels för att de ska övas, men också för att det ger föräldrarna religiös prestige.

Barnen får i tidig ålder lära sig att den som fastar i ramadan gör en god gärning och att den som inte fastar begår en stor synd och kommer att brännas i helvetet.

Det finns också en vidskeplig föreställning om att ramadan innehåller en särskilt sorts magi som gör att vätske- och näringsbristen inte påverkar hälsan negativt, utan tvärtom positivt. Det anses därför skamligt att erkänna att man mår dåligt, är trött eller arg under ramadan. Idealet är att en god muslim ska må bättre än under årets andra månader.

På grund av denna vidskepliga föreställning är det oerhört svårt att tala sakligt om ramadanfastans hälsoeffekter med troende muslimer. Men det är även svårt för muslimer att tala om hur de mår sinsemellan, eftersom de är rädda att anses som dåliga muslimer.

Skolan gjorde helt rätt som satte flickans hälsa och välmående först. Själv skulle jag aldrig lita på ett muslimskt barn som säger att han eller hon mår bra under ramadanfastan. Det beror på att jag vet hur tabubelagt det är att erkänna att man mår dåligt. Och jag vet vilka förväntningar som kan finns på barnet från familjen, släkten, bekantskapskretsen och moskéfolket.

Mina vänner som är lärare berättar om hur fastande barn lider av trötthet, huvudvärk och koncentrationssvårigheter. De tycker synd om barnen och är oroliga för dem men vågar inte göra något åt saken på grund av risken för att utmålas som ”islamofober” eller ”rasister” av barnens föräldrar i ohelig allians med de ”antirasistiska” etablissemangsmedierna.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).

Mohamed Omar