HITTAT PÅ NÄTET: Prins Karl Filip föds den 22 april 1601

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl Filip (1601-1622) föds den 22 april 1601 i Revals slott i nuvarande Estland. Han prins av Vasaätten, hertig av Södermanland, Närke och Värmland, son till Karl IX och Kristina av Holstein-Gottorp, yngre bror till Gustav II Adolf.

Han gifte sig 5 mars 1620 i hemlighet med Elisabet Ribbing, med vilken han 1622 (efter sin död) fick dottern Elisabet Carlsdotter (Gyllenhielm).

Karl Filip är framför allt känd för att under en tid ha varit en av kandidaterna att bli tsar av Ryssland. Ett ryskt sändebud skickades 1611 till Stockholm med detta erbjudande till den svenske kungen.

Karl Filip deltog i det svenska fälttåget i Baltikum. Sommaren 1621 inleddes belägringen av Riga. Inför hotet av en svensk stormning kapitulerade staden i mitten av september. För Karl Filip skulle segerns glädje bli kortvarig. Han insjuknade kort efter Rigas intagande i sjukdom och fördes Narva dör han dog natten till den 25 januari.

I Uppsala finns det akademiska ordenssällskapet Sällskapet Karl Filip av Vasa.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

I Riga blev Karl Filip angripen av fältsjukan. Konungen förde honom med sig till Narva i tanke att därifrån kunna taga honom med hem. Men då detta visade sig omöjligt, måste Gustav Adolf lämna brodern kvar och själv skynda till de plikter, som väntade honom i Stockholm. Bägge bröderna hoppades vid skilsmässan, ”att man all dödens rädsla på en lång tid undsluppen var”, såsom Gustav Adolf skriver i sin minnesteckning över brodern. ”Men då gick det efter som i psalmen står: ’Då kommer där en gäst, som klappar och slår, den vi pläga döden kalla’. Han klappade ock för Hans furstliga Nådes dörr.” Åtta dagar efter Gustav Adolfs avresa dog Karl Filip, ”den siste hertigen”, djupt sörjd av de sina. ”O, fädernesland, vad haver du mist!” utbrister Gustav Adolf vid tanken härpå. ”Din konungasläkt är nu kommen igen uppå en mans person, denna släkt, som för få år sedan florerade med tre unge och vuxne herrar” — fyra år förut hade nämligen hertig Johan avlidit, blott 30 år gammal, utan att efterlämna någon äkta avkomma. Därmed slutade en levnad, som förbittrats av sjukdom och ett olyckligt äktenskaps dagliga slitningar. Hans stackars gemål överlevde honom blott ett halvt år. — Att den olycklige fursten dock icke saknade mod och begåvning hade han visat i danska kriget. Han synes för övrigt ha varit en blid och välmenande man.

Fortsätt läsa här

Redaktionen