I ett kort inlägg, jag tror det var på Twitter, påstod någon nyligen att ”Regeringen hatar oss!”. Vilka ”oss” var framgick inte riktigt, men jag uppfattade det som att skribenten uppfattade sig som en av oss  vanliga ”svennebananer”- medborgare, kanske med åtminstone några generationers svensk bakgrund.  

Om det får bli utgångspunkten – och att ordet ”hatar” väl nuförtiden snarast betyder ”tycka illa om” – så blir det lite svårare att bara avfärda inlägget som en upprörd överdrift.  

Snarare stämmer det till eftertanke. 

Tycker vår regering verkligen om oss? Försvarar den oss? Och har den vårt bästa för ögonen? Här blir åtminstone jag tveksam. 

Att vår regering månar om invandrare, feminister, klimatalarmister, nyskapade ämbetsverk och deras generaldirektörer, muslimer och HBTQ-personer är nog klart, för att inte tala om S- och MP- politiker och SR/SVT. Men månar den om oss andra? 

Vår regering och dess riksdagsmän anser sig ha rätt att förfoga över större delen av vad vi arbetar ihop, med en av värdens högsta skatter. Vi får tilllbaka betydligt mindre än de tagit ifrån oss därför att de ger bort en stor del av dessa pengar, inte till oss som arbetat ihop dem, utan föredrar att skänka bort dem till andra befolkningar från Mellanöstern och Afrika eller nu senast, italienare och greker i södra Europa. 

Det här skattepengarna skulle istället kunnat gå till våra pensionärer där antalet fattiga snabbt ökar, till vår skola som har allt större problem, till sjukvården och dess köer, till polisen för att skydda oss mot ökande kriminalitet, och till försvaret för vårt nationella oberoende.  Det vill säga, om regeringen brytt sig om oss. 

Jonas W E Andersson, konservativ tidigare lektor vid Konstfack, funderar i ett Facebookinlägg nyligen över ”när ett land havererar” och vad våra senaste regeringar gjort med Sverige och oss. Några punkter han tar upp är: 

• Det stora antalet fattigpensionärer 

•  Allt gravare kriminalitet, gängbrottslighet, skjutningar och mord och en polis utan förmåga att skydda medborgarna eller deras ägodelar och som istället ger sig på ordningssamma svenskar  

• Ett försvar utan förmåga att försvara vår nation och oss  
• ”En våldsam, slapp, kunskapsfientlig och verklighetsfrånvänd skola”, med ”bland de sämsta resultaten i PISA” 
• ”En massmigration som fortsätter varje år med ca 100 000 personer från Mellanöstern och Afrika. Mestadels män, muslimer, med låg eller ingen utbildning” 

•  ”Ett politiskt polariserat land där demokratin åsidosatts och politiska motståndare ständigt demoniseras” 

•  ”En icke-fungerande, djupt politiserad, statsunderstödd mediabransch som har gett upp journalistiken och idag enbart sysslar med propaganda” 

•  ”En regimlojal, statlig mediakoncern som tvingar medborgarna att betala för den propaganda de producerar.” 

Om någon eller några personer i vår närhet agerade mot oss på det här sättet, så skulle vi kanske inte se det som hat. Men att de inte styrdes av omtanke om oss eller ens ville vårt bästa, att de inte var våra vänner, – så skulle nog de flesta av oss uppfatta det. 

Johan Ahlienus arbetar inom det vårdindustriella komplexet sedan många decennier. Är gammal nog att minnas, ung nog att bli förbannad. Han heter egentligen någonting annat.