Valerie Kyeyune Backström har aldrig gillat Zorn. Just därför sänder Expressen ut henne för att recensera en Zornutställning.

Det blir faktiskt inte mer nysvenskt än så. Och då menar jag inte nysvenskt som i att Kyeyune Backström stolt förkunnar att hon ”aldrig kan assimileras”, utan nysvenskt i bemärkelsen det medielandskap där det trendigaste som finns är att kategoriskt förlöjliga, håna och rasiststämpla allt det som vi etniska svenskar känner glädje och stolthet över.

Eller som en god vän uttryckte det på Facebook:

”För gud förbjude att de skickar en etnisk svensk som applåderar det hela. Det vore ju fascistiskt.”

Just det. Svenskar som älskar sitt kulturarv och njuter av Zorns målningar är rasister och fascister som behöver en åthutning. Det svenska kulturarvet ska prompt dras i smutsen. Expressen undviker därför att anlita någon av landets många duktiga konstkännare som kan sin Zorn. De väljer istället en lydig recensent som gör exakt det hon blivit tillsagd, nämligen recenserar Zornutställningen utifrån sina egna fördomar mot svensk kultur och etniska svenskar.

Kvinnan som inbillar sig att hon ”aldrig kan assimileras” visar sig alltså vara så assimilerad i det nysvenska medielandskapet att hon tar i från tårna för att göra Expressens självhatande kulturchefer nöjda när hon skriver:

”hans dalkullor, hans frodiga kvinnokroppar och hans bilder av svensk sommar fyller mig med en olust lika stor som den vällust de tycks generera hos mina blonda vänner, de som med sentimentala ögon pratar om sommarnöjen och midsommaraftnar, fäbodar och bygdegårdar.

Själv kan jag bara påminnas om alla gånger jag kallats n-ordet vid dessa ultrasvenska tillställningar”

Givetvis. För svenskar som firar midsommar gör det enbart för att få chansen att skrika n-ordet till alla som inte är blonda och ljushyade. Det var faktiskt det de flesta av oss blonda (alla svenskar är blonda om man får tro Kyeyune Backström) saknade allra mest förra sommaren när det inte blev några midsommarfiranden. Vad är väl en majstång och urgamla traditioner mot att springa runt och kalla folk för n-ordet?

Alltså, jag vill verkligen inte vara taskig nu, men det Kyeyune Backström skriver har jag läst femtioelva gånger förut, i olika versioner. Den här typen av nedsättande skriverier om det förhatliga svenska är ju i princip serietillverkade numera. Kanske Expressens redaktör skickade henne till Zornutställningen med ett färdigt manus, där hon bara behövde skriva in konstnärens namn och fylla i några valda stödord?

”Zorn… Ja, Anders Zorn. Z-O-R-N. Just det. Skriv det där, på den översta raden. Och sen skriver du typ att du aldrig har gillat Zorn. Du, du måste få med nåt om rasism också så klart. Nåt om n-ordet kanske? Ja men det grejar du! Det blir kanoners!”

Hur det nu än gick till när Expressens recensent fick uppdraget så övertygar hon åtminstone inte mig om att hon vet ett smack om Anders Zorn. Inte är hon intresserad av att ta reda på något heller. Det stör henne enormt att det överhuvudtaget finns information om honom i anslutning till målningarna – tänk om en ny generation ”Zorn-älskare” fostras, vad ska Valerie Kyeyune Backström ta sig till då?

Själv har hon redan sin uppfattning klar. Eftersom Anders Zorn var en vit svensk man var han också ond till kropp och själ. Som om hon vore Zornkännaren nummer ett konstaterar hon fisförnämt att ”det är big business som gäller, skicklighet och flit, allt annat tycks lämnat därhän.” Inte undra på då att hon led sig igenom eländet. Hon hade dessutom oturen att se en Carl Larsson flimra förbi också (”ännu en ryslig konstnär”), så man frågar sig hur hon någonsin ska bli återställd.

Det här är alltså vad Expressen satsar på när en av våra största konstnärer ställs ut på Nationalmuseum. De anlitar en recensent som drivs av fördomar och hat mot svensk kultur för att skriva ner utställningen, och den svenska kulturen, så mycket hon förmår. Det är det sätt på vilket Expressens kulturredaktion vill visa att de står över oss vanliga dödliga och vår kärlek till den svenska kulturen.

Ur det perspektivet var förstås valet av konstrecensent alldeles ypperligt. Valerie Kyeyune Backström har stor erfarenhet av att hata och förakta svenskar. 2014 var hon med och startade den påstått ”antirasistiska” plattformen Rummet, som i själva verket bygger på en rasistisk världsuppfattning. Året därpå gav hon och de andra hippa tjejerna i gänget ut en antologi fylld av rasism mot både etniska svenskar och rasifierade som inte hatar det svenska. Coolare kan det inte bli i det nya sköna Sverige.

Med tanke på att alla de stora plattformarna ligger öppna för svennehatande antirasister kan man nog dra slutsatsen att påståendet om svenskars rasism är rejält överdrivet. Det står dessutom klart att antirasism är ett lukrativt levebröd.

Samtidigt spelar det ingen som helst roll hur många sådana här lakejer Expressen och andra medier anlitar för att förlöjliga oss svenskar. Vi som älskar vårt kulturarv är fortfarande i majoritet. Och endast en försvinnande liten minoritet av svenska folket tar skribenter som Valerie Kyeyune Backström på allvar.