Läs inte det här. Läsekretsen vill bli engagerade och rättmätigt upprörd. Det här är inte en sådan text. Det här är en text för nördar. Jag har skrivit den bara för att dokumentera min egen förnöjelse över en aha-upplevelse.

Häromdagen skrev jag om skillnaderna mellan PK-ismens karaktär och beteende i USA och Sverige. Det är samma djur men det har utvecklats lite olika beroende på de lokala omständigheterna ungefär som Darwins finkar som trots att de tillhörde samma art såg olika ut i olika länder.

Det fanns ett fel i resonemanget som jag sopade under mattan i hopp om att du inte skulle märka något. Jag har emellertid haft ruelse för denna falskhet, inte så mycket för att jag kanske lurade dig utan för att det kändes som ett slarvigt genomfört arbete.

Dilemmat kom sig när jag skulle förklara PK-ismens ursprung. Hur uppstod denna ideologi eller kanske religion? Å ena sidan försökte jag, för Sveriges del, förklara den som en beställning från politikerväldet. Det är en tolkning som förefaller mig trovärdig. Alla härskarskikt behöver en legitimerande ideologi och politikerväldet hade ingen ideologi när det lite yrvaket för ett halvt århundrade sedan konstituerade sig som Sveriges ledande sociala kraft. (År 1974 avhölls politikerväldet en stor krönings- och debutantfest i och med antagandet av en ny regeringsform där några av PK-ismens ambitioner för första gången deklareras i svensk grundlag. Det var ett slags Machtübernahme där politikerna övertog ansvaret från det civila samhället exempelvis för att folk skulle ha jobb och bostad.)

Å den andra sidan hävdade jag att förloppet varit annorlunda i USA. Där uppstod inte ideologin efter rekvisition av ett redan halvetablerat intresse på jakt efter lämplig ideologisk överbyggnad utan liksom av sig själv i idéernas värld. Wokismen, den amerikanska varianten, uppfanns i de fina universitetens humanistiska institutioner utan att det fanns några uppenbara etablerade intressen som tryckte på. Denna tolkning av det historiska förloppet tycktes mig också trovärdig. I Sveriges fall var det strukturer som skapade idéer, i USA var det idéer som strax började bygga strukturer. Hur kunde det vara så olika?

Den här oklarheten bekymrade mig. Hade jag fel i mina resonemang? Hur går det egentligen till i verkligheten? Är det den materiella basen som styr mänsklighetens utveckling eller är det den idémässiga överbyggnaden som driver på förändring? Är det hönan eller ägget som kommer först?

Plötsligt insåg jag att det problem jag brottades med egentligen inte fanns. Om man förstorade observationerna av den amerikanska och den svenska situationen skulle man säkert hitta svenska PK-idéer som vuxit fram utan ett strukturellt fundament i form av något etablerat intresse och vice versa i USA.

I grunden, tror jag, handlar problemet om hur historien ska skrivas. Det här är en historisk klassiker. Hegel menade att det var idéer (kanske under ledning av ett slags idéernas idé som han kallade världsanden) som styr utvecklingen. Sedan kom Marx och ”ställde Hegel på huvudet” och hävdade att idéerna inte hade något självständigt verkande kraft utan att de bara utgjorde överbyggnad på ett materiellt fundament av produktivkrafter och sociala relationer (till exempel just att PK-ismen skulle växa ur politikerväldet snarare än tvärtom). Hegel var idealist och Marx materialist. I Feuerbach och slutet av den klassiska tyska filosofin skriver Marx:

Den stora grundläggande frågan i all filosofi är den som gäller relationen mellan att tänka och att vara… Svaren som filosoferna givit på denna fråga delar in tänkarna i två stora läger. De som hävdade andens företräde framför naturen… bildade idealismens läger. De övriga, som ansåg naturen vara den främsta drivkraften, tillhör materialismens olika skolor.

Själv stod jag tidigare med båda fötterna i det materialistiska lägret men numera har jag flyttat en fot till det andra lägret.