PATRIK ENGELLAU: Förtroendevalda

Om ett och ett halvt år ska det bli val i Sverige. Då ska de röstberättigade förtroendevälja landets styrespersoner för den kommande fyraårsperioden. Ordet förtroendevald definieras så här av Wikipedia:

Förtroendevald kallas den som genom val erhållit ett uppdrag och förutsätts sköta uppdraget i enlighet med sin övertygelse, till skillnad från dem som får ett uppdrag genom att anställas och förutsätts sköta det mer eller mindre utan hänsyn till sina egna åsikter.

Att vara förtroendevald är att ta ett stort ansvar. Tanken är att vi väljare ska skicka personer till riksdagen som vi anser att vi kan lita på. Varken vi eller ombudet vet på förhand precis vad som ska röstas om och därför är det praktiskt att ombudet har ett ganska fritt mandat att rösta efter sitt omdöme. Teorin är därför att vi väljare ska utse ombud som vi har förtroende för på det att vi ska kunna lita på deras omdöme när det presenterar sig svåra val i det grannlaga arbetet att styra vårt land.

Självklart är det viktigt att under den pågående mandatperioden och framför allt inför det kommande valet utvärdera ombudens verksamhet och undersöka om de lever upp till det förtroende som vi skänkt dem i det senaste valet. Var och en kan förstås göra sina egna bedömningar – typ ”Har statsrådet Lena Hallengren uppfyllt de förväntningar jag hade när jag gav hennes lista min röst?” – men det kan också vara intressant att veta hur andra väljare bedömer de olika makthavarna.

Opinionsundersökningsföretaget Novus har färdigställt en rapport om detta. En tabell väcker mitt särskilda intresse. Novus frågar svenska folket om det har Mycket stor, Ganska stort, Varken stort eller litet, Ganska litet eller Mycket litet förtroende för var och en av 22 svenska ministrar, till exempel Lena Hallengren. Sedan har Novus per minister lagt ihop dels den procentsats som svarar Mycket stort och Ganska stort, dels motsvarande för Ganska litet och Mycket litet. Novus har också, vilket känns upplysande, för varje minister subtraherat antalet svar med lågt förtroende från antalet med högt förtroende för att få fram ett ”Balansmått”. Om 70 procent av väljarna har högt förtroende för en minister och 15 procent har lågt förtroende för den ministern blir balansmåttet 55 procent.

Man får inte begära för mycket av politiker. Det finns flera partier och det förefaller naturligt om väljare som gillar andra partier än regeringspartierna ger svaga förtroendebetyg till regeringsledamöterna. President Joe Biden har just nu ett balansmått på 12 procentenheter och premiärminister Boris Johnson minus 3 procentenheter. Donald Trump hade ungefär minus 11 vid valet i november förra året. Här är Novus siffror för de svenska ministrarna:

Det som är anmärkningsvärt är det allmänt låga förtroende som de svenska ministrarna åtnjuter. De ligger i genomsnitt på minus 10 procentenheter, det vill säga på Trumps nivå. Särskilt illa tålda är de miljöpartistiska statsråden som i genomsnitt har ett balansmått på minus 30 procentenheter. Jag har utan framgång letat på internet för att försöka hitta politiker i andra länder som åtnjuter ännu mindre förtroende. Sverige kan här ha ett världsrekord! Den ende socialdemokraten i regeringen som kan tävla i miljöpartiets liga är Morgan Johansson.

Detta borde vara användbar information inför nästa års val såväl för väljarna som för dem som sammanställer valsedlar.

Patrik Engellau