RICHARD SÖRMAN: Goda principer förstörs av måttlöshet

Man hör dem hela tiden i politiken: De goda principerna eller de goda föresatserna. Det kan handla om att alla ska vara lika, att alla ska integreras, att alla som sköter sig ska få stanna. Eller det kan handla om att alla får vara olika, att vi ska ha mångfald, att ursprung inte spelar någon roll. Och principerna fortsätter att upprepas. Om och om igen. Trots att de ställer till så mycket besvär. Och varför gör de det? För att goda principer vanligtvis behöver preciseras med de mängder som gör dem funktionella.

Politiska partier talar gärna om principer. “Sverige ska praktisera öppenhet.” “Alla som kommer till Sverige ska assimileras.” “Alla som kommer till Sverige och sköter sig är välkomna.” “Det är bra med skatter.” “Det är dåligt med skatter.”

Vi människor vill gärna tro på principer. Vi vill tro på enkla recept som håller i alla väder. Men principerna är inte så universellt giltiga som vi tror. Ofta förutsätter de vissa kvantitativa mått för att fungera. Det som är bra är bra så länge det inte är för mycket eller för lite.

Jag tänker på enkla saker. “Det är bra med motion!” Det stämmer säkert. Men hur bra är det med motion om man hårdtränar åtta timmar om dagen? “Kött smakar bättre med salt.” Kanske det. Men hur gott blir det om vi tömmer ett helt saltkar på köttbiten? “Det är bra med rörlighet över gränserna”. Jaha. Men hur bra blir det om vi får en rörelse över den svenska gränsen av en miljon migranter?

Man hamnar där hela tiden: Principer behöver preciseras med de mängder som gör principerna funktionella. Och ibland handlar det inte bara om mängder utan även om arten, naturen, kvaliteten på de beståndsdelar som ingår i principen. Det kan spela roll vilken typ av motion vi ägnar oss åt, vilken typ av kött vi saltar och vilken typ av migranter som kommer till vilket slags land.

Egentligen skulle vi inte behöva ägna oss åt dessa preciseringar. Det där med proportioner borde vi kunna förstå med hjälp av det sunda förnuftet. Men nu lever vi i en tid där det traditionalistiska samhällets tilltro till intuition och förnuft har ersatts av liberalismens tro på universella principer (de mänskliga rättigheterna) och socialismens tro på vetenskaplig kunskap (marxismen är en samhällsvetenskaplig “teori”). Vi tror oss kunna styra samhället, och tillvaron, med hjälp av kunskap och rationalitet. Risken med det är att vi får politiker, opinionsbildare och tänkare i allmänhet som tror att universella principer ska praktiseras bokstavlig istället för med urskillning och förstånd.

Många av de vackra och lovvärda principer som vi hyllar i vårt öppna och jämlikhetsivrande västerland förutsätter egentligen att de praktiseras med måtta – ungefär som principen att kött ska smaka salt.

Visst är det sympatiskt att ett land välkomnar flyktingar och migranter in i sin gemenskap. Om de behöver skydd ställer vi upp. Med tiden får de integrera sig i vårt samhälle och bli svenskar precis som vi. Men denna goda vilja förutsätter naturligtvis att nykomlingarna inte är för många. Ordet “integration” betyder knappast någonting om det inte finns ett majoritetssamhälle att integreras i.

Det är samma sak med vår kultur. Visst är det sant att mycket av det vi idag uppfattar som svenskt har kommit utifrån. Det har kommit långsamt och i omgångar. Vi har haft tid att inkorporera det och göra det till vårt. Men det har kommit utifrån. Det är alltså sant att vår kultur ständigt förändras. Men det är inte samma sak som att säga att alla förändringar är av godo eller att de ska få äga rum hur snabbt som helst. Öppenhet och utveckling är bra så länge det inte innebär självdestruktion.

Sverige hade kunnat stoltsera med att vara ett invandringsland om invandringen hade varit måttfull. Sverige hade lättare kunnat integrera vissa invandrargrupper om vi hade haft mer integritet och satt tydliga gränser. Om vår svenska identitet hade lämnats ifred hade vi aldrig behövt tala om “demografiska förändringar” eftersom vår svenskhet aldrig hade hotats. Vi hade kunnat säga att ursprung aldrig spelar någon roll, att alla som bor i Sverige är svenskar och att svenskarna är ett tolerant och välkomnande folk. Men när man praktiserar goda principer in absurdum slår de knut på sig själva.

Så vad kan vi lära av det här? Make Sweden lagom igen!

Richard Sörman