Påsken närmar sig och med den en allmän uppsluppenhet. Våren är på gång och det är långledigt i fyra dagar – what’s not to like, liksom?

En hel del, faktiskt. Som detta att muslimska terrorister ofta väljer just denna, kristenhetens största helg, när de ska attackera kristna, till exempel. 2012 i Nigeria, 2015 i Kenya, 2016 i Pakistan, 2017 i Egypten, 2018 i Pakistan, 2019 i Sri Lanka, Filippinerna, Burkina Faso…

Trots denna intensiva islamistiska terror har Sveriges statsminister gått ut och lovat att Sverige aldrig ska kritisera islam. Aldrig. Någonsin. Och Inte Då Heller.

I ett modernt land, där yttrande- och tryckfrihet står instiftat i lagen, och där det står var och en fritt att öppet kritisera alla slags ideologier och religioner, är alltså en religion undantagen från denna rättighet. Islam.

Min kollega Eddie och jag kom in på detta när vi poddade om det svenska hedersförtrycket häromsistens. Jo, men det har ni väl hört? Hedersförtrycket är en del av den svenska kulturen. Okej, jag vet att det egentligen inte finns någon svensk kultur, men nu finns den eftersom det blir lättare för politiker och diverse tyckare att ta tag i detta med hedersvåld om de slipper rikta åtgärderna direkt mot invandrare.

Hur det nu än kom sig så kom vi till sist in även på islam, förmodligen för att det inte är helt ovanligt att även muslimska familjer utövar hedersförtryck. Och ju mer vi resonerade kring Stefan Löfvens huvudlösa yttrande, desto svårare var det att koncentrera sig på något annat. Jag menar, att en statsminister i ett modernt västerländskt land går ut offentligt och avger en försäkran om att aldrig någonsin kritisera en specifik religion måste ju vara bland det mest absurda som kan ske.

Det är samma sak som att bjuda in våldsbejakande islamister att göra precis vad de har lust med i vårt land, för så länge de gör det utifrån koranens påbud är de oantastliga.

Det är klart att Stefan Löfven inte riktigt tänkte så när han vräkte ur sig denna direkt stendumma kommentar. Det var ju bara ett uttryck för populistiskt fjäsk för Saudi och andra muslimska diktaturer, och ett sätt att lugna islamisterna i regeringens egna nätverk. Men det gör inte yttrandet mer förlåtligt. En statsminister som utger sig för att vara demokratiskt sinnad får bara inte vara så förbannat lättsinnig. Att skydda en specifik religion – och dessutom en religion som islam, som aldrig genomgått någon reformation eller upplysningstid – från kritik är helt odemokratiskt.

Trots det absolut vanvettiga i Stefan Löfvens yttrande har det knappt höjts på ögonbrynen i de PK-marinerade mediesammanhangen. Det verkar alltså som om väldigt många journalister saknar förståelse för vad det innebär när regeringschefen går till sådana här ytterligheter bara för att smörja en diktatur.

Å andra sidan har Stefan Löfven nyss kläckt ur sig att han anser att VPK stod upp för demokratin, så man kan sannerligen inte anklaga karlen för att vara särskilt påläst. VPK, som levde på pengar från totalitära Sovjetunionen, som utan att blinka stod bakom både Stalins och Maos folkmord, och som strävade efter en blodig revolution i sitt eget land – de stod upp för demokratin, de. Det är ju ett närmast sinnessjukt uttalande.

Nu har Löfven visserligen ångrat ”formuleringen” men det är nästan ännu värre. Det betyder ju bara just det – att han ångrar HUR han sa det han sa – men inte innebörden av det antidemokratiska uttalandet. Jisses, vilken statsminister vi har, hur länge ska Sverige palla detta?

Sånt kan man fundera över när påsken närmar sig och man bara räknar dagarna till nästa terrordåd, utfört av muslimska extremister tillhörande en religion som inte får kritiseras.