“Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde”. Så står det i vår svenska grundlag. Men vad betyder egentligen det här med alla människors lika värde? Många har kritiserat begreppet och vissa tycker att det inte betyder någonting. Men kanske ska det bara förstås som att vi genom vår mänsklighet är värda att stå lika inför lagen. Problemet är snarare att begreppet kan tolkas som att likheten också gäller vad vi gör med vår likvärdiga mänsklighet:

I den svenska Regeringsformen, som är en av våra fyra grundlagar, beskrivs hur den svenska offentligheten ska organiseras men också vilken människosyn som ska genomsyra det offentligas förhållande till medborgarna. Texten, antagen 1974, formulerar väl de humanitära ambitioner som stått i centrum för det moderna Sveriges politik. I första kapitlet (”om statsskickets grunder”) 2 § kan vi läsa: ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Mycket har sagts om begreppet ”alla människors lika värde”. Någon direkt motsvarighet verkar inte finnas i andra länders grundlagar eller i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det har hävdats att ordet ”värde” är en svensk felöversättning av engelskans ”dignity” (som snarare betyder “värdighet”). I första artikeln av FN:s deklaration står det nämligen: ”All human beings are born equal in dignity and human rights.” Men som vi ser i det citerade avsnittet i Regeringsformen har våra svenska grundlagsförfattare faktiskt gjort skillnad mellan ”värde” och ”värdighet”. Med andra ord verkar man ha lagt till något i vår svenska grundlag som inte omnämns av FN.

Vad är egentligen ett ”värde”? När uppstår ett ”värde”? 1951 gav fransmannen Jules Lavelle ut en bok med titeln Traité des valeurs: ”En studie om värden”. När jag själv arbetade som litteraturforskare och kom in på det något aparta ämnet sociala värden i fransk 1600-talslitteratur (jag läste bland annat Den Girige av Molière) var detta den enda bok jag hittade som fördjupade just denna fråga. I god fransk anda försöker nämligen Lavelle gå till botten med sitt ämne och hitta en allmängiltig abstraktion som ger begreppet ”värde” dess mest vidsträckta betydelse.

Lavelle menar att värde är något som uppstår i och med att vi betraktar tillvaron i ljuset av en preferens. Så fort vi gör skillnad mellan ”det viktiga och det underordnade, det huvudsakliga och det sekundära, det betydelsefulla och det betydelselösa, det väsentliga och det oväsentliga, det som är berättigat och det som inte är berättigat”, som Lavelle skriver, då tillräknar vi olika fenomen i tillvaron olika värden. Värden uppstår alltså när allt inte är lika och när vi uppfattar någon form av hierarki mellan olikheterna. (Och när vi talar om “medmänskliga värden” eller “västerländska värden” då talar vi om de ideal vi värderar högst, men det är en specialbetydelse av ordet.)

Vi behöver alltså inte tala om pengar eller om materiella tillgångar för att tala om det vi “uppskattar” med hjälp av ekonomiska termer. I J.R.R. Tolkiens sagovärld kallar figuren Gollum sin älskade ring för ”precious”. I den första svenska översättningen fick “precious” bli “dyrgripen”, där ordet ”dyr” alltså finns med. I den senare översättningen blev ”precious” till ”min älskade” och då försvann den uttalat ekonomiska aspekten av “precious”. ”Precious” kommer nämligen från latinets ”pretiosus” vilket i sin tur är kopplat till substantivet ”pretium” som betyder ”pris”. Något som vi betraktar som ”precious” är alltså något som vi tillskriver ett högt “pris”, ett högt värde. Det är något vi uppfattar som ”värdefullt”, ”dyrbart”, som en “dyrgrip”. Det är inte alls ovanligt att de ord som uttrycker gillande har en ekonomisk betydelse. Det svenska ord “kär” (“hålla någon kär”) kommer från franskans “cher” (och i förlängningen från latinets “carus”) som betyder just “dyr”. Den jag “håller kär” är någon som jag “håller dyr”. Att vara betydelsefull för någon är att vara “dyrbar” för någon, att ha ett högt värde för någon.

Vi behöver inte göra det mer komplicerat än så för att förstå vad ”alla människors lika värde” betyder. (Och jag menar inte att de som skrivit grundlagstexten medvetet har tänkt i dessa banor. Jag försöker bara rekonstruera logiken bakom en ofullständig text.) Det handlar helt enkelt om det allmänmänskliga värde vi alla anses representera bara genom att vara människor.

De som har svårt för uttrycket “alla människors lika värde” brukar föredra att man talar om alla människors – eller alla medborgares – likhet inför lagen. Som medborgare ska vi alla ha samma formella rättigheter och skyldigheter. Men varför ska det vara så? Varför ska alla människor vara lika inför lagen? Av vilken anledning tycker vi att alla människor ska ha samma formella rättigheter och skyldigheter? Kanske för att vi omedvetet accepterar principen om alla människors lika (mänskliga) värde.

”All men are equal” står det i den amerikanska konstitutionen. Alla människor är lika. Jaha? Vad betyder det? På vilket sätt skulle vi vara lika? Ja kanske i vår rena mänsklighet. Det enda som i grunden förenar alla varelser som kallas för människor är att de är människor. Det är i vår mänsklighet som vi är lika varandra. Och denna grundläggande likhet är kanske en förutsättning för att vi ska kunna hävda att alla ska vara lika inför lagen. Alla människor är värda att behandlas på samma sätt av lagen av den enkla anledningen att de alla är lika i sin mänsklighet: Inga skillnader, inga preferenser, inga hierarkier ska göras när det gäller vår grundläggande mänsklighet.

Problemet med en formulering som “alla människors lika värde” är kanske snarare att den så lätt riskerar att uppfattas som utopistisk. För även om vi accepterar den sympatiska idén att alla människor åtnjuter samma mänskliga värde är det ett faktum att vi människor alltid ser till att skapa hierarkier mellan varandra. En självklar sådan i ett land som Sverige borde vara den mellan medborgare och icke-medborgare. En annan borde vara den mellan brottslingar och icke-brottslingar. Och en annan naturligtvis mellan företagsamma människor och latmaskar. Men – som jag nyligen skrev i en annan text – de allmängiltiga formuleringar som finns i den svenska Regeringsformen bjuder in till universalistiska tolkningar där “alla människors lika värde” uppfattas som att alla alltid är värda att ha det lika bra.

Upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau skrev i en av sina viktigaste texter (Avhandling om ojämlikheten mellan människorna) att det existerar två olika typer av ojämlikhet. Det finns en “moralisk ojämlikhet” som har med samhällsorganisationen att göra och som exempelvis kan ge formella privilegier åt vissa som den inte ger åt andra. Den ojämlikheten ville Rousseau inte acceptera. Han trodde på principen om samma rättigheter och samma skyldigheter. Men det finns också vad han kallar en “naturlig ojämlikhet” som har med människors olika naturliga förutsättningar att göra. Och den ojämlikheten går det inte att göra mycket åt. Människor har olika kvaliteter och dessa olika kvaliteter kommer att ge dem olika platser och därmed olika värden i olika hierarkier.

Vår samtids radikala vänster tycker inte om hierarkier. Därför tenderar den att tänka att “allas lika värde” betyder att alla alltid är lika värda att ha det lika bra. Alla ska ha lika mycket pengar, lika mycket anseende, lika mycket status. Därför vill de också utrota alla “orättvisor” det vill säga de hierarkier som ofta är resultatet av naturliga skillnader. Och därmed blir vänsterns utopism ett evighetsprojekt som alltid kräver mer resurser (vilket Patrik Engellau brukar framhålla) eftersom det alltid kommer att uppstå nya hierarkier.

Men människans “värdighet” då? Vad betyder det? Ja ungefär samma sak. Ordet “värdighet” är besläktat med ordet “värde”. Att vara värdig något är att ha gjort sig “förtjänt” av något (Se Svenska Akademiens Ordbok). Det är för att vi är människor som vi är värda att behandlas med mänsklig värdighet. Vår mänskliga värdighet mäts i förhållande till alla de varelser som inte är människor. Det är i den skillnaden, den hierarkin som det specifikt mänskliga värdet, den mänskliga värdigheten uppstår. Under över alla under, / höga, outgrundligt stora! / Ulvens klyfta blev ej ditt hem, / ej det mörka havets djup. / Född blev du att vandra / i den gyllene människoleken. (Heidenstam)

Och därför ska också alla människor vara lika inför lagen. Inget privilegiesamhälle i vår moderna värld! Men den politiska vänstern måste lära sig att tänka icke-utopistiskt. Ett land kan inte reglera så att allas likhet inför lagen blir till allas lika lycka, välgång och välstånd. I ett västerländskt land som Sverige ska alla medborgare vara lika i sin mänsklighet, i sin mänskliga värdighet, i sitt mänskliga värde. Men vi kan inte vara lika när det gäller framgång och välstånd med tanke på att vi som människor också är så förbaskat olika varandra.