Man ser ofta debattörer som hävdar att den svenska värdegrundstesen om ”alla människors lika värde” skulle vara en felöversättning från FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Där står det i artikel 1 att vi människor är equal in dignity, vilket korrekt översatt ju skulle bli lika i värdighet.

Innebörden i artikel 1 är att vi alla har ett okränkbart människovärde. Det är i kraft av detta okränkbara, absoluta människovärde som vi är lika i mänsklig värdighet. Människovärdet ger oss rätten till liv och till alla de mänskliga fri- och rättigheterna som sedan uppräknas i FN-deklarationen.

Frågan huruvida allas lika värde är en felöversättning av equal in dignity kan delas in i två delar. Den första gäller själva FN-deklarationen, den andra gäller hur principen om ”allas lika värde” tagits in i vår grundlag.

Vad gäller översättningen till svenska av FN-deklarationen gjorde regeringen via UD en nyöversättning 2008 där man inte ändrade textlydelsen från 1948, utan tvärtom bekräftade den i ett särskilt dokument. Dessutom översatte UD sitt eget dokument till engelska, inför ordförandeskapet i EU 2009.

I UD-översättningen till engelska har man i konsekvens med svensk syn på ett flertal ställen ändrat FN-orginalets equal in dignity till equal in value.

Svenska UD försöker här manipulera FN-deklarationen i kollektivistisk riktning också på det internationella planet. Det är uppenbart att allas lika värde inte är fråga om en felöversättning, utan om ett medvetet, ideologiskt betingat ordval. Man försöker ju bakvägen ändra i originalet, själva den internationellt överenskomna fördragstexten.

Den humanitära stormaktens agenda vet inga gränser.

Vad gäller vår grundlag är ordalydelsen: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet (1 kap. 2 § regeringsformen, RF). Kan då uttrycket alla människors lika värde vara en felöversättning? Troligen inte:

1. Vår grundlag och RF är ingen översättning alls. Den är helt fristående i förhållande till FN-deklarationen

1. Den svenska versionen så som den uttrycks i RF i den citerade paragrafen ovan, inkluderar både människors lika värde och människans värdighet. Det lika värdet kan därmed ses som ett tillägg i förhållande till FN-deklarationen.

1. Detta gäller en central paragraf i vår grundlag, som debatterats i olika utredningar. Formuleringen finns i förarbetena till den nya regeringsformen, den diskuteras i SOU 1975:75, (bl.a. sid 19, 183).

1. Den makthavande vänstern hade motiv att göra just den skrivning om lika värde som stadfästes. Man ser också på övriga delar av samma paragraf i RF att den är starkt färgad av kollektivistiskt tänkande. Man skriver t ex i förarbetena att man finner det ”naturligt att i RF … föra in målsättnings- eller programstadganden som ger uttryck för gemensamma värderingar i fråga om det samhälleliga arbetet”.

Det var också vid denna tid som det så kallade lidbommeriet grasserade. Carl Lidbom sa 1974 i ett anförande: ”Lagar skall inte användas med underdånig respekt. De är instrument som används för att uppnå politiska mål”.

Sammanfattningsvis är det ytterst osannolikt att det skulle handla om en slarvig översättning från FN-deklarationen som smugit sig in i vår grundlag.

Vi kan därmed konstatera att påståendet om alla människors lika värde inte bygger på någon felöversättning, vare sig vad gäller FN-deklarationen eller vår grundlag. Frasen alla människors lika värde är ett medvetet ordval som är ideologiskt betingat. Numera har vänstern gjort det till en dogm.

Gabriel Oxenstierna är fil.dr. i nationalekonomi vid Stockholms universitet, författare till böcker för finansmarknaden, bland annat boken Placeringsrådgivning, (15 uppl. 2020). Delar av hans böcker handlar om etik, normer och regler.