– Vad är svensk kultur?

– Det är all kultur som är svensk! Och vet du inte vad kultur är kan du titta i närmsta ordbok!

Svårare än så behöver det kanske inte vara. Vi behöver inga definitioner av svensk kultur för att bejaka vår svenska kultur. Visst kan vi försöka beskriva den mentalitet som gör Sverige till Sverige, men vi ska inte glömma att “kultur” också betyder något så enkelt som konstnärlig produktion. Den bästa insatsen vi kan göra för svensk kultur är kanske att fortsätta konsumera just svensk kultur.

Låt dig inte luras av dem som kräver definitioner. Människan lever inte av definitioner och exakt kunskap. Hon lever av impulser och ojämnt fördelade doser av sunt förnuft.

Behöver vi en definition av “svensk kultur” för att bejaka vår svenska kultur? Självklart inte. Vi behöver bara ge efter för en naturlig drivkraft att vara något mer än bara natur. Vi behöver nämligen kultur. Vi behöver en kultur som är vår. Alla mänskliga populationer har utvecklat levnadsmönster, myter och konst. Så även vi.

Vänta inte på att någon ska förklara “varför kultur är viktigt” eller “vad vi ska ha kulturen till”. Det räcker att vilja känna sig hemma i sitt eget svenska språk. Det räcker att vilja berika sin själ med konst, musik och litteratur. Det räcker att törsta efter skönhet, storslagenhet och mystik. Det räcker att vilja förfina sin själ med den “andliga odling” – så sa man förr – som framstående svenskar har skapat under historiens gång och fortsätter att göra även idag. Det räcker att vilja konsumera svensk kultur. Svårare än så är det inte. Definitionerna kan vi överlämna åt de lärde.

Många tycker att vi behöver en svensk kulturkanon. Det stämmer nog. Unga människor kan behöva hjälp att hitta rätt. De som går i en bra skola får hjälp där, men alla gör inte det. Det kan vara bra för unga människor att få veta vilka texter de inte visste att de ville läsa. Det kan också vara trösterikt för känslosamma ynglingar att till exempel få veta att deras plågsamma tonårslidande av kärlek och sexualitet en gång i tiden gjordes till den skönaste poesi av en säregen figur vid namn Stagnelius.

Naturligtvis ska alla botanisera efter egna intressen. Det brukar sköta sig självt. Men man kan också utmana sig själv och prova något nytt. Musik är en lättillgänglig konstform. Idag kan man göra en spotifylista med svensk klassisk musik. Eller man kan leta upp de listor som redan finns. Ett stycke som många uppfattar som typiskt svenskt är Lars Erik Larssons pastoralsvit op 19 och särskilt då den sats som heter “Romans”. Vi har också en stor vistradition i Sverige, som håller på att förpassas till minnets muséer. Namn som Carl Michael Bellman och Evert Taube var självklara referenser för många svenskar långt in på 1990-talet. Bellman kan avnjutas i inspelningar av Sven-Bertil Taube och Fred Åkerström. Många uppskattar också Cornelis Vreeswijks friare tolkningar. Evert Taube ska nog helst också avnjutas i form av sonen Sven-Bertils inspelningar. Ju senare de är gjorda desto bättre är de.

Vi har också våra vackra psalmer. Ett par stycken lever kvar i det allmänna medvetandet som “Den blomstertid nu kommer”. För några generationer sedan lärde sig svenska skolbarn mängder av psalmer utantill. Och eftersom många människor gick regelbundet i kyrkan underhöll man kunskaperna livet ut. Det finns förstås spotifylistor med svenska psalmer. Det är bara att lyssna och njuta.

Och så har vi litteraturen. Läs något av de stora namnen. Vilhelm Moberg är lättläst liksom Moa Martinson. De är viktiga referenser både för svensk litteratur och svensk historia. Selma Lagerlöf får man gärna ha läst liksom något av Strindberg. Och så har vi poesin. Stagnelius har vi redan nämnt. Andra lättillgängliga poeter är Nils Ferlin, Dan Andersson, Gustaf Fröding och Karin Boye. Vill man läsa något nyare kan man prova Tomas Tranströmer.

Vår konst kan avnjutas på våra konstmuséer. Förhoppningsvis kommer dessa snart öppnas igen. Man kan också besöka alla våra slott som hålls öppna för allmänheten. Man kan besöka och stödja våra hembygdsmuséer. Man kan skaffa kunskaper om svensk historia. Wikipedia fungerar hur bra som helst. Herman Lindqvists böcker är också lättlästa och informativa. Och så får man naturligtvis titta på Ingmar Bergmans filmer. “Det sjunde inseglet”, “Persona” (se bilden ovan), “Fanny och Alexander” är världsberömda mästerverk som vi svenskar har det stora privilegiet att kunna avnjuta på originalspråk. Kanske är Bergman den störste konstnär vi någonsin haft.

Allt det här, och mycket annat, är svensk kultur. Det är lätt att glömma hur viktigt det är att vi fortsätter hålla vår svenska kultur levande genom att bara konsumera den. Vi ska fortsätta läsa våra stora författare. Vi ska fortsätta berätta vår dramatiska historia (vilket man nu gör i de så populära historiepoddarna). Vi ska fortsätta vårda vårt språk, våra traditioner, våra minnen och vår breda folkkultur. Vi har fått ett nytt intresse för svensk natur och svensk forntid. Unga människor lär sig runskrift och klär sig som vikingar. De verkar inte bry sig så mycket om definitioner. De har rätt: Vi behöver inga definitioner för att vara oss själva.

BILD: Liv Ullman och Bibi Andersson i Persona av Ingmar Bergman från 1966.