Världen anses bli mer polariserad. Säpo bekymrar sig över ”ökad polarisering” enligt teveprogrammet Agenda. Även i andra länder talas det om motsättningar som blir allt starkare.

Det känns sant även om ingen, vad jag vet, har försökt beskriva karaktären hos detta framväxande tillstånd. Vad betyder ökad polarisering? En klok kvinna som jag talade med häromdagen hävdade att det numera inte längre går att föra politiska samtal med folk. Kunde man tidigare resonera med meningsmotståndare? frågade jag. Jag vet inte, svarade hon, men nu går det ju ibland så långt att samtalsklimatet inom familjer och sedan länge etablerade vänkretsar nästan förbjuder andra samtalsämnen än vädret och Let´s Dance.

En framstående person bland många andra som med säkerhet skulle få mig att resa ragg om vi träffades för att prata om ditten och datten är Sveriges EU-minister Hans Dahlgren. Han är säkert inte min värsta potentiella fiende. Jag nämner honom bara eftersom han just skrivit en artikel i Aftonbladet med anledning av att några ledande sverigedemokrater kallat EU:s återhämtningspaket för ett ”politiskt och ekonomiskt vansinne”. Dahlgren, som nog är en begåvad och erfaren diplomat, argumenterar emot. Grunden för hans motargumentation är följande:

Återhämtningspaketet är nödvändigt för att få fart på våra ekonomier igen efter coronapandemin, i hela EU.

Själv skrev jag nyligen en krönika med rubriken Går det att kickstarta avdomnade ekonomier? där jag hävdade motsatsen till vad Dahlgren anför. Dahlgren säger att det är nödvändigt att kickstarta Europas ekonomier med ett återhämtningspaket, jag säger att det inte fungerar. Där kan man tala om en fundamental motsättning, en klar polarisering.

Vem har rätt? Det går inte att veta. Man kan inte göra samhällsekonomiska vetenskapliga experiment för att få ett säkert svar. Det är omöjligt att klona ett avdomnat Grekland och försöka kickstarta det ena Grekland med massiva bidrag och jämföra resultatet hos den dopade ekonomin med det omedicinerade Grekland. Det här är ingen fråga som kan överlämnas till den nationalekonomiska sakkunskapen att avgör eftersom det inte finns någon slutgiltig nationalekonomisk sakkunskap på den här punkten.

Denna fråga, som bedöms kosta svenska skattebetalare 150 miljarder kronor, är inte vetenskaplig utan religiös. Så här ser den tilltagande polariseringen ut i verkligheten. Vi jobbar nu med motsatta trosuppfattningar som inte kan kommunicera med varandra annat än med anklagelser och invektiv. Dagens debatt är motsatsen till de sansade och vetenskapligt inspirerade diskussioner som vi låtsas leder politiken i västerlandet.

Återhämtningspaketet är bara exempel på hur politiken alltmer förvandlas till religion. I samma artikel nämner Dahlgren en annan fråga som är utsatt för samma typ av konflikt, nämligen klimatpolitiken. Han skriver att några sverigedemokrater

misstänkliggör innehållet i [återhämtnings]paketet, särskilt satsningarna på klimatomställningen. Sanningen är att världen är mitt uppe i en klimatkris som allt måste göras för att lösa. Detta gör vi bäst tillsammans med andra, på EU-nivå.

Även på den punkten handlar det om trosfrågor. Även här är min tro en annan än Dahlgrens, miljörörelsens, den svenska statens och Greta Thunbergs. Att klimatalarmisterna skjuter fram en tonårig flicka som sin banérförare påminner mest om den religiösa 1400-talsberättelsen om Jeanne d´Arc (bilden). Frankrike hade ockuperats av England och i en sista förtvivlad krigsinsats utsåg den franske tronföljaren Karl Jeanne till den franska härens överbefälhavare. De engelska trupperna drevs bort, i varje fall tillfälligt.

Religiösa konflikter hanteras inte med förnuft eftersom förnuftet inte låter sig tillämpas på dogmer. I stället avgörs konflikterna på slagfältet med artilleri och kyrassiärer.