Häromdagen skrev jag en text om att svenska familjer flyr invandrartäta skolor och föredrar att barnen går i svenska skolor: ”Utländska skolor i Sverige och svenska skolor i utlandet” (14/3 2021).

I SVT:s debattprogram ”Sverige möts” (9/3 2021) beskrev Naveed Khan från Nacka hur ”barn med helt svensk bakgrund”, eller ”gammelsvenska” barn, försvunnit från hans barns skola de senaste åren.

”Man flyr problemen istället för att stanna kvar och försöka lösa dem”, sa Khan.

Khan förklarar att en annan skola lades ner, vilket ledde till att andelen ”nysvenska” barn ökade. Då ska de ”gammelsvenska” ha sökt sig till andra skolor.

I min text nämnde jag att många somalier vill ha sina barn i somaliska skolor. Ett exempel på en islamisk friskola med stort antal somaliska elever är Al-Azharskolan i Stockholm.

Jag skrev att somaliska föräldrar – de jag känner – inte lika försiktiga med att uttrycka motivet till varför de föredrar en somalisk skola framför en svensk. De säger öppet att de vill att deras barn ska gå i skolan med andra somalier för att de få en stark somalisk kultur och identitet och skyddas från påverkan från den svenska kulturen.

Det känns tryggt för dem att barnen befinner sig i en miljö i skolan som liknar hemmets och att skolledning och föräldrar är överens om grundläggande värderingar och kan kommunicera på ett ledigt och lätt sätt. För kommunikation är mer än språk.

Jag tog också upp Kenya, ett land jag känner ganska väl. I huvudstaden Nairobi finns en svensk skola som heter just ”Svenska skolan”. Där går barnen till svenska familjer som bor i Kenya. Det kan vara missionärer, biståndsfolk, affärsfolk eller diplomater.

Jag har ytterst svårt att tänka mig att en svensk familj i Kenya skulle sätta sina barn i vanlig kenyansk skola med en majoritet ”gammelkenyanska” elever.

På skolans hemsida skriver man:

”Skolan utgör ett fantastiskt alternativ för dig som vill att dina barn ska få studera i en svensk skola utomlands och få kontinuitet i sin skolgång under din familjs vistelse i Kenya. I mötet med ett nytt land och en ny kultur så är vår erfarenhet att barnen känner sig trygga i en bekant skolmiljö.”

Med orden ”barnen känner sig trygga i en bekant skolmiljö” tycks man syfta på en svensk miljö. Man säger alltså indirekt att folk är trygga i sin egen kultur.

Om man kan förstå att svenskar utomlands sätter sina barn i svenska skolor, varför kan man inte då också förstå att svenskar i Sverige gör det?

För när en skola, som ligger i Sverige, har en majoritet arabiska elever, då blir ju det ”utlandet”. Det är ju inte för att de kenyanska skolorna ligger i Kenya som svenska familjer inte vill ha sina barn där, utan för att de är kenyanska, alltså icke-svenska.

Det handlar inte om vilket land skolan ligger i. Den svenska skolan i Nairobi ligger i utlandet, i Kenya, men är svensk. På samma sätt ligger en skola i en invandrartät förort i Sverige visserligen i hemlandet, men eftersom den är mer eller mindre arabisk och afrikansk, är den ändå att räkna som en ”utlandsskola”. Det är ett stycke utlandet i Sverige.

I kommentarerna till min artikel framfördes kritik som jag vill bemöta.

En kommentator skrev:

Jämförelsen haltar lite eftersom den s.k. ”svenska skolan” i andra länder till övervägande del består av elever som p g a föräldrarnas utlandsplacering befinner sig där tillfälligt och har för avsikt att återvända till Sverige eller Skandinavien. Jag har bott i Mellerst Östern och på två platser i Asien och där var det definitivt så. Undervisningen var dessutom helt på svenska och svenska skolans kursplan gällde.

För det första är det många invandrare i Sverige som inte upplever att de är här för att stanna. De har som mål att återvandra till hemlandet. De känner inte att Sverige är, eller någonsin kommer att bli, deras.

För det andra tror jag inte att svenskar, om de skulle bosätta sig permanent i Kenya, skulle sätta sina barn i en kenyansk skola med en majoritet kenyanska, afrikanska barn. Kulturskillnaden är för stor och de svenska barnen skulle aldrig bli en normal del av gemenskapen. De skulle alltid känna sig annorlunda.

Andra kommentatorer till artikeln invände att det finns en stor skillnad mellan svenska skolar i utlandet och ”utländska” skolor i Sverige, nämligen att de ”utländska” skolorna i Sverige, till exempel den tidigare nämnda Al-Azharskolan, finansieras via skatten:

Ja det är väl gott och väl så länge möjligheten till trygghetsskapande segregation finns kvar, Eddie, men det är ju rent förfärligt kostsamt för skattebetalarna, att betala det sociala, ekonomiska och kulturella priset för alla dessa utländska särskolor på svensk mark.

Och:

Varför skall svenskar försörja somalier som inte vill ha svensk kultur, utan bevara den som orsakade att de sökte sig hit från sitt land?

Detta är ju en självklarhet som dom flesta förstår och kan acceptera. Om ”gammelsvenskar” ska få sätta sina barn i svenska skolan när dom befinner sig utanför Sverige så ska somalier få sätta sina barn i somaliska skolan när dom är i Sverige. Nja det är inte helt så enkelt som man först förleds att tro.

Dessa kommentatorer har dock missuppfattat min avsikt. Jag har aldrig påstått att det är exakt samma sak att svenskar går i svensk skola i Kenya som att somalier vill gå i somalisk skola i Sverige. Och ingenstans i min text står det att jag tycker att det är en bra idé med skattefinansierade somaliska skolor i Sverige.

Vad jag ville göra var att förklara varför ”gammelsvenska” föräldrar föredrar ”gammelsvenska” skolor. ”Gammelsvenskarna” är i detta avseende inte så annorlunda än andra folkgrupper i det mångkulturella Sverige.

Min avsikt var att förklara föräldrarnas motiv – man väljer en skola präglad av den egna kulturen. I en sådan skola upplever man trygghet.

Min poäng är att om man kan förstå att somalier, kurder, araber med flera folkgrupper upplever trygghet i den egna kulturen och gärna vill bevara och stärka den egna identiteten genom skolor, etniska föreningar, ceremonier och fester, bör man kunna förstå att ”gammelsvenskarna” fungerar på ungefär samma sätt. ”Gammelsvensken” är alltså inte bara en Människa med stort M utan en varelse som är ganska lik andra slags människor på vår jord och trivs bäst i sin egen kultur.

BILD: Ett klassrum. Stillbild från filmen Du är inte klok, Madicken (1979).

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera till mig genom att swisha till 0760078008 (Eddie)