Man kan inte lita säkert på sitt minne eftersom minnet antagligen modifieras för att ständigt vara kompatibelt med de sinnesförändringar man genomgår under livet. Men så här minns jag.

För ett antal årtionden sedan var samhällsförhållandena mer stabila än nu i bemärkelsen att regelverket var striktare och mer allmänt accepterat. Till exempel hölls rigoröst på uppgjorda tider såväl officiellt som i privata sammanhang. Skolans lektioner startade prick på schemat, tågen kom i tid och det gjorde även gästerna när det var kalas. Jag minns en gång när mina föräldrar bjudit gäster till middag klockan sju. Fem i sju råkade jag öppna ytterdörren och fick se ett gäng finklädda människor stå med blommor i händerna i avvaktan på att den fastställda tidpunkten skulle inträffa.

På den tiden blev det modernt bland ungdomar att anse att den svenska ordningen var tråkig. Ordning ansågs preussiskt på gränsen till nazistiskt. Man ansträngde sig för att bli mer bohemisk och att avvika från etablerade mönster. Det märktes inte minst bland människor med intellektuella strävanden. Jag märkte det på mig själv. Man ville vara djup, läsa krångliga böcker och själv yttra sig med viss obegriplighet. På ett av mina första jobb skrev jag många promemorior. Man skrev för hand och manus renskrevs på maskin av en sekreterare. Jag hade en delad sekreterare som hette Ylva. Ylva sa att hon älskade att skriva ut mina manus för hon förstod ingenting.

Det var förresten inte bara på universiteten som folk längtade efter det nya och det osvenska. Så här känsligt tolkade Galenskaparna år 1987 unga svenska kvinnors kärlekslängtan:

Pappa jag vill ha en italienare!
Annars flyr jag till Venedig
Åh du gamla och du fria
Detta blir en pizzeria
Redan döpt till Mama Mia
Oh Sole Mio…
Åh du gamla och du fria
Detta blir en pizzeria
Redan döpt till Mama Mia
Oh Sole Mio…
Pappa jag vill ha en italienare!
Pappa jag vill ha en italienare!
Pappa jag vill ha en italienare!

Hela andan från 1968 handlade om att spränga gränser, att uppfinna nya tankar och beteenden som gick på tvärs emot konventionerna, helt enkelt att göra sig oppositionell och märkvärdig. Jag säger inte att alla yngre människor var sådana, ty då hade väl nationen stannat, men sådana var stämningarna hos dem som hade ambitioner bortom den ingenjörsorienterade och ordningsamma mentalitet som under lång tid givit Sverige god fart och rätt kurs.

Så inträffade gradvis något som ingen förutsett men alla borde ha kunnat tänka ut, nämligen att gränssprängningsstrategin lyckades och allt det där enkla, självklara, metodiska och skötsamma blev utrotningshotat. Där är vi nu och därför är det sedan länge dags att byta strategi. Nu behöver det enkla, sanna och uppenbara sättas på pränt ty fienden är PK-isterna som förlorat förmågan att se sanningen i det som sker inför våra ögon. Den amerikanske professorn Fred Siegel definierar PK-ismen just som ”oförmågan att tala sanning om det uppenbara”.

Mitt mål är därför att satsa på enkelhet och tydlighet. Det dunkelt sagda är inte bara dunkelt tänkt utan också tillhåll och mörka skrymslen där ohälsosamma tankemikrober gömmer sig. Här ska rivas inte bara för att få ljus och luft utan också för att bli av med unkna idéer som satt sig i väggarna.