Tänk om Matteus, Lukas och Paulus och grabbarna hade levt idag. Hur skulle våra kulturjournalister ha recenserat deras samlade verk ”Nya Testamentet”? Låt oss tänka att Paulus och hans kompisar hade ägnat fem år på YouTube åt att förklara att tron på Jesus från Nasaret är den enda vägen till frälsning. Nu hade de tagit sina bästa videos och satt ihop dem till en skriven text. Hur hade våra kulturjournalister tagit emot ett så våghalsigt budskap? Svaret antyds kanske i de nedlåtande recensioner som nu publiceras av Jordans Petersons nya bok.

De svenska recensioner jag hittills sett av Jordan Petersons nya bok, ”Bortom ordning”, är alla skrivna som om omdömet gällde en medelmåttig högstadieuppsats. ”Jordan Peterson tror han har något revolutionerande att komma med, men egentligen handlar det om ett tröttsamt hopkok av jungiansk psykologi och amerikansk självhjälpsfilosofi. Visst lyckas han förföra en meningstörstande publik på internet och visst är det bra att unga män lär sig självdisciplin, men några djupare insikter förmedlas inte av Petersons femöresfilosofi.”

Det är förnumstigheten som irriterar mig. Behovet att förminska en kreativ och framåtblickande författare. Det är ett vanligt problem att kulturjournalister vill framstå som överlägsna de författare de recenserar. Varför inte acceptera att man kanske inte förstår allt? Varför inte tillstå att man möjligtvis missar något viktigt som andra berörs av?

Jag kan inte låta bli att fundera över hur dessa recensenter hade tagit emot Nya Testamentet om det hade kommit ut idag. Hade de varit lika nedlåtande? Låt oss föreställa oss att en grupp fritänkande unga män som heter Markus, Matteus, Johannes och Paulus har nått enastående framgångar på YouTube med inspirerade föreläsningar om Jesus från Nasaret. I video efter video förklarar de att Jesus är Guds son. Deras tydliga budskap har lockat miljontals tittare. Unga män har börjat be till Gud och göra goda gärningar istället för att planlöst spela datorspel och hänga på sociala medier.

Nu har Paulus och hans kompanjoner satt ihop sina mest viewade föreläsningar till en bok. Och eftersom de påstår sig bygga vidare på de heliga texter som går under namnet ”Gamla Testamentet” har de haft mage att kalla sin bok det ”Nya Testamentet”.

En svensk renommerad kulturjournalist vid namn Kasper Kunberg har ombetts av sin chef att snarast avge ett omdöme. Kunberg har själv bedrivit studier i religionsvetenskap och räknar sig som troende. Tre dagar efter att han fått boken publicerar Kunberg sin text. Redan av rubriken framgår det att kulturjournalisten inte är imponerad:

– – –

Kasper Kunberg ser inget nytt i Nya Testamentet

Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Paulus och Petrus. Så heter de numera världskända författarna till ”Nya Testamentet”. I fem år har de predikat för massorna på YouTube. Och de har varit framgångsrika. Människor har suttit klistrade vid sina skärmar och lyssnat på det förföriska budskapet: Tro på Jesus och du ska bli frälst!

Projektet är minst sagt vågat. Författarna säger sig fullborda det Gamla Testamentet: Lagen och löftet från Gud. Men frågan är om de ens har läst Gamla Testamentet. Exempelvis borde de läsa Predikaren för att om möjligt besjälas av lite välgörande ödmjukhet: ”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända: intet nytt sker under solen.”

Det finns nämligen inget nytt i ”Nya Testamentet”. Vi har sett det förr och vi kommer få se det igen: Profeter som säger sig vara kallade av Gud. Och vi kommer åter får se människor som säger att deras liv har förändrats av vad de får höra. Särskilt när budskapet är så här förenklat och lättsmält. ”Jag är vägen, sanningen och livet” låter författarna sin profet förklara. Svårare än så blir det egentligen aldrig.

”Nya Testamentet” inleds med fyra versioner av samma historia. Fyra olika författare berättar historien om Jesus liv. Det fungerar kanske på internet men inte i bokform. Det hade förstås räckt med en version om det hade varit så att innehållet stod i centrum. Men nu står naturligtvis inte innehållet i centrum. Det blir nämligen tydligt här att det är förförelsen i det upprepade predikandet som är den så kallade kristendomens kärna. Om och om får vi veta att Jesus är den enda vägen till tro och befrielse. Om och om igen matas vi med samma budskap. Det fungerar som sagt på internet, men här blir man mest uttråkad. Speciellt som Matteus, Markus och Lukas uppenbarligen utgår från samma manus. Johannes är något mer originell. Men hans svävande resonemang om ordet och begynnelsen och ljuset och livet övertygar knappast. Det är vackert men innehållslöst.

Det man saknar mest i ”Nya Testamentet” är den komplexitet i Gudsbilden som finns i våra gamla skrifter. Där är Gud skapare av himmel och jord, men han är också domare. I Gamla Testamentet reduceras inte Gud till en abstrakt godhetsprincip. Där är han nästan mänsklig. Han talar till människorna och människorna talar till honom. I en text som Jobs bok – som har ett djup som ”Nya Testamentet” aldrig kommer i närheten av – blir Gud nästan bara ett namn på livets omöjlighet. Vilka slag livet än tilldelar oss har vi inget annat val än att älska livets skapare ändå. Inget av Gamla Testamentets djup får plats i YouTube-ålderns förenklade teologi. Gud försvinner nästan bakom den uppenbart narcissistiskt lagde Jesus. Vägen till Gud går bara via ”sonen”.

Det säger kanske något om vår samtid att så många lockas av detta. Vi orkar inte med komplexa budskap längre. Gud ska vara god och hanterbar. Vägen till Gud ska vara synlig och utstakad. Nej, jag tror faktiskt inte att ”kristendomen” har någon framtid. Allt är för banalt. Det fungerar i några år som förströelse på YouTube, men i längden krävs det mer av nyanser. Det krävs också mer trovärdighet. Inga författare med självaktning plockar de referenser som passar ur våra gamla skrifter för att omtolka dem precis hur de vill.

Om kristendomen ska ha någon framtid får nog Paulus och de andra prestera bättre än så här. ”Nya Testamentet” framstår mest som ett hopkok av olika traditioner där slutresultatet blir något ganska bedrägligt. Många kommer säkert att finna tröst i Paulus förenklade förkunnelse om tron som den nya lagen. Jag missunnar dem inte det: Den moderna människan behöver komma bort från konsumtionshysteri och andlig förslappning. Men i längden behövs något mer än det här. Vi behöver djup och allvar. Inte religionskonsumtion.

– – –

Så hade det kanske låtit. Det mesta går att kritisera. Speciellt det som någon skrivit för att göra skillnad på riktigt. När människor besjälas av en övertygelse blir de mindre oroliga för att göra fel. När människor anser sig agera på uppdrag (av Gud, av historien, av den egna civilisationen) blir de gärna profetiska i sitt tilltal. Att då läsa deras skrifter som akademiska avhandlingar är som att läsa en roman som en deklarationsblankett från Skattemyndigheten. Det blir bara fel. Jordan Peterson har kanske fel i det mesta och han är inte Jesus från Nasaret. Men har är en profet och ska läsas som en sådan.