Bitte Assarmos texter, till exempel den här, om att den framstående mediatyckaren Göran Greider ömkar den afghanske knivmannen i Vetlanda liksom han tidigare förbarmat sig över andra muslimska terrorister, har väckt stor uppmärksamhet med uppemot 20 000 läsningar. Jag vet inte hur alla läsarna reagerat men jag antar att de reagerat ungefär som jag själv, nämligen med en blandning av oförståelse och indignation över Greiders attityd.

Att ta del av Greiders uppfattning känns för mig ungefär som att ha fått ett slag i ansiktet med en blöt skurtrasa. Jag kan bara spekulera över varför Greider väljer att utsätta mig – och alla de övriga svenskar som inte heller vill ömka utan tvärtom bestraffa knivafghanen – för denna obehagliga skymf. Ingen ska få mig att tro att Greider och de övriga PK-ideologerna inte vet vad de gör. De vet att normala medelklassare tar anstöt av förslag om att de ska förbarma sig över brottslingar. Ändå kan de inte låta bli att daska till oss med skurtrasan. Vad är meningen?

De vill att vi normala människor ska tappa fotfästet i tillvaron och känslan av hemmahörighet i vårt samhälle. De vill intala oss att den normala värld där vi förut existerade inte längre finns och att våra uppfattningar, till exempel att grov brottslighet ska beivras, inte längre gäller. Greider vill förinta oss genom att förinta våra begrepp och vår samhällsförståelse. Ett brott orsakas numera inte av en förövare eftersom förövaren har drivits av okontrollerbara bakomliggande socioekonomiska faktorer. Brottet uppstår i stället av att vissa människor haft oturen att komma i vägen när samhällsoffret knivhugger sig fram genom tillvaron, till exempel på fem platser i Vetlanda centrum.

Ambitionen bakom Greiders och de andra PK-ideologernas tolkning av skeendena är att deras politiska motståndare, sådana som du och jag, ska berövas det moraliska fundamentet för våra invändningar. Om knivmannen i stället för förövare är ett offer för ett orättvist samhälle är lösningen på brottet inte att bestraffa förövaren utan att göra om samhället. Men hallå, vill jag säga, det här är även mitt samhälle. Vi är ett stort antal människor av existerande och gångna generationer som på grundval av helt andra värderingar och samhällstolkningar än PK-isternas byggt detta samhälle. Vi går inte med på Greiders måttlöst fräcka försök att täppa igen truten på oss med en skurtrasa och sedan frånhända oss talerätten genom att påstå att våra åsikter och begrepp är upphävda enligt en ny religion, PK-ideologin, som Greider och hans meningsfränder har hittat på och nu försöker använda sin kontroll över media för att trumpeta ut över hustaken.

Det vore fel att avfärda Greider som stollig eftersom det finns metod i galenskapen. När Greider förkunnar att han tycker synd om knivafghanen i Vetlanda har det egentligen ingenting med Greiders känslor att göra. Den kontrovers som utspelar sig inför våra ögon handlar om politik, alltså vem som ska bestämma. Är det politikerväldet till vars prästerskap Greider hör eller är det den stora nettoskattebetalande medelklass som försörjer politikerväldet och dess skaror av anhängare? Den kampen pågår ständigt och tar sig de mest varierade och oväntade former, till exempel att sådana som Greider försöker blanda bort korten för oss medelklassare med hialösa föreställningar om att förövare och offer har bytt plats. Tanken är bara att göra oss så förvirrade att vi glömmer att försvara oss, så blinda av svart rök att vi bara famlar efter en fast punkt. Men den gubben går inte, Greider. Den är härmed avslöjad.