MOHAMED OMAR: Sitter föreställningen om ”vit makt” i de ”rasifierades” hjärnor?

Det är möjligt att jag i Sverige, eller ”vithetens högborg” för att tala med den professionella antirasisten Bilan Osman, på grund av mitt ”sydländska” utseende inte uppfattas som en vit man. Men i ett globalt perspektiv hör jag till de vita. Och bland de svarta är jag definitivt vit.

Jag hade visserligen redan i Sverige upplevt hur det var att särbehandlas för min ljusa hy. Jag växte upp med mörkhyade adoptivsyskon. En gång var det en tant som tyckte mina svarta syskon var så söta. Hon gav dem varsin peng. Jag fick ingen.

Redan då kan det hos snälla tanter ha funnits en föreställning om ”vitt privilegium”.

Min mamma jobbade i Svenska kyrkan. När de skulle göra en insamling en gång frågade de henne om hennes barn kunde ställa upp som modeller. Min mörkhyade lillebror fick vara med på affischerna. Jag blev ratad.

Men det var som ung man i Afrika jag verkligen började känna mig som vit. Överallt där jag gick i Mombasa kallades jag ”mzungu”, ett ord man använder för att beskriva vita. Ordets ursprung är lite oklart. Vissa menar att det kommer från ordet ”zunguzungu” som betyder ”snurrig”. Det ska bero på att man tyckte att rörelse och rastlöshet karaktäriserade de vita männen. Filosofen Oswald Spengler verkar ha menat något liknande när han kallade vår civilisation ”faustisk”. Vi vill inte sitta stilla, utan är ständigt på jakt efter kunskap, uppfinner saker eller utforskar det okända.

Jag blev aldrig betraktad eller behandlad som alla andra. En gång skulle jag hjälpa en vän att bära en säck kokosnötter. Då samlades barnen i gränden och skrattade åt mig. ”Titta en mzungu som bär en säck kokosnötter!”

Jag hade en annan vän som ägde en butik. Ibland gick jag dit och höll honom sällskap. Det lustiga var att alla kunder trodde att det var jag som var antingen chef eller ägare när jag var där. De liksom utgick från att den vite måste ha en högre status än den svarte. Jag tyckte det kändes obekvämt, jag var ju bara en misslyckad gymnasist, inte någon chef.

Det var fördelen med att vara vit. Ja, jag var privilegierad. Jag kunde strosa in på lyxhotell utan att bli förföljd av vakterna. Många ville synas med mig. Om jag gick in i en affär, kom chefen ut och hälsade på mig. När jag blev bjuden till någons hem var jag i centrum och blev uppvaktad. Dessutom var jag omåttligt populär bland tjejerna. ”Hey, blue eyes!” ropade de på gatorna. (Ja, jag har blå ögon). Man liksom glänste.

Baksidan var att vissa hatade mig. Jag kände hatet och avunden i deras blickar. Jag blev till och med mordhotad av en man som sade sig vilja hämnas på ”mzungus” för alla oförrätter hans folk ska ha blivit utsatta för.

De hatiska liksom utgick från att jag var arrogant eller såg ner på dem fast jag inte gjorde det. Det var de paradoxala. De svarta behandlade mig bättre än sina egna, sedan hatade de mig för att jag var ”bättre”. Men det var ju de, inte jag, som gjort mig ”bättre”!

När jag funderar över hur jag blev bemött i Afrika, både den överdrivna respekten och hatet, tänker jag att det man kallar ”vit makt”, alltså föreställningen om att vita är rasister och ser sig som bättre än andra, kanske sitter i de ”rasifierades” hjärnor mer än i de vitas. När jag var en ung man i Afrika hade jag ingen önskan att bli förmånligt behandlad för min hudfärg. Det kändes ofta obekvämt och generande.

Därför var det så konstigt att i andra sammanhang, av andra svarta, bli hatad för att ”tro sig vara bättre”. Den föreställningen om ”vit makt” fanns i deras hjärnor, inte i min. Och de privilegier jag hade i Afrika, hade de själva gett mig, utan jag bett om dem. Jag ville ju passa in och inte bli sedd som en töntig turist.

Det här stycket handlar om mina erfarenheter i Kenya på 1990-talet. Det är förstås annorlunda på andra platser i andra tider. Men min erfarenhet har ändå fått mig att fundera på om inte föreställningen om ”vit makt” är mer utbredd bland icke-vita än bland vita.

BILD: Ernst Hemingway på lejonjakt i Östafrika.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera till mig genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar