RICHARD SÖRMAN: Vänta inte på att opinionen ska vända

Många väntar på att opinionen ska vända. Snart vänder det! Det måste det göra! Men om opinionen aldrig vänder då? Ska vi bara ge upp då? Ja det kanske vi ska göra. Det kan nämligen vara befriande att ge upp. Det kan vara befriande att gilla läget och börja om från det. Det kanske rent av är nyttigt för oss svenskar att inte förvänta oss något mer av staten och det gemensamma. Det kanske är det bästa vi kan göra på sikt.

Väntar du på att opinionen ska vända? Då kanske du väntar förgäves.

”Snart vänder det!”. ”Det kan inte fortsätta så här!” Vi hör det ofta: Människor som försäkrar att den politiska opinionen snart ska vända. Men finns det några tecken på att så ska ske? Jag vet inte. Sverigedemokraterna stiger inte längre i opinionsundersökningarna. Inga andra etablissemangskritiska partier lyckas slå igenom. Visst har Moderaterna och KD nu tagit ställning för en framtida konservativ regering där SD ska ingå i regeringsunderlaget. Men vad kommer en sådan regering klara av att genomföra? Hur ska Ulf Kristersson och Ebba Busch hantera den splittring som finns i de egna leden? Och hur ska de orka hantera det mediala motstånd en högerregering kommer att möta?

Det år inte svårt att se framför sig hur vår svenska mediakår kommer att framställa en konservativ svensk högerregering som ondskans ställföreträdare på jorden. Rapport, Aktuellt, Sveriges Radio och de stora dagstidningarna kommer göra snyftreportage om flyktingar som tvingas gå under jord för att inte skickas tillbaka till sina hemländer. Vi kommer få höra historien om den ensamstående mamman i förorten som tvingas arbeta dubbla skift för att få ekonomin att gå ihop samtidigt som höginkomsttagarna i Täby och Danderyd njuter av sina skattelättnader. Kultursverige kommer naturligtvis få ny energi av klasskamp och rättvisepatos. Och som grädde på moset lär väl en högerregering få en ekonomisk kris att hantera. Det brukar de få.

Så vad ska vi göra? Ska vi fortsätta hoppas på en snar vändning när halva Sverige funderar över hur synd det är om en afghan som på grund av sitt usla mående attackerar oskyldiga människor med kniv på en gata i Vetlanda? Jag vet ärligt talat inte. Det kanske är bättre för psyket att ge upp. Vi kanske blir starkare av att gilla läget och börja om därifrån.

Glöm samhället för en stund. Staten och det gemensamma är inte allt. Vi kan odla våra privata relationer, se över vår ekonomi, vår trygghet, vårt oberoende, vår hälsa och vår styrka. Vi har fått det för bra, har vi sagt många gånger här på Det Goda Samhället. Vi har blivit slösinta. Vi förväntar oss att den store klanledaren staten ska ta hand om oss. Staten har blivit klanen och klanledaren i ett. Kanske behöver vi bryta loss. Glömma Sverige. Glömma politiken. Sverige verkar ärligt talat vilja glömma bort oss. Vi bakåtsträvande nationalister är ett hot mot den liberala samhällsordningen, mot demokratin, mot sammanhållningen, mot anständigheten. Jaså? Okej. Då säger vi så.

Det finns olika sätt att skapa något nytt utan att vänta på politiken. Det går att bidra till frambringandet av nya samhällsinstitutioner. Jag är själv med och startar upp en Sverigepositiv kulturstiftelse. Jag har tidigare skrivit om nödvändigheten av att starta svenska friskolor. Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna har startat kulturföreningen Gimle och tankesmedjan Oikos. Andra försöker driva nya välgörenhetsorganisationer som riktar sig mot utsatta svenskar. Andra initiativ har också tagits. Och vi har dessutom hela alternativmediasfären.

Men vi behöver också ett icke-institutionellt civilsamhälle. Människor behöver helt enkelt lära sig att klara sig själva och att söka styrka hos varandra. Vi har skrivit om den tendens som finns i Sverige att människor som tröttnar på den nya mångkulturen söker sig ut på landsbygden. Dessa människor kommer säkerligen att beskrivas som offer. ”De blev över när globaliseringen kom till Sverige. De ville inte veta av det nya samhället och valde att dra sig undan.” Men det är inte säkert man är ett offer för att man drar sig undan. Man kanske gör det för att kunna vara sig själv och för att kunna skapa något nytt. Min önskan är bara att de människor som gör det förstår att det krävs disciplin och dygder. Det går inte att gå ner sig i missbruk och idioti.

Vänta inte på att opinionen vänder. Gör det som pk-samhället hatar mest av allt: Var dig själv, var svensk, skapa oberoende och frihet.

Fotografi av artikelförfattaren.

Richard Sörman