Under mer än ett millennium hade den kristna kyrkan överhöghet när det gällde forskning och naturvetenskap. Ingen fick ifrågasätta de kristna dogmerna som var tydligt preciserade i Bibeln och inte minst skapelseberättelsen i första Mosebok. Samma sak gällde uppfattningen om världsalltet med jorden i centrum omgiven av solen och dess planeter. Kyrkans händer var vidsträckta och precis som i vår tid fogade sig de flesta i överheten och endast ett litet fåtal opponerade sig. När det blev uppenbart genom mer avancerade observationer under 1500- och 1600-talet, inte minst Galileis observationer att planeten Jupiter hade egna månar, så blev den geocentriska världsbilden orimligt komplex och allt fler forskare började inse att en heliocentrisk världsbild på alla sätt var betydligt mer rimlig.

Den heliocentriska världsbilden föreslogs redan under antiken av Aristarchos. Den försvarade av Arkimedes av matematiska skäl däremot inte av Platon och Aristoteles. Den katolska kyrkan makt var närmast allomfattande. Nicolaus Copernicus lade fram den heliocentriska teorin 1543 men väntade av försiktighetsskäl att publicera sina upptäckter till efter sin död.

Det var först efter Galileis och Keplers fortsatta arbeten under 1600-talet som den heliocentriska bilden började få gehör inom vetenskapen trots den katolska kyrkans våldsamma motstånd. Efter Newtons allmänna gravitationslära blev den geocentriska världsbilden allt orimligare och ännu mer så efter Einsteins allmänna relativitetsteori.

Under flera sekler har vetenskapen fått fungera i frihet och allmänt driven av kreativa forskarinsatser och människornas vetgirighet att förstå de stora naturvetenskapliga sammanhangen. Mycket av de stora framstegen inom medicin och naturvetenskap har haft sin grund i mänsklig nyfikenhet och upptäckarglädje och knappast att man följt något regelverk eller värdegrund. Exemplen här är legio. Penicillinet upptäcktes av en tillfällighet liksom ett flertal livsavgörande vacciner. Einstein gjorde sina fundamentala fysikaliska insatser vid sidan av sitt arbete som handläggare vid det schweiziska patentverket i Bern i början av förra seklet (bilden påstås visa vetenskapsmannen i arbete på myndigheten).

I vår moderna tid finns det knappast något hot från kyrkan längre mot den fria vetenskapen. Däremot finns det andra hot mot vetenskapen och det fria tänkandet. Kyrkans tidigare roll har övertagits av det politiska samhället som har ersatt detta med olika slag av arbiträra dogmer som under senare tid går under begrepp som värdegrund och hållbarhet. Det som är särskilt allvarligt är att värdegrund saknar en specifik definition och kan därför tillämpas som det passar. Ett tidigt exempel på ett för vetenskapen destruktivt värdegrundstänkande i Sverige var den så kallade tankeförbudsparagrafen när det gällde kärnforskning. Den beslöts av den socialdemokratiska regeringen 1987 och upphävdes först 19 år senare.

I dagarna har landets regering lagt fram ett allmänt lagförslag. Se till exempel där de specifikt framhävs att vetenskap och forskning skall underställas gällande värdegrund utan att denna preciseras. Tanken förefaller vara att värdegrund är det som den för tillfället rådande politiska makten omfattar och därför bör vara känd även om den till sin natur är ett arbiträrt och variabelt begrepp.

I dagens politiska samhälle är värdegrund något som inte minst berör migration, miljöpolitik och klimatpolitik. Att exempelvis vetenskapligt ifrågasätta någon aspekt av Parisavtalet kan knappast därför bli tillåtet även om det bara skulle röra sig om ett så harmlöst experiment som att släppa ut en mindre mängd partiklar från en raketuppskjutning för att se om detta kan tänkas påverka solstrålningen. Detta skulle knappast klara värdegrundsspärren speciellt om det kunde uppfattas som ett slags förberedelser för ett framtida och otillåtet geo-engineering experiment.

Även om många av dagens svenska miljö- och klimataktivister delar tolkningen av värdegrundsbegreppet med dagens politiska ledning så finns förstås den uppenbara risken att en annan framtida politisk ledning definierar värdegrundsbegreppet annorlunda. Av denna anledning bör därför även dagens värdegrundsanhängare säga nej till lagförslaget.