-Mycket tyder på att de här offren är slumpvis utvalda. Dom var på fel plats vid fel tillfälle, helt enkelt.

Så säger Vetlandapolisen Jonas Lindell när han intervjuas i SVT:s Rapport om knivattacken i onsdags. Intervjun kan ses ca 5:18 minuter in i programmet och eftersom SVT:s reporter inte ställer någon motfråga till polisen får man anta att det är precis det svar han är ute efter.

Att brottsoffer är ”på fel plats vid fel tillfälle” är en standardreplik så snart det sker ett våldsbrott av något slag. Det blir liksom enklast så, för annars kan ju folk börja fråga sig varför gärningsmannen befann sig på den där platsen och så kan vi ju inte ha det. Gärningsmän ska det daltas med. Gärningsmän ska man ta hänsyn till. Gärningsmän får inte stigmatiseras.

Offren däremot, dem är det inte lika noga med.

En seriös reporter skulle naturligtvis ha ställt Jonas Lindell mot väggen och ställt de svåra frågorna. Hur i helvete kan man vara på ”fel plats vid fel tillfälle” när man är ute och handlar i matvarubutiken? När man strosar på stadens gator? När man är på väg hem från jobbet? När man lever sitt vardagsliv? Men inte då. Inte ett knyst. Inte så mycket som ett litet pip från SVT-reportern.

Det tyder på en rätt kass tankeförmåga, tycker jag. För vad den där Vetlandapolisen egentligen sa, när han påstod att offren var på fel plats vid fel tillfälle, var att människor ska vara beredda på att råka illa ut när de handlar mat, går till och från jobbet, och så vidare. Och det är vad alla, som använder detta stendumma uttryck, säger. Okej, de kanske vräker ur sig det automatiskt, utan att riktigt fundera närmare över innebörden, men det är fan i mig ingen ursäkt. Man måste väl kunna tänka och reflektera över sina egna ord? Eller är de här människorna radarstyrda och helt oförmögna att tänka?

Så här enkelt är det: Den som bestämt sig för att handla mat, och därför befinner sig på Willys i Vetlanda en onsdagseftermiddag i mars, är på helt rätt plats vid helt rätt tillfälle. Punkt.

Att påstå att personen är ”på fel plats vid fel tillfälle”, bara för att en kretin bestämt sig för att försöka mörda så många som möjligt med kniv på samma plats just vid det tillfället, är direkt oanständigt.

Jonas Lindell får mig att tänka på alla stolliga uttalanden som skedde i samband med en skjutning i Nacka för ett par år sedan, då några yrkeskriminella sköt mot en lägenhet i ett hyreshus och som bland annat träffade en taxichaufför och en student. Taxichauffören väntade på en kund i sin bil. Studenten passerade huset på sin planerade väg från punkt A till punkt B.

De var båda, med andra ord, på exakt rätt plats vid exakt rätt tillfälle. Både polis och journalister påstod dock att de befann sig på fel plats.

Det är häpnadsväckande. Hur kan en taxiförare befinna sig på fel plats när han gör sitt jobb och ska hämta en kund? Den som hävdar det måste ju vara på gränsen till imbecill.

När jag skrev om detta senast här på Det Goda Samhället avslutade jag med följande rader:

”Hur ska vi då komma tillrätta med det här oskicket? Ett förslag är att reagera och agera varje gång polis, åklagare och journalister häver ur sig de här slitna och nedvärderande flosklerna. Skriv insändare och debattartiklar. Ställ besvärliga frågor i mejl. Kommentera på sociala medier och i tidningarnas kommentarsfält. Ring upp åklagare och polis och fråga vad de egentligen menar. Var saklig, artig men enveten. Rom byggdes inte på en dag, men någonstans ska man börja. Offrens värdighet måste försvaras och skuldbördan måste flyttas dit där den hör hemma.”

Det är lika aktuellt idag. Låt inte polis och medier komma undan med påståendet att offren i Vetlanda befann sig på fel plats. Det var gärningsmannen som var på fel plats. Det är alltid och utan undantag gärningsmannen som är på fel plats. Det minsta svenska folket kan begära är att poliser, såväl som journalister anställda på public service, förstår en så enkel sak.