Gästskribent HENRIK WACHTMEISTER: Vindkraft 2

Det kom ett brev i brevlådan hos familjen Svensson i Småland. En kallelse till samråd. Ett okänt bolag vill bygga vindkraftverk i närheten.

Många välkomnar vindkraft som energikälla men när det kommer nära inpå blir oron stor. Varför ska just vår by, vår fina tysta plats på jorden drabbas av en miljöfarlig elproduktionsindustri? Det är just så vindkraft klassas, miljöfarlig, när den tillståndsprövas.

Landsbygden, naturen, landskapet, djuren och människorna är de som nu ska komma att bära en oproportionellt stor del av bördan för en energiomställning som man bestämt i staden.

Samrådet, en öppen information om vindkraftsprojekt, är i bystugan om en vecka. Några börjar prata, några vågar inte. Vem är för, vem är emot? Vem ställer upp med mark till dessa jättemaskiner på kanske 250 m i höjd? Vem vet vad? Vilket bolag är det som kommer hit och hotar oss och våra smultronställen? Vad vet kommunen, har de redan lovat något bakom ryggen på oss, ligger länsstyrelsen bakom? Kan någon hjälpa oss?

Vid ankomsten till samrådslokalen ber bolaget att man ska skriva på en närvarolista så att bolaget kan bevisa att ett samråd ägt rum vilket är viktigt inför myndigheterna i den kommande processen. Inne i lokalen finns skärmar med information kring vindkraft. Samrådet är ganska kortfattat men man får en förenklad bild av hur verken kan komma att se ut i landskapet och hur de påverkar omgivningen enligt bolaget. Det är naturligtvis så att bolaget inte vill ge några negativa bilder kring sitt projekt. Ett tillstånd kan nämligen säljas vidare för tiotals miljoner kronor. Det är mycket pengar som står på spel. Att genomföra en tillståndsprocess kostar mycket om man i slutändan inte får tillstånd men i proportion till investeringen relativt lite om man får ett tillstånd. Kostnaderna för hela processen varierar och är beroende på många olika saker men 10 – 20 miljoner kan vara en rimlig siffra för bl.a. löner, inventeringar av skyddsvärda arter och djur, beräkningar av störande ljud och skuggor, arkeologi, möten, annonsering, projektmateriel, upprättande av ansökningshandlingar på flera hundra sidor. Så det gäller för projektören att verkligen göra sin läxa innan man startar processen som kan ta upp till tio år.

Samrådsmötet är oftast uppbyggt så att de inbjudna, oftast det närboende som familjen Svensson, går runt till uppställda skärmar på vilka man kan läsa om vindkraft i allmänhet och om det specifika projektet i synnerhet. Ett exempel på samråd hittar ni här. Vid skärmarna träffar representanter för bolaget. Man för där en dialog, två och två eller in mindre grupper. Detta upplevs som ett slugt upplägg från de närvarande. De som hotas av vindkraft vill däremot ha en öppen dialog där alla ska höra vad alla säger. Detta vill inte bolaget men efter påtryckningar har det hänt att de närboende tagit över mötet och ställt bolaget mot väggen. Eftersom jag varit på många samrådsmöten så vet jag att det oftast, redan från början, är en dålig stämning vilket inte bolaget tycker om. Ortsbefolkningen tycker för det mesta inte om att bolaget är där överhuvudtaget.

Vindkraft är en komplex historia som kräver lång erfarenhet för att förstå och att kunna ställa rätt frågor till bolag och beslutsfattare. De närboende är mest oroliga för bullrande ljud (ca 105 dB vid verket), skuggor, blinkningar från varningslamporna som sitter högst upp på tornet, ändrad landskapsbild, att man inte kan vara i närheten och plocka svamp, jaga m.m. samt att verket kan kasta isklumpar från de roterande vingarna. Det är sällsynt att verk tappar rotorblad eller trillar.

Det visar sig i den kommande tillståndsprocessen att det finns en praxis som ger verksamhetsutövaren rätt att störa och att närboende måste tåla ett visst intrång. Det visar sig att människor tål detta intrång i mycket varierande grad. Ingen vet på förhand vem som kommer att lida. Bara oron att det kanske kommer att byggas är besvärande. Eftersom processen är lång så måste närboende leva med oron i många är. En närboende är en person som bor inom fyra kilometers avstånd från den tänkta etableringen. Olika bolag gör dock olika bedömningar om det ska vara en, två, tre eller fyra kilometer eller ännu längre.

Bolagets planer på vindkraftverk lägger en död hand över ett stort område. Kommunen har i de flesta fall redan gjort en plan över var man kan tänka sig att tillåta vindkraftverk. Detta görs i en översiktsplan (ÖP) som bör uppdateras en gång per mandatperiod. En ÖP beskriver kommunens planer för mark och vatten med viss hänsyn till grannkommunerna. Länsstyrelsen brukar påverka planen. I framtagandet av en ÖP bjuds alla i kommunen in för att ge synpunkter i sann demokratisk ordning. Deltagandet i en sådan process är tyvärr ganska lågt och berör mest tätorterna men är väldigt viktig för dem som vill påverka just sin livsmiljö. Därför kommer vindkraftsplaner ofta som en överraskning för de närboende och de flesta vet inte ens om att det finns en ÖP. Anledningen till att människor inte är med och påverkar ÖP är förmodligen många. Man litar på kommunen, vad jag säger betyder ändå inget, allt är bestämt i förväg. Men om man går samman och vill påverka i en fråga, t.ex. om vindkraft, så går det att påverka.

Samrådet är nu slut för kvällen. Familjen Svensson går hem med fler frågor än man fick svar på. Många har tagit tillfället i akt att vädra sitt missnöje mot bolaget. Bolagen är sällan populära då de anses vara arroganta och ser människorna som hinder för att de ska kunna tjäna pengar. De kommer utifrån, från staden, företräder ibland utländska storbolag som inte betalar skatt i Sverige och gör den svenska landsbygden till en plats för miljöfarlig elproduktionsindustri. Vem vill oss så ont frågar sig många.

De närvarande ombeds att inkomma med synpunkter på vindkraftsprojektet inom tre veckor, vilket är en kort tid för dem som inte vet så mycket om vindkraft. De närboende organiserar sig och tar in all kunskap man hinner under denna korta tid. För det mesta begär man längre tid särskilt om svarstiden ligger under stora helger eller under semestertider. Bolaget äger samrådet, d.v.s. de bestämmer plats och tidpunkt för start och slut, vilken information som ska visas, om man vill ge längre tid än 3 veckor till synpunkter, vilka synpunkter som ska med i den fortsatta processen samt vem som får ta del av inkomna synpunkter. Bolaget har även en skyldighet att tillse att alla berörda, närboende, föreningar och myndigheter får information vilket är en svår uppgift. Samtidigt har man som medborgare en viss skyldighet att hålla sig informerad. Det gäller att man gör sin röst hörd. Självcensur är inget vinnande koncept.

Den maktlöshet, rättsosäkerhet och spår av överkörning som nu börjar skönjas hos de närboende ska snart blomma ut i full skala. Mer om detta och mycket annat från vindkraftens värld kommer framöver.

Henrik Wachtmeister är lantmästare vid Sveriges Lantbruksuniversitet 1983, gift, 4 barn, bor sedan 2018 i Höganäs, snart pensionär. Har varit engagerad i många föreningar samt kommunrevisor, nämndeman vid Hovrätten i Malmö, ledamot av polisnämnden i Helsingborg, VD för AB Knutstorps Gård och nu vice ordförande i Föreningen Svenskt Landskapsskydd, landskapsskydd.se

Gästskribent