BITTE ASSARMO: Sverige drabbas av terrorbrott och Löfven spottar floskler

Så var det då dags igen. Sverige har än en gång drabbats av ett terrordåd, i alla fall om man får tro polisens brottsrubricering på knivattackerna i Vetlanda. Gärningsmannens nationalitet vill polisen inte prata om, något som faktiskt styrker misstankarna om terrorbrott. Hade gärningsmannen haft en etniskt svensk bakgrund hade de sannolikt berättat det per omgående. Men när det gäller misstänkta gärningsmän med annan etnisk bakgrund iakttas större försiktighet. Gud förbjude att folk skulle bli förbannade på muslimska terrorister, liksom.

I skrivande stund vet vi dock inte vad för slags terrorist den här mannen är. Vad vi vet är att han är i 20-årsåldern, och att han sköts i benet vid gripandet. Flera av de stora mediehusens tidningar fokuserar också just på detta och rubriker som ”Man sköts av polis” har flimrat förbi under hela eftermiddagen, ungefär som om det skulle vara det som är det viktigaste i fallet.

Inte förrän under kvällen kom det fram att han var känd hos polisen sedan tidigare, men för vad som kallas ”ringa brott”. Men det säger egentligen ingenting, för idag kan en person som begått dussintals brott få straffrabatt, trots att brottens sammanlagda straffvärde vida övergår gränsen för straff för ringa brott.

Det var strax före klockan 15 på onsdagen som polisen fick larm om att flera personer blivit angripna på flera platser i Vetlanda, totalt fem olika. Sju eller åtta (uppgifterna går isär) personer har skadats, varav tre livshotande. Det kan alltså tyvärr bli så att även detta terrordåd kommer att få dödliga konsekvenser. Och varför? Till stor del för att de styrande har underlåtit att på allvar ta itu med våldsbejakande islamism, av rädsla för att bli kallade islamofober och rasister. När Rakhmat Akilov mördade fem personer, inklusive ett barn, anordnades det fackeltåg mot islamofobi i Stockholm. Jag blir inte det minsta förvånad om det redan i helgen arrangeras en ljusmanifestation även i Vetlanda. Inte för offren, utan för gärningsmannen.

Och om nu detta terrorbrott har helt andra orsaker än islamism? Det gör inte problemet med den våldsbejakande islamismen mindre. Antalet islamistiska extremister är åtminstone dubbelt så stort som antalet andra extremister, om man får tro Säpo.

Om det här hade skett i något annat europeiskt land hade det varit fullt pådrag från nyhetsmedierna, med reportrar beredda att ställa svåra frågor till de som är ytterst ansvariga för att terrorister tillåts leva i frihet i landet. Politiska ledare hade snabbt mobiliserat och polisen hade gjort tillslag hos varenda vän och bekant till den misstänkte gärningsmannen – och allmänheten hade också uppdaterats effektivt om vad som hänt. Men vi, vi får inte veta någonting alls, förutom att det finns blodpölar på flera av brottsplatserna.

Våra politiker spottar ur sig floskler i vanlig ordning. Mikael Damberg kallar terrordådet för ”fruktansvärda händelser” och slänger in en brasklapp om att det är ”oklart exakt vad som har hänt och vad motivet varit”. Som av en händelse, liksom, så att ingen ska pekas ut som ansvarig? Man kan riktigt känna hur innerligt gärna han skulle ha önskat att gärningsmannen varit en etnisk svensk, så att han hade vågat formulera sig tuffare.

Hans chef, Stefan Löfven, leker landsfader i vanlig ordning och säger:

”I kväll tänker jag på de som skadats i Vetlanda och deras anhöriga. Jag fördömer det här fruktansvärda våldet. Vi möter dessa avskyvärda handlingar med samhällets samlade kraft.”

Vad den samlade kraften består av, det vet han förmodligen inte själv ens. För så länge vi inte utvisar människor som uppehåller sig här illegalt, och gör noggranna kontroller både vid gränsen och inom landet, lär terrordåden bara bli fler.

Bitte Assarmo