DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Helsingborg stod den 28 februari 1710 (enligt den svenska kalendern; 27 februari enligt den julianska och 10 mars enligt den gregorianska) nordöst om dåvarande Helsingborg. En dansk invasionsarmé om 14,000 man besegrades av en lika stor svensk armé, ledd av guvernören i Skåne, Magnus Stenbock.

1,500 danska soldater dödades i slaget, 3,500 sårades och 2,677 tillfångatogs.

Om uttrycket ”Måns Stenbock och hans getapågar”. Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Nästan alla regementena kunde också beklädas med den vanliga blå karolinska uniformen, fast en del av dessa kläder ej hunno fram till regementena förrän mot krigets slut, så att somliga av Stenbocks gossar måste slåss i sina grå vadmalskläder. Inom några av de äldre regementena funnos också en hel del skröpligheter, så att åtskilliga ryttare måste råda bot därpå genom att rida i getskinnspälsar. På fötterna hade somliga av dessa ryttare ej annat än träskor, som de bundo fast vid foten med bast. Fienden talade också föraktfullt skämtande om ”Bocken och hans getapågar”.

Fortsätt läsa Grimbergs berättelse här

En sång om slaget ur sångboken Soldens sångbok (1893, sjätte upplagan 1903):

SLAGET VID HELSINGBORG
(Visa från Gärds härad, Skåne.)

Kung Fredrik i Danmark han satt på sin stol
– stort buller månde han göra: –
”Om jag är konung, som jag var i fjol,
så skall jag de svenske förgöra.

Si Skåne, det måste jag hafva igen,
om också Danmark skall blöda.
Ty långt mera värdt än mång’ tusende män
är Skåne med åkrar och gröda.”

Der kom en Rewentlow, och dristig var han,
och, tron mig, det var ingen fåne.
Han samlade adertontusende man
och förde dem öfver till Skåne.

”Måns Stenbock, kom hit med din lilla hop,
dina getter vilja vi slakta.
Vi gräfva åt alla en tillräcklig grop
och ställa en dansk att dem vakta!” –

”Jag kommer — vänta mig bara en dag,
men getter det hafver jag inga.
De äro alla bockar som jag,
på ditt hjärta skola de springa.”

Måns Stenbock han förde sina männer i fält:
som bockar de började stånga.
De slogo tolftusende jutar ihjäl
och fångade grufligen många.

Och många, som flöto bort öfver sjön,
i kalla vattnet förblödde.
De fingo sin välförtjänta lön,
ty nästan alla där dödde.

Kung Fredrik han grät, och ”Räfven” han lät:
”Han ville mina råd icke höra.
Man bad dig bli hemma och sitta i ro –
du hade där intet att göra.”

År sjuttonhundra och tio därtill,
den siste i Göje månad,
vid Helsingborg, om man veta vill,
fick jutens hjärta en blånad.

Läs hela Soldatens sångbok här

BILD: Magnus Stenbock vid Helsingborg. Målning av Gustaf Cederström.