MOHAMED OMAR: Somalierna och frågan om en identitet utanför islam

Tidigare denna månad (10/2 2021) skrev Gunnar Sandelin om Ayaan Hirsi Alis nya bok Prey – Immigration, Islam and the Erosion of Womens Rights.

Ayaan Hirsi Ali är något så ovanligt som en somalisk ex-muslim. Jag minns att när jag först hörde talas om henne trodde jag inte att hon var äkta. Hur kunde en somalisk kvinna lämna islam? Det verkade ofattbart för mig som hade bott i Östafrika och som kände många somalier både i Afrika och i Sverige. Islam satt så djupt – somalierna var så stolta muslimer.

Jag läste så småningom hennes självbiografi och insåg att historien var äkta. Det hon skrev om islam och somalisk kultur stämde med verkligheten. Jag var muslim då jag läste den och kämpade med samma frågor. Jag försökte svara på hennes kritik, för att få ro i själen, men misslyckades. Till slut lämnade jag också islam och blev ateist.

När jag som ung man bodde i Mombasa i Kenya blev jag vän med en äldre somalisk kvinna som jag kallade ”edo”, moster. Hon hade en liten butik där hon sålde mat och annat. I ett rum bakom butiken satt jag och hennes väninnor och tuggade qat, en växt som ger en euforisk känsla. Flera av kvinnorna som hängde där var lite ”lösa på foten”. Men de var ändå stolta och stränga muslimer. Ibland kom samtalen in på djinner, det vill säga andar, vilket de trodde starkt på.

Min ”edo” fungerade som en kopplerska åt sina väninnor och det hände att män kom på besök med skinande stadsjeepar och lämnade av stora buntar qat och sedlar. Även de unga väninnorna kallade min vän för ”edo”.

I Östafrika är somalierna kända för sin hängivna islamiska tro. Moster, eller ”edo”, insisterade på att någon gång i veckan besöka en sheikh, en helig man, som läste Koranen och spottade på henne. Jag följde också med. Vi satt i ett mörkt rum. Moster var täckt från topp till tå i ett skynke. Det fanns andra kvinnor där också. Sheiken, och några andra män och pojkar, kanske hans lärjungar, tände stora kar med rökelse, så började de mässa Koranen. Då och då kastade de mer rökelse på elden. Och då och då spottade de på kvinnorna.

Kvinnorna vaggade av och an, som i trans. Så började någon av dem skrika. Då tog sheikhen fram en pinne och slog henne så hon blev tyst.

Även sheikhen tuggade qat.

När vi gick därifrån sa moster att hon kände sig ren. Hon brukade säga att bönemötena hos sheikhen kändes som att vara i paradiset.

Jag frågade henne varför sheiken slog dem med en pinne. Då svarade hon att han inte slog dem utan de onda andarna som fanns i dem. När andarna fick stryk så flydde de.

Moster pratade ofta om den här världen inte var värd någonting och att det verkliga livet började efter döden.

I sin bok Reformera islam (2015) lägger Ayaan Hirsi Ali fram ett program för vad som behöver göras för att islam ska kunna bli en modern religion.

Ett hinder, menar hon, är just fixeringen vid livet efter döden istället för livet före döden. Koranen framställer jordelivet som övergående och enbart betydelsefullt som anhalt till nästa som är det eviga och verkliga livet. Detta kan leda till bristande engagemang i här:et och nu:et och kan enligt Hirsi Ali vara en delförklaring till varför muslimer är underrepresenterade i vetenskapens och teknologins framkant.

Varför inte bara propagera för att lämna islam? Just för att islam sitter så djupt. För många muslimer finns ingen identitet utanför islam.

Jag tittade nyligen på en video där två somaliska ex-muslimer berättar om sin resa från islam till ateism. Liksom Ayaan Hirsi Ali hade de kommit i kontakt med vetenskapligt tänkande, sekularism och ateism i västvärlden.

En av ex-muslimerna, en kvinna vid namn Nun Benson, säger att för somalier finns ingen identitet utanför islam. Det finns ingen somalisk kultur, säger hon. Allt som kallas somaliskt är islamiskt. Det finns till exempel inga inhemska, somaliska högtider.

Det kan vara en anledning till att så få somalier lämnar islam. Man kanske inte tror, men man vill inte förlora sin somaliskhet och sin etniska gemenskap.

Det kan också vara därför det är så lätt för iranier att lämna islam. Iranierna har en stark och gammal kultur och att vara iranier är inte samma sak som att vara muslim. Iranierna har fortsatt att fira sina urgamla årshögtider. Den största högtiden för iranierna, vårfesten ”noruz”, är till exempel förislamisk. Man kan vara icke-muslim och ändå känna sig som en ”hel” iranier och som en del av den etniska gemenskapen.

Det finns nog inget muslimskt land med så många agnostiker, ateister och fritänkare som Iran. En färsk undersökning visade att bara 40 procent av iranierna definierar sig som muslimer.

Nun Benson berättar också något som jag inte kände till, att det före islam bland kushitiska folk i Östafrika dyrkades en himmelsgud kallad Waaq. Man vet dock väldigt lite om denna religion. Somalierna var skriftlösa före islam. Men en rest finns, säger hon, i det somaliska ordet för paradis, som ska betyda ”regn från Waaq”.

Somalisk kultur kanske sägas vara islam med somalisk färgning. Islam i Iran är däremot som en ytlig hinna på den iranska kulturen.

För mig som svensk var det ganska lätt – om man jämför med en somalier – att lämna islam och gå tillbaka till min svenska identitet.

BILD: Somalier förrättar bön. Tidigt 1900-tal.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera till mig genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar