PATRIK ENGELLAU: The Tocqueville Moment

Alexis de Toqueville (bilden) var en fransk ädling som på 1830-talet reste till USA för att studera den unga demokratin (se lite mer här om du har lust). Han skrev en av samhällsvetenskapens klassiker om sina erfarenheter och observationer.

USA hade till skillnad från de europeiska länderna ingen aristokrati. En av aristokratins viktigaste funktioner i ståndssamhället var att förhindra suveränen att ta all makt och bli despotisk. Adeln var bildad och mäktig och kunde som ingen annan samhällsgruppering stå emot en härskare med anspråk på envälde. Tocqueville visste vad som hade hänt under den franska revolutionen när adeln krossats. Genast införde centralmakten diktatur och tyranni hur demokratisk den än förklarade sig. Hur skulle USA klara det här dilemmat? Skulle demokratin, alltså överhetens skyldighet att stå till svars inför medborgarna, räcka till för att lägga band på dess – varje överhets! – despotiska drifter när det inte fanns någon adel som kunde hålla den i schack?

Min helt ogrundade misstanke är att Tocqueville redan innan han tog båten över Atlanten hade tänkt ut vad han skulle komma fram till ty slutsatsen är helt logiskt men knappast något som han kunde ha observerat i USA redan på den tiden. Han sa att det låg i korten att USA kunde utvecklas till en despoti som tog ifrån medborgarna alla friheter samtidigt som den använde sin makt inte till att förtrycka folket utan till att utöva patriarkalisk godhet:

Jag försöker föreställa mig vilka nya drag despotismen skulle kunna uppvisa i vår värld. Jag ser framför mig en oräknelig massa människor, som sinsemellan är jämlika och även i övrigt liknar varandra och vilkas tankar ständigt kretsar kring dem själva och kring de små vulgära glädjeämnen som fyller deras själar.

Över denna människomassa reser sig en oerhörd förmyndarmakt, som åtar sig att ensam sörja för dess behov och vaka över dess öde. Denna makt är absolut, minutiöst noggrann och fungerar med fullkomlig regelbundenhet; den är också förutseende och mild. Den skulle likna en fader – om den som en fader hade till uppgift att förbereda människorna för det vuxna livet; men den försöker i stället att oåterkalleligen kvarhålla dem på barndomsstadiet… Den sörjer för deras trygghet, förutser och tillfredsställer deras behov, underlättar deras nöjen, leder deras viktigaste angelägenheter, dirigerar deras näringsliv och fördelar arven. Ack att den inte helt och hållet kan befria dem från besväret att tänka och mödan att leva!

Vårt liv med coronat tycks nu vara på väg in i en ny fas. Både The New York Times och The Wall Street Journal hade häromdagen artiklar på temat att flockimmunitet kommer att uppstå i USA under de närmaste månaderna (här  och här). Detta är glädjande men också ett skäl till största möjliga vaksamhet ty vi vet inte om detta kommer att utnyttjas som Tocqueville förutsåg av välvilliga demokratiska välfärdsstater för att ta ifrån medborgarna deras friheter.

Det är inte så att den sortens ambitioner är främmande för vår tids makthavare. Det behöver inte bero på maktlystnad – till exempel i form av rädsla hos regeringar att behöva utsätta sig för ett riksdagsvals prövningar – utan kan fullt ut motiveras med politikernas och välfärdsstatens omsorger och välvilja gentemot medborgarna som, för övrigt, genom sin på senare tid alltmer välutvecklade oro för nästan allting – covid-19, kriminalitet, hot och hat på internet, klimatförändringar etc – tacksamt tar emot alla löften om trygghet som politikerna kan utställa.

Vi ser till exempel hur kvickt och lätt det går för härskare att om inte utplåna så åtminstone nagga i kanten demokratins mest fundamentala friheter. Den svenska regeringen skaffar sig lagar som ger den tvångsrätt att förhindra medborgarna från att fritt röra sig i landet om de inte lyder myndigheternas välvilliga råd att inte gå ut och träffa människor. Techjättarna uppmuntras av regeringen att inskränka yttrandefriheten på internet. Publikationer som inte följer regeringens ideologiska linje kan nekas presstöd. Nedstängningar begränsar näringsfriheten och kan driva företag i konkurs. I åtskilliga länder har det blivit kravaller av sådant. Regeringar kan känna behov att gå upp i stabsläge för den allmänna ordningens skull. Då kanske friheterna inte längre kan upprätthållas. Lägg till detta de sannolikt obehagliga konsekvenser av energiomställningen, elstopp till exempel, rejäla skattehöjningar för att betala för regeringens alla trygghetsprojekt inklusive covid-19, tilltagande konflikter mellan invandrare och svenskar till exempel medelklassens ovilja att ta emot utanförskapsbarn i sina egna barns skolor.

En tocqueville-risk kan anas, det vill säga att den välsinnade överheten i paternalistiskt nit tar ifrån medborgarna deras friheter och därmed deras makt. Det första som händer, vilket förstås redan hänt, är att härskarna slutar säga sanningen till sina uppdragsgivare medborgarna. De glider undan och lägger till rätta. Samma tendens finns naturligtvis i motsvarande styrka hos myndigheterna och hos vem som helst som tycker sig ha ett ansvar för att skydda medborgarna för deras egna svagheter. Artikeln i The Wall Street Journal är skriven av en professor Marty Makari vid Johns Hopkins School of Medicine. Så här avslutar han:

Några medicinska experter har privat instämt med mig att det inte kommer att återstå mycket covid-19 i april men har sagt åt mig att inte tala offentligt om flockimmunitet eftersom folk då kan lockas att släppa på försiktigheten och sluta skydda sig eller kanske vägra ta vaccinet. Men vetenskapsmän bör inte manipulera allmänheten genom att dölja sanningen. Samtidigt som vi uppmuntrar alla att vaccinera sig bör vi öppna skolorna för att begränsa skadorna av nedstängningar och långvarig isolering. Vi bör planera för en öppen ekonomi omkring april för att ge hopp åt dem som är förtvivlade och dem som gjort stora personliga uppoffringar.

Det är inte svårt för en nations ledare att ge lite extra stöd åt medborgarnas oro om det skulle behövas för att få dem mer medgörliga och villiga att underkasta sig alltfler bestämmelser. Det går liksom av sig själv. När coronat gör en paus börjar media lyfta fram skräck för mutationer och en tredje våg vilket lätt blir en förevändning för fortsatt och fördjupad kontroll. Matematiska modeller över klimatsystem som är notoriskt mångtydiga kan plötsligt få en ny tolkning med innebörd att Golfströmmen inom kort kanske slutar fungera och Sverige därmed bli obeboeligt. Möjligheterna att frammana ångest bland medborgarna är avsevärda.

Vem ska nu värna friheten mot en lurande despoti? Adeln har gjort sitt och efterföljande frihetsivrare såsom liberalerna och företagsamheten verkar numera tämligen avtrubbade.

Patrik Engellau