Sedan de mer strikta pandemirestriktionerna infördes i början av januari får högst åtta personer samlas på en allmän sammankomst. Det gäller även gudstjänster, något som föranlett ett upprop där det ställs krav på att öppna upp landets kyrkor för fler deltagare under gudstjänster. Det är dock inte alla som väntar på att regeringen ska hörsamma uppropet. I Sankta Eugenia katolska församling i Stockholm har man istället struntat helt och hållet i restriktionerna.

Det hela avslöjades i den kristna tidningen Dagen, efter att en person som vid flera tillfällen sett att det var mycket folk i kyrkan, gick in för att ta en titt. Han räknade till ett hundratal människor som deltog i gudstjänsten – långt många fler än lagen medger.

Man kan naturligtvis tycka vad man vill om att det bara får vistas åtta personer i en lokal som kan rymma flera hundra. Men nu är det som det är. Och uttalandet från den präst som intervjuas i Dagen ger jag inte mycket för:

–Man kan alltid besöka kyrkan om man håller avstånd från varandra. Kyrkan är öppen under dagens lopp och man kan läsa sina böner. Om prästen samtidigt har sin privata mässa är det naturligtvis okej.

Det är alltså en ren slump att 100 personer kommer till kyrkan för att be samtidigt som prästen firar en ”privat” mässa? Jo, tjena.

Man kan också anta att den gudstjänst som uppmärksammas i Dagen inte är den enda som skett i strid med lagen. Vänner som brukar streama mässan har sagt att de ofta reagerat på att det hörs så många röster i psalmsången.

– Det låter alltid som om det är jättemycket folk på mässan, säger en god vän som streamat gudstjänsten varje vecka sedan de nya, strikta restriktionerna infördes.

Nu har Sankta Eugenia stängt, sannolikt efter att Länsstyrelsen uppmärksammat deras nonchalans mot rådande föreskrifter. På hemsidan skriver kyrkoherden:

”Förbudet mot allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än åtta deltagare gäller fortfarande. Detta är just nu det som gäller enligt svensk ordningslag.

Så snart flera än åtta personer samlas i kyrkan – och det gäller också enskild bön – blir det enligt de rådande bestämmelserna olagligt. I kyrkan som offentligt rum får aldrig vistas flera än åtta personer.

Mot denna bakgrund har jag tyvärr inget annat val än att i detta läge stänga kyrkan.”

Förstod han verkligen inte inte detta redan innan det avslöjades att de brutit mot åttapersonersgränsen? Man tar sig för pannan. Och ändå inte. För detta handlar om en kyrka. Och i grund och botten är det just det som är problemet. Den religiösa tron står över allt annat. Om det vittnar inte minst det som skrevs på samma församlings hemsida i början av pandemin:

”I forna tider har man hållit böneprocessioner, firat extramässor, fastat och gjort bot i tider av farsot. Nu stängs i många länder och i Kyrkans huvudstad alla kyrkor och det firas inte längre offentliga mässor. Till och med källan i Lourdes med det helande vattnet har avstängts. Vad i all världen är det här? Visst, man ska inte vara dumdristig. Men vittnar inte många av de vidtagna åtgärderna också om brist på tro? Vid sidan av kroppsliga läkemedel finns också andliga sådana. Hur kan vi låta bli att erbjuda dem åt de troende!”

Resonerar man på det här sättet är det inte att undra på att man också sätter sig över det sekulära samhällets regler och förordningar. När man börjar prata om ”andliga läkemedel” i samband med en pandemi så har man nämligen inte kommit särskilt långt i utvecklingen från vidskepelsernas tid. Nu väntar jag bara på att flagellanterna ska börja dra runt gator och torg och försöka piska bort pandemin.