HITTAT PÅ NÄTET: Sigismund kröns till kung av Sverige

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Sigismund Vasa (1566-1632), som har varit kung av Polen sedan 1587 och av Sverige sedan 1592, kröns i Uppsala domkyrka den 19 februari 1594 av ärkebiskop Abraham Angermannus.

Sigismund var son till Johan III och den polska prinsessan Katarina Jagellonica. Modern var hängiven katolik och Sigismund fick en katolsk uppfostran.

Sigismunds kungliga titel som konung av Sverige och Polen:

Vi Sigismundus med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes konung, storfurste till Finland, Karelen, Wåtschipethin och Ingermanland uti Ryssland och över de Ester i Livland hertig, så ock konung till Polen, storfurste till Litauen, Rydzen, Preussen, Masurien, Samogitien, Kiouenn, Wolin och Livland herre.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

På nyåret 1594 for Sigismund till Uppsala för att krönas, men ingenting hade han lovat om religionen. Det såg farligt ut, men hertig Karl var rådets och ständernas stöd. Mot honom visade sig konungens och jesuiternas alla knep och undanflykter fåfänga. Förgäves samlade Sigismunds anhängare en del bönder på slottet och talade väl vid dem, medan andra allmogemän bjödos in i enskilda hus och ”fylldes med vin”; det visade sig, att det var hertig Karl och ingen annan, som allmogen följde. Det berättas i en samtida uppteckning, att när hertigen en dag kort därefter kom ut ur konungens förmak, stod han plötsligt ansikte mot ansikte med ett av konungens verktyg, hans sekreterare Peder Rasmusson. ”Honom undfick hertigen med förbittrat mod, skällde och förevitade honom, huru han lopp omkring i staden att söndra bönderna ifrån de andra ständerna, och knytte darten till honom, hotade ock honom, att han innan kort tid ville se sin lust uppå honom.” Enligt vad hertig Karl själv skriftligen berättat, sade han till Peder: ”Din landsförrädare och konungs lyckas förspillare, vänder du icke igen med dina tidender och ditt papistiska sällskap, så skall du få tusend djävlar. Och vore det icke för min fursteliga äras skull, då skulle jag träda denne dart igenom kindbenet på dig”, och drog så sin dart. ”Men”, fortsatte han, ”det skall bödelen göra i läglig tid och icke jag.”

Läs hela kapitlet ”Sigismunds kröningsfärd”

Redaktionen