HITTAT PÅ NÄTET: Karl X Gustav dör i lunginflammation – ”Det var något underbart med Karl Gustavs bana”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Sveriges ständer kallades till riksdag i Göteborg den 12 november 1659, kungen anlände dock till staden först på julafton 1659 i sällskap med drottning Hedvig Eleonora, deras fyraårige son, sedermera Karl XI, samt kungens syster, furstinnan Maria Euphrosyne. Sällskapet bodde i Kungshuset på Södra Hamngatan.

Den 4 januari 1660 öppnades ständernas möte – en regelrätt riksdag – i Kronhuset. Efter någon veckas överläggningar insjuknade kung Karl X Gustav i förkylning som övergick i lunginflammation. Kungen avled natten till den 13 februari.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Det var något underbart med Karl Gustavs bana. Framgångar så snabba, så lysande hade aldrig förr varit Sveriges härar beskärda. Polens slätter, Karpaternas sluttningar, de danska öarna och sunden hade varit skådeplatserna för hans bragder. Det bestående resultatet var Sveriges naturliga gränser. Men Gustav Adolfs stora framtidstanke om ett svenskt herravälde över Östersjön måste även Karl Gustav lämna ofullbordad. Och försöket att förena Nordens tre riken hade misslyckats för den svenska kungamakten liksom fordom för den danska.

Vilka väldiga framtidsmöjligheter gingo ej förlorade i det olycksdigra ögonblick, då Karl Gustav frångick sin föresats att genast storma Köpenhamn! När man tänker på vad Nordens tre folk, enade under en kraftig dynasti, skulle ha kunnat betyda i världshistorien, kan man ej annat än beklaga, att konungen ej följde Erik Dahlbergs råd.

Med lindrigare blodsförlust skulle detta enhetsverk aldrig ha kunnat genomföras. Hur många framtida fejder och tvister skulle ej i detta ögonblick ha kunnat förekommas, om svenskar, danskar och norrmän då svetsats ihop till en nordgermansk stormakt med Östersjön som sitt inhav och med herraväldet över dess inlopp i sin hand! En sådan statsbildning skulle ha förfogat över helt andra resurser för den världshistoriska uppgiften att vara germanismens utpost i norr än de som stodo Sverige till buds, när det en gång under Karl X:s sonson ensamt och övergivet fick föra kampen vid den stora kraftmätningen mellan västern och östern. Förenade till en sådan nordskandinavisk stormakt borde de skandinaviska folken, mänskligt att döma, ha förmått stänga moskoviternas väg till Östersjön och hänvisat det väldiga tsardömets folk mot dess uppgifter i östern, mot Stilla Oceanen.

Att en sammansmältning mellan den skandinaviska halvöns folk på denna tid ännu varit möjlig, därom vittnar ovedersägligen de erövrade danska och norska landskapens snabba uppgående i sitt nya moderland.

Läs hela Grimbergs berättelse om Karl X Gustav här

Redaktionen