HITTAT PÅ NÄTET: Svenskarna stormar Köpenhamn

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Belägringen av Köpenhamn var en nästan två år lång belägring av den danska huvudstaden under Sveriges kung Karl X Gustavs andra danska krig, då svenska trupper under kungens ledning inringade Köpenhamn från den 11 augusti 1658 till den 27 maj 1660.

Sedan Karl X Gustav brutit freden i Roskilde, i syfte att fullständigt besegra Danmark som självständig stat, landsteg han på Själland den 8 augusti 1658. På kort tid ockuperades Jylland och de övriga danska öarna. Den 11 februari 1659 gjorde svenskarna ett försök att storma staden, men tack vare danskarnas förberedelser och den överlägsna eldkraften hos försvaret, tvingades svenskarna retirera.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

På nyåret 1659, när vintern utestängt flottorna från de danska sunden, beslöt han att storma Köpenhamn, ett vågat företag, då försvararne voro ansenligt talrikare än de belägrande och hunnit få stadens befästningar i gott skick.

En mörk februarinatt gavs tecken till anfall. Soldaterna hade dragit vita skjortor över fältdräkten för att synas mindre mot snön. Nästan ljudlöst närma sig svenskarne. Allt synes gå efter beräkning. Redan resa de stormstegar mot de nedisade vallarna och börja klättra upp. Då, med ett, blixtra kanonerna från vallarna – planen har blivit röjd för danskarne, som stå fullt beredda till försvar. De stormande mötas av en fruktansvärd musköteld, stenar hagla, och kvinnorna hälla kittlar med skållhet lut och kokande tjära över fienderna. Nedanför vallarna hopa sig högar av fallna. Ständigt nya skaror störta mot de anfallande: borgare, holländska matroser och de tappraste av alla, ”de svarte” – det är studenterna. Den natten utförde danska folket ”sin största krigiska bedrift i historisk tid”, för att tala med Troels Lund.

Slutligen måste Karl Gustav blåsa till återtåg. Han hade förlorat 1,500 man i döda och sårade, och 200 hade tagits till fånga. På försvararnes sida hade däremot endast några få stupat eller sårats – så väl hade de stått skyddade bakom vallar och gravar. I Köpenhamns kyrkor sjöng ett tacksamt folk: ”O Gud, vi love Dig”, och från stadens vallar skötos glädjesalvor.

Fortsätt läsa Grimbergs berättelse här

BILD: Stormningen av Köpenhamn. Målning av dansken Frederik Christian Lund (1887).

Redaktionen