Finns det en ”strukturell antirasism” i svensk kollektivtrafik? Den frågan ställer min kollega Mohamed Omar i en text här på Det Goda Samhället. Han har inget svar, men det har jag. Okej, det är inte ett vetenskapligt underbyggt svar, det erkänner jag, men det är dock ett svar baserat på åratals erfarenheter. Jag svarar ja – och tillägger dessutom att den strukturella antirasismen inte bara är ett faktum i kollektivtrafiken utan även i andra sammanhang.

I Högdalen, där jag bor, har vi sedan många år ett antal tiggarläger. Tiggarna har huserat här i åratal och mer eller mindre raserat de skogsområden de ockuperar, inte bara genom att ställa upp husvagnar och tält utan också genom att skräpa ner, använda skogen som toalett och hugga ner träd till eldning.

Jag ska inte påstå att jag som Högdalenbo har särskilt ont av tiggarna i min vardag (förutom att deras nedskräpning hindrar mig från att gå på promenad med hundarna i de skogsområden där vi förr gick). Däremot ser jag med egna ögon hur de får särbehandling i tunnelbanan om mornarna – och inte bara då och då utan regelmässigt. De vakter som står vid spärrarna hindrar aldrig tiggarna från att smita in bakom ryggen på någon betalande kollektivtrafikpassagerare. Däremot har jag flera gånger sett dem hindra andra som försökt tjuvåka – folk som haft vad som brukar kallas ett svenskt utseende.

Jag tror alltså att Mohamed Omar är helt rätt ute när han säger att rädslan för att bli kallad rasist underminerar lag och ordning. För det är inte bara romer som fått passera fritt i tunnelbanan. Det gäller även andra grupper med annan etnicitet än svensk. En gång såg jag ett stort gäng ungdomar med utländskt utseende bana väg genom spärrarna utan att betala, samtidigt som ett par vakter ser på utan att lyfta ett finger för att hindra dem.

På samma sätt har jag sett hur biljettkontrollanter undviker att kontrollera passagerare med utländskt utseende – särskilt om de är unga män eller kvinnor med slöja. De har dock inte dragit sig för att kontrollera om jag, eller andra med svenskt utseende, har betalat för åkturen.

Det är klart att det här förfarandet sätter spår i hur vi alla ser på samhällsbygget omkring oss. Vad är det liksom för mening med att betala skatt och sköta sig – och köpa månadskort till kollektivtrafiken – när det finns grupper som inte behöver göra det?

Men den strukturella antirasismen förekommer också på många andra ställen, till exempel bibliotek och simhallar. I stort sett alla bibliotek och simhallar upplever bråk och stök numera, enligt BRÅ, och även om det inte framgår i deras rapport att det handlar om unga män med invandrarbakgrund så är det inte särskilt svårt att räkna ut att det förhåller sig på det sättet. Det gick nämligen inte till så här på bibliotek och simhallar innan invandringen började skena iväg.

Hade det varit övervägande svenska ungdomar som ”stökade” på sådana här inrättningar hade heller inte socialdemokraten Roger Mogert, tidigare stadsbyggnads- och kulturborgarråd i Stockholm (numera skandaliserad efter #metoo-hösten) skrivit om det ”främlingsfientliga” i att kräva lugn och ro på biblioteken.

Även där ser vi alltså hur den strukturella antirasismen banat väg för laglöshet och otrygghet och skapat ett samhälle där det, på grund av rädslan för rasistanklagelser, ställs lägre krav på människor med utländsk härkomst än det gör på etniska svenskar.