Bästa fru Pelosi,

När jag på avstånd försöker förstå den politik som du i din egenskap av talman i ditt lands representanthus blir jag bekymrad och jag ska förklara varför. Det största hotet mot Amerikas framtid just nu, som det ser ut härifrån, är att landet ruttnar inifrån på grund av motsättningar och hat och då menar jag inte i huvudsak hatet från våldsamma höger- och vänsterextremister utan det hat som tycks ha trängt in bland landets ledare, till exempel hos dig, och som förgiftar ledarnas inbördes relationer.

För att du inte ska urskulda dig med uppfattningen att den stora galningen som ligger bakom allt detta är Trump och att allt är hans fel så säger jag att OK, låt oss anta att du har rätt i att det var Trump som började och sedan diskutera hur du och de andra demokraterna som nu tar makten ska fortsätta. Ni måste ju inte ge tillbaka med samma mynt.

Så här skrev jag i en bok för sju år sedan. Exemplen har jag hämtat från Sverige men observationerna är allmängiltiga:

Jag har, kanske till leda, framhållit tillitens fundamentala betydelse för att samhället ska fungera väl. Kanske kan tilliten mellan människor betraktas som själva grundbulten i det goda samhället. När den ene tar för givet att den andre, som den ene kanske inte ens känner eller träffar, ska uppföra sig enligt vissa goda och förutsägbara normer som också den ene reflexmässigt följer så blir det mänskliga umgänget, såväl privat som i affärer, effektivt, smidigt, krångelfritt och trevligt. Tillit är civilisation.

Vi kan förundra oss över hur ett sådant tillstånd kan uppkomma. Av spelteorin kan vi lära oss något vi redan visste, nämligen att ju oftare människor stöter på andra spelare som vill samarbeta, desto mer samarbetsvilliga blir de själva. Även motsatsen gäller: ju oftare vi träffar folk som följer fientliga strategier, desto mer lömska blir vi själva.

Människor i respektfulla, solidariska och tillitsfulla samhällen vill inte tillfoga varandra skada. Man betraktar noggrant sin nästa – som mycket väl kan vara en motståndare, till exempel i en avtalsförhandling – för att se om det finns någon smärtpunkt, för den vill man helst inte passera. Man strävar i det längsta efter att komma fram till kompromisser som alla parter kan leva med. Framför allt underlåter man att kränka motståndarens djupaste intressen även om man för tillfället råkar befinna sig i styrkeposition. Man drar sig för att slå till motståndaren även om han ligger ned och man mycket väl skulle kunna ge honom en rejäl spark.

Kanske är denna respektfulla återhållsamhet särskilt framträdande i Sverige, vilket i så fall kan vara förklaringen till att Sveriges politiska liv haft så få uppslitande konflikter i modern tid. Till exempel gjorde socialdemokraterna under sina decennier vid makten aldrig något seriöst försök att förstatliga hela eller delar av näringslivet eller ens att avskaffa monarkin trots att detta krav var inskrivet i partiprogrammet.

Det närmaste Sverige i modern tid kommit en rejäl kränkning av motståndarens kärnintressen var förslaget om löntagarfonder, som i sin ursprungliga skepnad på sikt skulle ha medfört en socialisering av näringslivet. Motståndarna till förslaget – företagarna och näringslivet i allmänhet – sände ut sina smärtsignaler på det mest hänsynsfulla och civiliserade sätt man kan tänka sig, nämligen genom en fredlig demonstration med plakat och musikkårer från Humlegården till riksdagshuset. Några självmordsbombare var inte påtänkta.

Och i samma hänsynsfulla anda markerade socialdemokratin att de hört och förstått budskapet och vattnade ut förslaget så att det egentligen inte gjorde motståndarna så mycket skada varefter en senare borgerlig regering kunde avskaffa de återstående resterna av löntagarfonderna.

Ett av de mest framträdande dragen i det goda samhället är kort sagt makthavare respekterar sina motståndares djupaste intressen och underlåter att utnyttja sin makt fullt ut för att genomdriva sin vilja.

Kanske hade Joe Biden läst denna bok när han förklarade att hans främsta mål var att söka försoning och lugna oron i nationen. Det var klokt av honom. Men försoning och lugn tycks knappast vara ditt främsta mål. Ditt högsta syfte verkar vara att ge motståndarna en rejäl spark medan de är försvagade.

Du ville genast ha Trump ställd inför riksrätt även om det skulle reta hans anhängare ännu mer. Man ska inte peta på pantrar med korta pinnar säger indianerna men det har du inte lyssnat på. Du var särskilt upprörd för att vicepresidenten Pence lät dig vänta i tjugo minuter i telefon när du ringde – medan du gick hemma och skötte disken och tvätten – för att be honom skicka Trump till riksrätt enligt tjugofemte tillägget till konstitutionen (se sju och en halv minut in i programmet).

Nu ska du i kraft av demokraternas nya makt försöka smula sönder republikanerna eller, som The Wall Street Journal uttrycker det ”olja den demokratiska valmaskinen över hela landet och begränsa den politiska oppositionen”. District of Columbia ska förvandlas till en delstat och därmed få två säkra demokratiska senatorer. Genom proposition H.R.1 ska Kaliforniens vallagar gälla även i de andra delstaterna. Till exempel ska folk som kommer i kontakt med det offentliga – registrerar en bil eller erhåller ett bidrag – automatiskt registreras som väljare och därmed kunna uppmuntras att rösta.

”Proposition är helt och hållet utformad för att automatansluta väljare som troligen röstar demokratiskt och öka deras benägenhet att rösta utan nya spärrar mot möjligt missbruk” skriver WSJ. Propositionen är full med små luringar som ska flytta makt från republikaner till demokrater. Till exempel ska Federal Election Commission inte längre bestå av tre demokratiska och tre republikanska kommissionärer utan av två från vartdera partiet plus en ”oberoende”, vilket åtminstone WSJ utgår från kommer att betyda en individ från den demokratlutande federala apparaten i Washington D.C. Ett antal andra föreslagna regler ska försvåra för republikanerna att tigga pengar till sina kandidater.

Att komma med sådant redan innan liket har kallnat eller ens avlidit är inte, vad jag kan förstå, att söka försoning utan snarare att reta pantern med bara handen. Fru Pelosi, du borde tänka på hur snabbt det ändrar sig i politiken. År 1520, innan ditt land var påtänkt, avrättades 84 ledande personer i Stockholms blodbad. Det tog bara två och ett halvt år innan de avrättades politiska falang återtog makten genom Gustav Vasas intåg i Stockholm.