ANDERS LEION: Trump

Jag har skrivit en del om Trump tidigare (se till exempel GangsternMobbarenMafiosi och Konspiration. Namnen avslöjar väl min inställning, men läs gärna om ni vill veta mer). Här vill jag istället försöka förklara vad som driver konspirationsanhängarna och hur den amerikanska demokratin trots allt kunnat stå emot konspirationens vanföreställning. 

Det sista exemplet handlar just om olika former av konspiration. Däri finns följande stycke om Trump: Det finns många, också här på DGS, som anser att hans, enligt deras mening enbart påstådda, icke verkliga valförlust, endast är resultatet av en konspiration: Etablissemanget, det politiska träsket och de med detta förenade massmedia, har från Trumps första dag på presidentposten motarbetat honom, och när inget annat hjälpt har man använt storskaligt, välorganiserat valfusk för att stoppa honom.   

Säkert är det fortfarande många – också här på DGS – som fortfarande anser att ett storskaligt valfusk gett Biden segern. Att en mängd domstolar på delstatsnivå, med domare ofta utnämnda just av Trump, och Högsta Domstolen, också med domare utsedda av Trump, avvisat dessa anklagelser förmår inte övertyga dem. De är också delar av konspirationen. 

Det är magnifikt! Det är lika storartat som den urgamla vanföreställningen att judarna styr världen efter sina önskemål.  

Hur kan denna uppenbara galenskap fortleva i så många människors sinnen?  

Det är svårt att förstå. Det går däremot att förklara hur den amerikanske demokratin kan fortleva trots alla dessa anhängare till konspirationenJag tror det finns två orsaker som förklarar den amerikanska demokratins stryktålighet. De har påpekats av Bo RothsteinHan säger att den amerikanske demokratin har kunnat motstå Trumps och dennes anhängares utmaning av demokratin, därför att principen om opartiskhet i fullgörandet av offentliga uppgifter och principen om kunskapsrealism fortfarande hålls i helgd av tillräckligt många i USA. 

Också republikanske valförrättare har förhållit sig opartiska och stått emot Trumps försök att tubba dem till lögner. De har hållit sig till den barnsliga övertygelsen om att det finns en sanning, och det är möjligt att avgöra när någon bryter mot sanningen i sina utsagor eller handlingar. Som bekant finns det sofistikerade teoribildningar som säger att det inte finns någon sådan objektiv sanning. Tur nog har valförrättarna i USA inte varit så sofistikerade. 

Det räcker att man håller sig till dessa enkla regler, som till helt nyligen varit självklarheter, men tyvärr inte längre är det. 

För att förklara attraktionskraften hos denna stora konspiration, denna vanföreställning om storskaligt valfusk måste man söka sig åt annat hållden eviga trängtan efter att få tillhöra innegänget. Två reaktioner på intervjun med Mattias Karlsson i Min sanning (SVT 10/11får illustrera företeelsen. Karlsson intervjuades i programmet och framstod då för mig, och för många andra, som mycket sympatisk. Marcus Oscarssons recension på Facebook uppvisar samma reaktion. Det gör också de efterföljande kommentarerna, i hög grad.  

Johan Cronemans reaktion är helt annorlunda, också kommentarerna uttrycker samma starka avståndstagande.  

Både DN och TV4 är mycket politiskt korrekta och har, tror jag, ungefär samma publik. (Nåja, kanske TV4:s är folkligare och lantligare. 

Ett program, en mycket positiv och en mycket negativ recension – och publiken rättar in sig i två olika snörräta raderriktade åt motsatta håll. 

Att inte få tillhöra gänget, att tvingas stå ensam är tydligen förfärligt – att däremot få vara inne i värmen ljuvligt… 

Här på DGS är man mycket mån om att få ha det trivsamt i värmen. 

Anders Leion