Till skillnad från de flesta svenskar tror jag Donald Trumps eftermäle kommer att bli gott, om än inte fläckfritt. Han är tveklöst den mest karaktärsmördade politikern under 2000-talet, så det borde rimligtvis komma en motreaktion. Den allmänna meningen just nu verkar vara att han allvarligt hotat den amerikanska demokratin, och att Biden (med alla sina brister) är den säkraste garantin för att USA inte hamnar i ett tillstånd av fascism. En uppfattning som bland annat delas av nättidningen Kvartal.

Mussolini lär någon gång ha lanserat en slogan som löd: ”MUSSOLINI HAR ALLTID RÄTT” och det låter onekligen lite trumpskt, liksom det faktum att han var nationalist och ville ha ordning och reda. Men bortsett från det ser jag inga större likheter. Däremot är fascismen ett system där stora företag och intresseorganisationer ingår symbios med staten, för att tillsammans hålla folket på mattan. Det låter inte helt olikt Demokraternas nära band med techindustrin och mediabolagen, vilka för övrigt utlöste en våg av censuråtgärder lagom till presidentskiftet. Till det kommer krav från flera Demokrater att Trumpsupportrar bör registreras, så att de får svårare att inta ledande positioner i framtiden. Fascismen är ett glashus som den nya regimen i USA nog ska undvika att kasta sten i.

Det värsta man kan säga om Trump är väl att han är rättshaverist, vilket är illa nog för en president. Han har faktist underkänt Högsta domstolens beslut att inte gräva i anklagelserna om röstfusk. Om motivet för Högsta domstolen var att undvika ett inbördeskrig, eller att det inte fanns något att gräva i, är svårt att veta, men dom är i alla fall landets högsta juridiska auktoritet.

Å andra sidan är historien full av rättshaverister, som fått rätt. En av dem var Gustav Vasa, som vägrade erkänna den sittande danska regimen trots att den enligt den tidens regelbok antagligen var legitim. Han drog sig inte ens för att mobilisera ett uppbåd av bönder och lantisar för att få sin vilja igenom, vilket vi idag tycker var ett klokt beslut.

En annan rättshaverist av rang var Martin Luther, som använde kyrkporten i Wittenberg (den tidens Twitter) för att sprida sin hatretorik mot påvedömet. Då Trump till skillnad från Luther förlorade slaget, ligger det kanske närmare till hands att jämföra med föregångaren Jan Hus, som inte bara blev deplattformerad utan bränd på bål.

En tredje rättshaverist var Galileo Galilei, som begick värsta tänkbara majestätsbrott när han förkastade den geocentriska världsbilden. Han tvingades göra en förödmjukande pudel inför inkvisitionsdomstolen, men kunde enligt legenden inte avhålla sig från att tillägga att jorden likväl rör sig.

En del blir kanske upprörda över att jag så lättsinnigt klumpar ihop Trump med genier, vetenskapsmän och statsbyggare som gjort sig namn i historien. En vanlig uppfattning om Trump är ju att han lider av så allvarliga karaktärsbrister, att han inte ens borde komma i fråga för att leda världens mäktigaste nation. Det har till och med spekulerats i om han skulle använda de sista dagarna av sitt presidentskap till att bränna av några kärnvapen. Jag kommer ihåg hur Göran Persson i en intervju strax efter valet 2016, konstaterade bekymrat inför TV-tittarna: ”Amerika har valt en idiot till president”.

Längst gick kanske den populäre gurun Deepak Chopra, som i en TV-show (också från 2016) förde ett invecklat resonemang om chakrapunkter och medvetandetillstånd, för att landa i slutsatsen att Donald Trump besitter en mental mognad motsvarande ett treårigt barn.

Köper man den bilden av Trump verkar det mer logiskt att jämföra honom med karaktärer som Sven Dufva, än Galilei. Sven Dufva (bilden) var en driftkucku i Fänrik Ståls sägner, som man skrattade åt för att han inte kunde skilja på höger och vänster och som gick åt fel håll när resten av armén gick i takt. Men han var i alla fall patriot. När alla andra flydde fältet, slumpade det sig så att han var den ende som stod kvar på bron och höll fienden stången. På Fänrik Ståls tid var det ryssarna, idag är det kanske kineserna.