ANDERS LEION: Trosvisshet med skygglappar

I måndags (5/1) skrev Erik Helmerson detta i Dagens Nyheter: Det är svårt att tänka sig en värld styrd av kvinnor, ett matriarkat. Men vi kan sakta vara på väg mot en livssyn där traditionellt kvinnligt kodade värderingar som flit, ickevåld, samverkan, laglydnad och empati vinner mark. 

Han säger också att det viktiga inte är att världen blir bättre när flickor får en bättre uppväxt och kvinnor får mer inflytande. Det viktiga är att de får bättre egna liv. Efter att på olika sätt ha beskrivit hur samhället förbättras slutar han sin betraktelse med: Själv tror jag att just detta är räddningen för människan som art. 

Nej, det är inte svårt att tänka sig ett matriarkat. Dit är vi på väg. Den offentliga    sektorn blir styrd av kvinnor. Den är också i symbios med politiken, som alltså också kommer att bli styrd av kvinnor – även om det ännu dröjerKvinnorna dominerar i den högre utbildningen.  

Det är förödande. Politiken blir känslostyrd, kortsiktig och konfliktundvikande. Invandringspolitiken har blivit den katastrof den är därför att den styrts just av ”mjuka”, kvinnliga värderingar. Det mest knäppa, kvinnliga partiet av alla, Miljöpartiet, har haft ett bestämmande inflytande. De har tillåtits ha detta inflytande av partier som också varit styrda av kvinnliga värderingar.   

Jag arbetade i ett kvarts sekel på Sifo, främst med arbetsplatsundersökningar. Organisationer dominerade av kvinnor fungerade alltid sämre, konflikterna var fler – också sexuella trakasserier. Det rörde sig, förstås, om den offentliga sektor som redan då var dominerad av kvinnor och deras tänkande.  

Helmerson borde åtminstone försökt beskriva följderna av pojkarnas misslyckanden i skolan och männens underkastelse under just kvinnliga värderingar. De låga beviskraven som gör det lätt för besvikna kvinnor att få män fällda i våldtäktsmål utan annan ”bevisning” än deras påståenden, är ett mycket tydligt exempel på detta underkuvande.  

Samtidigt är det roande (nej, det är det förstås inte…) att samma kvinnliga opinion med sådan liknöjdhet och  sådant överseende kan se på invandrarnas överfallsvåldtäkter. Har det månne något att göra med de mjuka, kvinnliga värderingarnas omhuldande av invandringen?  

Helmersons text är ett exempel på den trosvisshet som begränsar synfältet och just därigenom kan underhålla trosvissheten. Svensk politik har alltför mycket av denna enögdhet. Invandrings- och miljöpolitiken är andra exempel.  

Länge, mycket länge, i årtionden, tvingade de mjuka, goda kvinnliga värderingarna partierna och deras företrädare att ljuga om de av invandringen orsakade problemen: den ökande brottsligheten, som drabbade just kvinnorna särskilt hårt, och det offentligas ökande budgetproblem, som drabbat pensionärer, särskilt fattiga kvinnliga pensionärer, hårt, skolans nedrivning som drabbat barn i fattiga familjer särskilt hårt – och så vidare.  

I krampaktig, desperat kamp för att hålla undan kärnkraften har främst Miljöpartiet, men också de andra partierna, tvingat fram en ohämmad utbyggnad av vindkraften, mot berörda kommuners och människors vilja att skydda sin omgivande natur. Den osäkra vindkraften kommer i sin tur att leda till ökad import av fossilbaserad energi. Men kärnkraftsmotståndarna är mycket nöjda och erkänner inte vindkraftens nackdelar.  

Svensk politik behöver mer pragmatism. Det kommer vi inte att få. Vi kommer att få politik som bygger på kvinnliga värderingar. Den förblir känslostyrd, kortsiktig och konfliktundvikande. 

Anders Leion