Efter Dan Eliassons semesterresa till Kanarieöarna står det klart att han inte tänker be om ursäkt för sitt dåliga omdöme. Hans resa var tvärtom självklar. Den var nämligen nödvändig.

– Jag har gjort bedömningen att resan är nödvändig. Jag har en dotter som vistas här och som jobbar här. Och jag firade jul med henne och min familj, sa Dan Eliasson till SVT.

Men det är en sanning med modifikation, i alla fall om man ska tro Eliassons dotter. Själv uppger hon nämligen att hon befinner sig i Spanien och ”bara solar och läser gamla romaner” i väntan på att hennes bok ska ges ut, något som hon själv tycker ”känns som en romantisk bild av hur jag tänkte att mitt vuxenliv skulle vara.”

Det låter väldigt trivsamt. Men det är förmodligen inte många som räknar det som ett arbete.

Det är klart att till och med en skrupelfri streber som Dan Eliasson mycket väl vet att en semesterresa aldrig är nödvändig. Trevlig och avkopplande, javisst, men absolut inte nödvändig. Användandet av ordet ”nödvändig” är därför en uträknad strategi, avsedd att tysta kritiken.

Med detta enda ord kan var och en, som saknar moral och som anser sig stå över sådant som vanliga människor förväntas rätta sig efter, rättfärdiga sina handlingar utan att vare sig be om ursäkt eller förklara sig. Inom kort kommer det att bli lika missbrukat som orden ”oacceptabelt” och ”naivt”. För hur kan man ifrågasätta något som är nödvändigt?

Men Eliasson ägnade sig inte enbart åt ett ”nödvändigt” julfirande med sin dotter utan passade också på att festa till det lite tillsammans med SVT-profilen och gayaktivisten Erik Galli och gayprofilen Fredrik Söderholm, båda 29. Bilder som publicerats på Instagram visade MSB-chefen på en balkong i Las Palmas, under ystra festligheter och enligt Stoppa pressarna ska de båda gayprofilerna ha sagt att de tycker att Eliasson är ”as-skön och att tjatet om den här resan är sååååå tröttsamt”.

Eliasson har redan fått en följare i Lise-Lott Sjöqvist, chef för akutsjukvården och biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör i Västmanland. Hon stack också på semester till Spanien mitt under rådande pandemi och kan man tänka sig – hennes semesterresa var också nödvändig! Hon kände sig lite sliten och trött, nämligen, och behövde pigga upp sig. Dessutom är det där med att avstå från resor, enligt henne, ”mer en känsla folk har, att man ska vara hemma”.

Jo, tjena. Så när vårdpersonalen – till exempel i Västerås, där Sjöqvist är ansvarig – bönar och ber oss att ta hänsyn och följa restriktionerna, kan vi alltså avfärda dem med att påstå att det är ”en känsla”? Det borde man kanske prova, om inte annat för att se reaktionerna. Eller så behöver man bara ta del av vad vårdpersonal i Västerås anser om chefens agerande:

”Hennes resa är ett hån mot oss inom vården som fått ställa in oss på att inte ha semester alls. Vi är många som tvingats jobba istället för att ha semester.” skriver en insändare i VLT. Och det är naturligtvis alldeles sant. Lise-Lott Sjöqvists beteende är bortom oacceptabelt – det är skamlöst. Och i likhet med Eliasson använder hon sig av ordet ”nödvändig” för att få tyst på kritiken. Strunt i vårdpersonalen, som går på knäna – klart Lise-Lott ska ha sin semester!

I skenet av dessa maktpersoners föraktliga agerande passade jag på att fråga några av mina vänner vad som varit nödvändigt för dem under den här pandemin, men som de avstått från eftersom de valt att ta hänsyn och ansvar. Svaren varierade – några hade avstått från att träffa sina gamla föräldrar, vissa från att resa till sina barn i utlandet, andra från att bjuda hem ensamma släktingar. Men ingen av dem sa att de avstått från en semesterresa, eftersom ingen av dem skulle komma på tanken att påstå att en sådan är nödvändig. Men för privilegierade som Eliasson och Sjöqvist är det andra regler som gäller.